Jag tystnar inte! Freedom not Fear 2009 den 12 september

Kom på manifestiationen "Freedom not Fear 2009", på Sergels Torg, lördagen den 12 september klockan 17-20.

Läs mer: Freedom Not Fear 2009 - Internationell Aktionsdag

Jag läste Hannas inlägg, det förklarar precis vad det handlar om - Om rätt och rädsla:

"Det skrämmer mig. Storföretag kan genomdriva att en site stängs ner, liksom bara för att de vill det. Det kommer mig att undra vad nästa steg blir, vilken nästa misshagliga site blir som plötsligt bara inte finns längre. Vem vet hur skiv- och filmindustrin kommer resonera om en vecka eller en månad. Jag inser att jag som en god medborgare förväntas lita till rättsväsendet, de ska ha allas vårt bästa för ögonen. Men det stämmer ju inte längre? Kommer det till en konflikt mellan vanligt folk och ett stort företag så agerar svensk domstol till företagets fördel. Oftare och oftare, det är den utveckling jag ser.

Såhär då. Är ni rädda för terrorister? Att någon ska få för sig att spränga en byggnad eller så i er närhet? Det är inte jag.

Nej men faktiskt. Inte för att risken absolut inte finns, det gör den säkert. Mindre här i Sverige än i Irak, större i Stockholm än i Mellerud. Jag kan gå ut på morgonen och det finns alltid en risk att jag inte kommer hem igen. Men jag är inte rädd. Jag vägrar. Terroristens mål är att få mig, oss alla, att bli rädda. Att ändra vårt beteende, av rädsla och en önskan om att känna oss trygga. Jag vägrar, fan i mig. Det är ett medvetet val, och det var inte lätt att fatta. Men jag är inte rädd.

När storföretag och rättsväsende agerar som de gjorde igår, däremot… Då blir jag rädd. Ska det vara så?"

Hon uttrycker rädsla för korporativism, men även det terrorhot som vi medborgare tydligen ska vara paralyserande rädda för. Jag vägrar.

Även Henrik Alexandersson skrev bra idag i sitt inlägg om övervakning och kontroll och varför det är dåligt, även ur ett liberalt perspektiv, inte bara mänskligt: First things first

"Jag anser också att människor bör ha så stor frihet som möjligt att bestämma över sina egna liv. Helt enkelt för att människor är olika. Politiska beslut av typen "one size fits all" blir sällan bra. Och politiska beslut i sig är ofta onödiga – vid alla de tillfällen de gäller sådant som enskilda medborgare kan och borde få bestämma över själva.

Även detta resonemang saknar stöd hos så gott som alla gammelpartier. De har fastnat i maktutövning för maktutövningens egen skull. Fram till en viss punkt finns det hopp om att kunna rulla tillbaka den förmyndarmässiga, klåfingriga genompolitiserade staten. Men det kommer inte att gå att göra (eller blir i vart fall oerhört mycket svårare) om man ger staten verktyg för att övervaka att medborgarna alltid lyder allsköns idiotiska påbud, ner på individnivå.

Övervakningsstaten är helt enkelt ett sätt att flytta makt från medborgarna till politikerna, byråkraterna och deras funktionärer. Kanske för alