De flesat av er har säkerligen redan sett sony Bravias reklam med alla studsande bollar på gatorna i San Fransico. Den är väldigt vacker och har skickats fram och tillbaka på internet otaliga gånger. Filmerna finns att ttta på på kampanjens egen hemsida. (Kräver Quicktime) Titta gärna på Extended version, den är väl värd tiden.
Det har också skapats en hel mängd med spooof-ads, reklamfilmer som imiterar filmen. Inte i syfte att parodiera, snarare att att spinna vidare på den framgångsrika reklamens bildspråk och uppmärksamhet. En mycket rolig spoof på Bravias reklam är Swansea Fruit Tango-reklamen. Titta och njut. Nästan exakt samma, bildruta, för bildruta, men ändå inte. Titta själv får du se:
Om du vill komma till någon typ av officiell, inofficiell sida för Tango-reklamen, kolla här.
Liberal, oberoende Centerpartist. Kan, vid rikligt konsumerande, orsaka mild irritation för anhängare av vänsterpolitik.
måndag, maj 29, 2006
söndag, maj 21, 2006
lördag, maj 20, 2006
Sagt om Hyresgästföreningens nya kampanj
Hyresgästföreningen kampanjar nu på ett korståg för hyrestakets bevarande. Det är inget som har gått obemärkt förbi. På Hyresgästfereningens egen sida skrivs det flitigt. Först detta inlägg om att kampanjen drar igång och sedan detta inlägg om att Fredrik Reinfeldt redankapitulerat inför utsikten att bli bombarderad av hyresgästföreningens väloljade kampanjmaskineri under. ;-)
Reinfeldts inpass i debatten hittas på en direktlänk här. (Kräver Realplayer). Aktuellt från den 18/5 ligger kvar i cirka en vecka. Det är förstanyhet och börjar cirka 30 sekunder in i programmet. Det är nästan skrämmande hur Fredrik Reinfeldt springer benen av sig för att ta avstånd från den tidigare idén att minska regleringarna i hyresbranchen och att visa sin goda välvilja gentemot Hyresgästföreningen, allt i syfte att kunna komma till makten i höst.
Bloggare har, som vanligt, tyckt till en del. Huvudsakligen liberala bloggare, som har lyft fram Hyresgästföreningens, historiskt, röda bakgrund och (s)-stämpel.
Subjektiv, en av mina favoritbloggare, har skrivit ett (ovanligt) ofokuserat och argt inlägg. Han brukar vara mycket vassare och mer träffande i sina "utskällningar". Fucking Hyre(s)gä(s)tföreningen
En annan liberal- Carl Svanberg, som är en ny bekantskap för mig, har skrivit ett mer nyanserat inlägg om Hyresgästföreningens irrationella kamp att försvara ett tak som är kontraproduktivt om man har som mål att få bostäder byggda.
Jonny Munkhammar kallar kampanjen för "sedvanlig skrämselpropaganda" och lyfter, åter igen, fram den rapporten "Det röda hyresimperiet".
Även Enpartistaten och Moderskeppet har skrivit var sitt inlägg, men de är tydligt skrivna med en ryggradsreflex där Hyresgästföreningen=Arbetarrörelsen, så de är knappast värda en närmare analys. Det enda smo är värt att noter är att Moderskeppet ger Moderaterna en riktig känga för sin undfallande inställning gentemot Hyresgästföreningen.
Angående själva kampanjen, anser jag att den är oväntat öppen och frågande, snarare än partipolitiskt driven. Dessutom kan jag kan inte annat än älska texten i en av annonserna:
Hur hittade jag alla blogginlägg om Hyresgästföreningens kampanj?
Jag använde mig av sökfunktionerna på Knuff, Icerocket och Technorati.
Reinfeldts inpass i debatten hittas på en direktlänk här. (Kräver Realplayer). Aktuellt från den 18/5 ligger kvar i cirka en vecka. Det är förstanyhet och börjar cirka 30 sekunder in i programmet. Det är nästan skrämmande hur Fredrik Reinfeldt springer benen av sig för att ta avstånd från den tidigare idén att minska regleringarna i hyresbranchen och att visa sin goda välvilja gentemot Hyresgästföreningen, allt i syfte att kunna komma till makten i höst.
Bloggare har, som vanligt, tyckt till en del. Huvudsakligen liberala bloggare, som har lyft fram Hyresgästföreningens, historiskt, röda bakgrund och (s)-stämpel.
Subjektiv, en av mina favoritbloggare, har skrivit ett (ovanligt) ofokuserat och argt inlägg. Han brukar vara mycket vassare och mer träffande i sina "utskällningar". Fucking Hyre(s)gä(s)tföreningen
En annan liberal- Carl Svanberg, som är en ny bekantskap för mig, har skrivit ett mer nyanserat inlägg om Hyresgästföreningens irrationella kamp att försvara ett tak som är kontraproduktivt om man har som mål att få bostäder byggda.
Jonny Munkhammar kallar kampanjen för "sedvanlig skrämselpropaganda" och lyfter, åter igen, fram den rapporten "Det röda hyresimperiet".
Även Enpartistaten och Moderskeppet har skrivit var sitt inlägg, men de är tydligt skrivna med en ryggradsreflex där Hyresgästföreningen=Arbetarrörelsen, så de är knappast värda en närmare analys. Det enda smo är värt att noter är att Moderskeppet ger Moderaterna en riktig känga för sin undfallande inställning gentemot Hyresgästföreningen.
Angående själva kampanjen, anser jag att den är oväntat öppen och frågande, snarare än partipolitiskt driven. Dessutom kan jag kan inte annat än älska texten i en av annonserna:
För trots att den är hård och riktad mot, bland annat, "mitt parti", så är det synnerligen välformulerat, och jobbar man med texter i jobbet, gillar man härliga formuleringar.För att taket ska slitas bort krävs vindar på uppåt 28 sekundmeter.
För att hyrestaket ska slitas bort kan det räcka med en svag medvind för Reinfeldt, Leijonborg, Hägglund och Olofsson
Hur hittade jag alla blogginlägg om Hyresgästföreningens kampanj?
Jag använde mig av sökfunktionerna på Knuff, Icerocket och Technorati.
torsdag, maj 18, 2006
Ny regering i höst
Det är nu klart att vi får en ny regering i höst. Antingen består den av en borgerlig allians, som har ett klart principprogram med en tydlig riktning på politiken, eller...
Hammarqvist resonerar >> Här är Perssons rödgröna röra
Vad väljer du?
Läs mer om detta på DN eller på SvD.
Tillägg: Dick Erixon lyfter upp sin lista från januari, och det finns stora likheter. Är listan trovärdig? Visst, men förhoppningsvis slipper vi en dylik regering. Men det är bara min åsikt, det beror ju på vilken politisk vilja man har.
Hammarqvist resonerar >> Här är Perssons rödgröna röra
Vad väljer du?
Läs mer om detta på DN eller på SvD.
Tillägg: Dick Erixon lyfter upp sin lista från januari, och det finns stora likheter. Är listan trovärdig? Visst, men förhoppningsvis slipper vi en dylik regering. Men det är bara min åsikt, det beror ju på vilken politisk vilja man har.
fredag, maj 12, 2006
Möte med Maud Olofson och det Osynliga partiet
Maud Olofsson var på besök i Uppsala idag för att träffa väljare. Det var en härligt solig dag på Forumtorget mitt i centrala Uppsala när Maud kom dit med sin pressekreterare Frank och DN-journalisten Gunnar Jonsson i släptåg. Till en början var det ett traditionellt torgmöte där Maud berättade om sin dröm för Sverige. Förvånansvärt många stannade och lyssnade, vilken bådar gott inför valrörelsen. Mauds tal stördes dock av en fraktion av det Osynliga partiet (), som stod och skrek osammanhängande om att (c) ville avskaffa LAS. Maud försökte bemöta slagorden, men fick bara mer skrik som svar. Ett par av de närvarande poliserna gick fram för att prata med tjejerna, men fick bara en utskällning om att ”tjejerna också hade yttrandefrihet”. Men de slutade att störa mötet i alla fall.
Efter att de slutat skrika tog jag mig tid att prata lite med de tre som var på plats, men det var huvudsakligen bara en av dem som pratade med mig. (den brunhåriga tjejen på bilden nedan) Resonemanget var, som vanligt, osammanhängande. Jag tog det väldigt försiktigt, för när jag talade om att LAS faktiskt utgör ett hinder för arbetsgivare att anställa folk, blev hon så upprörd att hon skakade. Hon var ganska beläst och slängde sig med namn på ryska filosofer, som jag aldrig hört talas om. Men när jag ställde frågan om vem som hade skyldighet att leverera de rättigheter hon ansåg sig ha rätt till, bland annat jobb, blev hon helt konfunderad. Så långt hade hon nog inte tänkt i sin vilja att "alla ska ha det lika bra och "avskaffat klassamahälle". Jag var tvungen att ta flera pauser i sina samtal med henne eftersom hon var så upprörd, men jag lyckades få ur dem att de kallade sig själva anarkosyndikalister, men att det inte ville kännas vid det osynliga partiet. Det sista påståendet kontrasterades dock av det faktum att de alla hade knappar med ”spöket” på och en munkjacka, med samma logga, bars av en av tjejerna. Jag försökte verkligen att lyssna och förstå vad det är för samhälle en anarkosyndikalist eftersträvar och hur man ska lyckas nå dit. Men jag fick istället höra att borgare ska bekämpas med alla medel, våld ej undantaget, och att Centerpartister är rasister. Det mesta framspottat med mycket ilska, och även om jag aldrig kände mig hotad, var det nog bra att polisen var där. (och Säpo)
Kontentan av hela diskussionen blev väl att (dessa) anarkosyndikalister inte riktigt har alla fiskar i håven och att de flesta är riktigt arga, med de vet inte hur de ska kanalisera sin ilska.
Som jag skrev så var även DN representerade, genom journalisten Gunnar Jonsson. Han skulle skriva ett personporträtt/reportage om Maud och hennes politik, precis som DN redan gjort med exempelvis GP och Maria Wetterstrand. Även jag vart lite intervjuad, men jag räknar inte med att komma med i tidningen. Jag och Gunnar hade en mycket intressant diskussion om den liberala delan av Centerpartiet och om hur valet i höst skulle gå. Han gjorde ett mycket sympatiskt intryck, även om jag var lite på min vakt eftersom min erfarenhet har lärt mig att man aldrig kan lite helt på en journalist. :-)
Besöket, som helhet, blev positivt. Ganska många människor stannade till och lyssnade, en del dröjde sig kvar efteråt och diskuterade enskilt med Maud och hennes dröm för landet. Det kom också lite regn i slutet av hennes besök, men det gjorde nog bara att de som var intresserade vågade sig fram lite lättare, för att kunna stå under tälet. Jag tror också att det kommer att bli en del media kring detta, eftersom det var många journalister där, inte bara DN. Men det får vi se imorgon.
Bild över mötet: Maud i mitten. I bakgrunden ser man en polis (till vänster) som bevakar de osynliga partisterna (mitten) och DN-Gunnar (till höger). Klicka för en större bild.
Jonas Morian skrev ett intressant inlägg om problemet med att vara en organisation utan företrädare, som () är. Vådan av att vara osynlig.
Moderskeppet har lämnat ett fyndigt och tankeväckande bidrag till debatten genom att beskriva hur det skulle kunna gå til om ens läkare sympatiserade med Osynliga partiet. En dag i ():s Sverige.
Avslutningsvis länkar jag till Wille:s, otroligt roliga, ekonomiska teori som han tror att () vill ha det. "Joe Laberos Magiska röv"-teorin.
Edit: Layoutjustering- Bildtexten hade kommit fel
Efter att de slutat skrika tog jag mig tid att prata lite med de tre som var på plats, men det var huvudsakligen bara en av dem som pratade med mig. (den brunhåriga tjejen på bilden nedan) Resonemanget var, som vanligt, osammanhängande. Jag tog det väldigt försiktigt, för när jag talade om att LAS faktiskt utgör ett hinder för arbetsgivare att anställa folk, blev hon så upprörd att hon skakade. Hon var ganska beläst och slängde sig med namn på ryska filosofer, som jag aldrig hört talas om. Men när jag ställde frågan om vem som hade skyldighet att leverera de rättigheter hon ansåg sig ha rätt till, bland annat jobb, blev hon helt konfunderad. Så långt hade hon nog inte tänkt i sin vilja att "alla ska ha det lika bra och "avskaffat klassamahälle". Jag var tvungen att ta flera pauser i sina samtal med henne eftersom hon var så upprörd, men jag lyckades få ur dem att de kallade sig själva anarkosyndikalister, men att det inte ville kännas vid det osynliga partiet. Det sista påståendet kontrasterades dock av det faktum att de alla hade knappar med ”spöket” på och en munkjacka, med samma logga, bars av en av tjejerna. Jag försökte verkligen att lyssna och förstå vad det är för samhälle en anarkosyndikalist eftersträvar och hur man ska lyckas nå dit. Men jag fick istället höra att borgare ska bekämpas med alla medel, våld ej undantaget, och att Centerpartister är rasister. Det mesta framspottat med mycket ilska, och även om jag aldrig kände mig hotad, var det nog bra att polisen var där. (och Säpo)
Kontentan av hela diskussionen blev väl att (dessa) anarkosyndikalister inte riktigt har alla fiskar i håven och att de flesta är riktigt arga, med de vet inte hur de ska kanalisera sin ilska.
Som jag skrev så var även DN representerade, genom journalisten Gunnar Jonsson. Han skulle skriva ett personporträtt/reportage om Maud och hennes politik, precis som DN redan gjort med exempelvis GP och Maria Wetterstrand. Även jag vart lite intervjuad, men jag räknar inte med att komma med i tidningen. Jag och Gunnar hade en mycket intressant diskussion om den liberala delan av Centerpartiet och om hur valet i höst skulle gå. Han gjorde ett mycket sympatiskt intryck, även om jag var lite på min vakt eftersom min erfarenhet har lärt mig att man aldrig kan lite helt på en journalist. :-)
Besöket, som helhet, blev positivt. Ganska många människor stannade till och lyssnade, en del dröjde sig kvar efteråt och diskuterade enskilt med Maud och hennes dröm för landet. Det kom också lite regn i slutet av hennes besök, men det gjorde nog bara att de som var intresserade vågade sig fram lite lättare, för att kunna stå under tälet. Jag tror också att det kommer att bli en del media kring detta, eftersom det var många journalister där, inte bara DN. Men det får vi se imorgon.
Bild över mötet: Maud i mitten. I bakgrunden ser man en polis (till vänster) som bevakar de osynliga partisterna (mitten) och DN-Gunnar (till höger). Klicka för en större bild.
Jonas Morian skrev ett intressant inlägg om problemet med att vara en organisation utan företrädare, som () är. Vådan av att vara osynlig.
Moderskeppet har lämnat ett fyndigt och tankeväckande bidrag till debatten genom att beskriva hur det skulle kunna gå til om ens läkare sympatiserade med Osynliga partiet. En dag i ():s Sverige.
Avslutningsvis länkar jag till Wille:s, otroligt roliga, ekonomiska teori som han tror att () vill ha det. "Joe Laberos Magiska röv"-teorin.
Edit: Layoutjustering- Bildtexten hade kommit fel
torsdag, maj 11, 2006
Hotbilden mot Centerpartiet
Är det någon som undrar hur hotbilden mot Centerpartiet och Maud Olofsson ser ut i dagsläget? (DN 13 april.)
När hon var på besök i Uppsala idag fångade en av männen som stod kring henne min uppmärksamhet. Mannen hade en sladd i örat.
Mer än så behöver jag väl knappast säga?
Här ligger mitt egna reportage om Maud besök.
När hon var på besök i Uppsala idag fångade en av männen som stod kring henne min uppmärksamhet. Mannen hade en sladd i örat.
Mer än så behöver jag väl knappast säga?
Här ligger mitt egna reportage om Maud besök.
måndag, maj 08, 2006
Sänkta arbetsgivaravgifter leder till vad?
Dags för ytterligare ett scenario:
Antag att vi befinner oss i samma land som jag beskrev här. Denna gång är det et tänkt scenario om sänkt arbetsgivaravgift som är aktuellt. De tre deltagarna är alla jämnstora (5 anställda), väl skötta företag som agerar på samma konkurensutsatta marknad inom tjänstesektorn.
Det kommer ett förslag att sänka arbetsgivaravgiften. Detta skulle, för ett företag, innebära att den totala kostnaden för en anställd skulle sjunka med cirka 20%. Vad gör de tre företagen?
Företag ett tar tillfället i akt och gör ingenting. Den enda effekten blir att företagets marginaler ökar och ledningen ser fram emot en stor vinst för företaget (och därmed en bonus), i slutet av året.
Företag två ser att de har möjlighet att anställa en person (20%) fler, för att kunna ge sina kunder bättre service för samma kostnad.
Företag tre inser att de klarar sig bättre om de kan sänka sina priser under konkurrenternas och satsar stenhårt på det. De hoppas kunna ta marknadsandelar, och på så sätt anställa fler nästa år.
Dagens fråga blir då: Vilket, eller vilka, företag tror du mår bra om ett år? Företag ett, två eller tre? Varför?
Antag att vi befinner oss i samma land som jag beskrev här. Denna gång är det et tänkt scenario om sänkt arbetsgivaravgift som är aktuellt. De tre deltagarna är alla jämnstora (5 anställda), väl skötta företag som agerar på samma konkurensutsatta marknad inom tjänstesektorn.
Det kommer ett förslag att sänka arbetsgivaravgiften. Detta skulle, för ett företag, innebära att den totala kostnaden för en anställd skulle sjunka med cirka 20%. Vad gör de tre företagen?
Företag ett tar tillfället i akt och gör ingenting. Den enda effekten blir att företagets marginaler ökar och ledningen ser fram emot en stor vinst för företaget (och därmed en bonus), i slutet av året.
Företag två ser att de har möjlighet att anställa en person (20%) fler, för att kunna ge sina kunder bättre service för samma kostnad.
Företag tre inser att de klarar sig bättre om de kan sänka sina priser under konkurrenternas och satsar stenhårt på det. De hoppas kunna ta marknadsandelar, och på så sätt anställa fler nästa år.
Dagens fråga blir då: Vilket, eller vilka, företag tror du mår bra om ett år? Företag ett, två eller tre? Varför?
måndag, maj 01, 2006
På korståg för LAS bevarande?
Detta tycker jag passar bra att posta idag på första maj, när hela vänstern är ute och demonstrerar för att de själva borde göra ett bättre jobb som regering, än de gör idag.
Anta följande:
Du befinner dig i ett litet land med nästan 10 miljoner, väl utspridda medborgare. Landets ekonomi bygger på någon variant av marknadsekonomi. Du är chef på ett mindre företag som är inne i ett expansivt skede. Ditt företag har haft en bra tillväxt på 10 % per år de senaste åren och en liten, men stabil vinst. För att kunna hinna med att tillgodose efterfrågan på dina varor behöver du öka produktionen. Du är dock lite fundersam om det är så att tillväxten och efterfrågan kommer att hålla i sig, men du är villig att titta närmare på att anställa någon.I det lilla landet finns det ett väldigt starkt skydd för arbetstagare, ”Lagen om anställningsskydd”, LAS, heter den. Den innebär att från dag ett är den personen du anställer, fast anställd. Inga provanställningar eller tillfälliga anställningsformer existerar. Personen går inte att säga upp från tjänsten, utan är anställd tills pensionen, eller döden, skiljer er åt. Det enda sättet att få den anställde att lämna arbetsstyrkan, mot sin vilja, är på är att du bryter mot reglerna, sparka personen ändå och sedan ta böter på 1 miljoner kronor för avtalsbrott. De som har en anställning i landet är mycket trygga, på så sätt att de vet att de inte kan få sparken.
Fråga - Skulle företagen i detta, helt påhittade exempel-land, vara mer eller mindre benägna att anställa folk? Är det så att LAS kan ha någon som helst påverkan på företagens anställningsvilja? Gör landets LAS-regler det lättare eller svårare, för arbetstagare i allmänhet, att få tag på ett jobb?
Svaret på frågan ger sig nästan själv.
Låt oss nu byta ämne helt och istället titta på hur det ser ut i Sverige. Vi har i Sverige en regering och ett fackförbund som motarbetar alla andra former av tillfällig anställning så som vikariat, tillfällig arbets-hopning, timanställningar och provanställningar. Det enda som duger är fasta anställningar och alla ska ha rätt att ha en. Detta gäller även hos arbetsgivare som endast kan erbjuda säsongsberoende arbeten som exempelvis fruktplockning och turistguide. Facket slåss också mot det företag som vill avsluta ett anställningsavtal, oavsett skäl. Facket kräver inflytande över arbetsplatsen genom kollektivavtal, även om de anställda på arbetsplatsen själva inte vill detta.
Exemplet i början är extremt, men jag vill jag visa att anställningstrygghet skapar en tröskel. LAS-tröskel, för arbetsgivare att anställa. I en marknadsekonomi är det arbete i den privata sektorn som skapar skattepengar, som finansierar den offentliga sektorn. Om LAS är mindre omfattande så ökar chansen att företag ska våga ge någon en anställning- tröskeln sjunker. I dagsläget har vi långt kvar till lagstadgade livstidsanställningar, men LO och den politiska vänstern i Sverige vill åt det hållet. Man har pratat om att straffa företag som lägger ner fabriker, för att lägga tillverkningen i andra länder. Från vänsterhåll pratar man nästan dagligen om att stärka LAS, för att tvinga företag att ge alla som någonsin har satt sin fot på företaget, en fast anställning. Denna anställning ska sedan ska vara mycket krånglig att säga upp.
Om man tar till den typ av extrema exempel som jag gjorde i början på min text skulle man kunna hoppas att ”arbetar”-rörelsen i landet skulle komma att förstå att LAS har stora nackdelar, men den insikten saknas tydligen helt. Speciellt eftersom andelen som står utanför dörren och ska hoppa över nämnda tröskel är så många. Bland ungdomar (under 26 år) är det över 146 000 som, på ett eller annat sätt, står utanför arbetsmarknaden. Centerpartiet vill ge dem en chans att komma in på arbetsmarknaden, detta gör man genom att plocka bort en av de största trösklarna, den risk arbetsgivarens tar vid en anställning av en ny fast tjänst.
Jag ska för ärlighetens skull även nyansera bilden av LAS med att det finns positiva sidor. Om LAS avskaffades helt så tror jag att efterfrågan skulle minska radikalt, undre en period, då alla skulle se till att bygga upp en sparad buffert. Kanske så mycket som en ”årslön på banken” att ha, om man skulle få sparken eller något annat skulle hända. Minskad trygghet kommer alltså leda till minskad konsumtion, under en övergångsperiod. Av det skälet är för att bevara delar av LAS, exempelvis är det bra med ett tydligt anställningsskydd för fackligt aktiva och föräldralediga. Socialdemokraterna har faktiskt rätt när de säger "Trygg-därför modig", men deras definition på trygg är att ha en livstidsanställning, inte att veta att du kan få et nytt jobb om du skulle vilja och behöva ett.
Här är en hemmagjord illustration som, på ett enkelt och något övertydligt sätt, visar skillnaden mellan mycket och lite LAS. Den stora skillnaden är för de som står utanför arbetsmarknaden idag. De ges inte chansen att få komma in i den tryggheten som en anställning ger, även om det innebär att man kan få sparken. Det säger ju sig själv att risken för att få sparken ökar med cirka 100% om man får ett jobb. :-)
Med "Mycket LAS" leder alltså till att de som har ett jobb är trygga, men de som är utanför har svårt att komma in. Och om man sänker LAS-tröskeln blir det lättare för alla att komma in, men nackdelen är att andra trillar ur från arbetsmarknaden lättare. Dock kan de också, mycket enklare, få en ny anställning, i sin tur. En marknadsekonomi är ju inget noll-summespel, så om några fler får jobb innebär det inte automatiskt att det är för att andra har fått sparken, det kan skapas fler jobb. Men det förutsätter att jag som driver det lilla expansiva företaget, i landet som liknar Sverige, vågar anställa och inte behöver ta risken att gå i konkurs om inte mina försäljningsprognoser uppfylls och jag inte kan minska min arbetsstyrka.
Effekten av "Mycket LAS" är alltså negativ för de som står utanför arbetsmarknaden och mer LAS= svårare att komma in, eftersom det är mer riskfyllt för arbetsgivarna att anställa.
Som Centerpartist är jag positiv till idén att låta folk få in en fot på arbetsmarknaden och att byta jobb lite mer frekvent än idag. Det är idag inte vidare smart att byta jobb eftersom du hamnar sist i anställningslistan om det skulle bli en nerdragning på företaget. Men det ska jag skriva mer om en annan gång. Det mest spännande är sättet som vänstern hanterar förslaget på. Ingen annat än våldsam kritik från vänsterhåll har mött detta konstruktiva förslag. Vad vill de ha istället? Jo de föreslår plusjobb. Med en avslutande länk till Centerpartiets korta jämförelse av anställningsvillkoren mellan de två, gjord av Globaljuggler, sätter jag punkt på detta långa inlägg.
Tillägg: På grund av lite strul medBlogger blir detta inte publicerat förrän den andra maj.
Anta följande:
Du befinner dig i ett litet land med nästan 10 miljoner, väl utspridda medborgare. Landets ekonomi bygger på någon variant av marknadsekonomi. Du är chef på ett mindre företag som är inne i ett expansivt skede. Ditt företag har haft en bra tillväxt på 10 % per år de senaste åren och en liten, men stabil vinst. För att kunna hinna med att tillgodose efterfrågan på dina varor behöver du öka produktionen. Du är dock lite fundersam om det är så att tillväxten och efterfrågan kommer att hålla i sig, men du är villig att titta närmare på att anställa någon.I det lilla landet finns det ett väldigt starkt skydd för arbetstagare, ”Lagen om anställningsskydd”, LAS, heter den. Den innebär att från dag ett är den personen du anställer, fast anställd. Inga provanställningar eller tillfälliga anställningsformer existerar. Personen går inte att säga upp från tjänsten, utan är anställd tills pensionen, eller döden, skiljer er åt. Det enda sättet att få den anställde att lämna arbetsstyrkan, mot sin vilja, är på är att du bryter mot reglerna, sparka personen ändå och sedan ta böter på 1 miljoner kronor för avtalsbrott. De som har en anställning i landet är mycket trygga, på så sätt att de vet att de inte kan få sparken.
Fråga - Skulle företagen i detta, helt påhittade exempel-land, vara mer eller mindre benägna att anställa folk? Är det så att LAS kan ha någon som helst påverkan på företagens anställningsvilja? Gör landets LAS-regler det lättare eller svårare, för arbetstagare i allmänhet, att få tag på ett jobb?
Svaret på frågan ger sig nästan själv.
Låt oss nu byta ämne helt och istället titta på hur det ser ut i Sverige. Vi har i Sverige en regering och ett fackförbund som motarbetar alla andra former av tillfällig anställning så som vikariat, tillfällig arbets-hopning, timanställningar och provanställningar. Det enda som duger är fasta anställningar och alla ska ha rätt att ha en. Detta gäller även hos arbetsgivare som endast kan erbjuda säsongsberoende arbeten som exempelvis fruktplockning och turistguide. Facket slåss också mot det företag som vill avsluta ett anställningsavtal, oavsett skäl. Facket kräver inflytande över arbetsplatsen genom kollektivavtal, även om de anställda på arbetsplatsen själva inte vill detta.
Exemplet i början är extremt, men jag vill jag visa att anställningstrygghet skapar en tröskel. LAS-tröskel, för arbetsgivare att anställa. I en marknadsekonomi är det arbete i den privata sektorn som skapar skattepengar, som finansierar den offentliga sektorn. Om LAS är mindre omfattande så ökar chansen att företag ska våga ge någon en anställning- tröskeln sjunker. I dagsläget har vi långt kvar till lagstadgade livstidsanställningar, men LO och den politiska vänstern i Sverige vill åt det hållet. Man har pratat om att straffa företag som lägger ner fabriker, för att lägga tillverkningen i andra länder. Från vänsterhåll pratar man nästan dagligen om att stärka LAS, för att tvinga företag att ge alla som någonsin har satt sin fot på företaget, en fast anställning. Denna anställning ska sedan ska vara mycket krånglig att säga upp.
Om man tar till den typ av extrema exempel som jag gjorde i början på min text skulle man kunna hoppas att ”arbetar”-rörelsen i landet skulle komma att förstå att LAS har stora nackdelar, men den insikten saknas tydligen helt. Speciellt eftersom andelen som står utanför dörren och ska hoppa över nämnda tröskel är så många. Bland ungdomar (under 26 år) är det över 146 000 som, på ett eller annat sätt, står utanför arbetsmarknaden. Centerpartiet vill ge dem en chans att komma in på arbetsmarknaden, detta gör man genom att plocka bort en av de största trösklarna, den risk arbetsgivarens tar vid en anställning av en ny fast tjänst.
Jag ska för ärlighetens skull även nyansera bilden av LAS med att det finns positiva sidor. Om LAS avskaffades helt så tror jag att efterfrågan skulle minska radikalt, undre en period, då alla skulle se till att bygga upp en sparad buffert. Kanske så mycket som en ”årslön på banken” att ha, om man skulle få sparken eller något annat skulle hända. Minskad trygghet kommer alltså leda till minskad konsumtion, under en övergångsperiod. Av det skälet är för att bevara delar av LAS, exempelvis är det bra med ett tydligt anställningsskydd för fackligt aktiva och föräldralediga. Socialdemokraterna har faktiskt rätt när de säger "Trygg-därför modig", men deras definition på trygg är att ha en livstidsanställning, inte att veta att du kan få et nytt jobb om du skulle vilja och behöva ett.
Här är en hemmagjord illustration som, på ett enkelt och något övertydligt sätt, visar skillnaden mellan mycket och lite LAS. Den stora skillnaden är för de som står utanför arbetsmarknaden idag. De ges inte chansen att få komma in i den tryggheten som en anställning ger, även om det innebär att man kan få sparken. Det säger ju sig själv att risken för att få sparken ökar med cirka 100% om man får ett jobb. :-)
Med "Mycket LAS" leder alltså till att de som har ett jobb är trygga, men de som är utanför har svårt att komma in. Och om man sänker LAS-tröskeln blir det lättare för alla att komma in, men nackdelen är att andra trillar ur från arbetsmarknaden lättare. Dock kan de också, mycket enklare, få en ny anställning, i sin tur. En marknadsekonomi är ju inget noll-summespel, så om några fler får jobb innebär det inte automatiskt att det är för att andra har fått sparken, det kan skapas fler jobb. Men det förutsätter att jag som driver det lilla expansiva företaget, i landet som liknar Sverige, vågar anställa och inte behöver ta risken att gå i konkurs om inte mina försäljningsprognoser uppfylls och jag inte kan minska min arbetsstyrka.
Effekten av "Mycket LAS" är alltså negativ för de som står utanför arbetsmarknaden och mer LAS= svårare att komma in, eftersom det är mer riskfyllt för arbetsgivarna att anställa.
Som Centerpartist är jag positiv till idén att låta folk få in en fot på arbetsmarknaden och att byta jobb lite mer frekvent än idag. Det är idag inte vidare smart att byta jobb eftersom du hamnar sist i anställningslistan om det skulle bli en nerdragning på företaget. Men det ska jag skriva mer om en annan gång. Det mest spännande är sättet som vänstern hanterar förslaget på. Ingen annat än våldsam kritik från vänsterhåll har mött detta konstruktiva förslag. Vad vill de ha istället? Jo de föreslår plusjobb. Med en avslutande länk till Centerpartiets korta jämförelse av anställningsvillkoren mellan de två, gjord av Globaljuggler, sätter jag punkt på detta långa inlägg.
Tillägg: På grund av lite strul medBlogger blir detta inte publicerat förrän den andra maj.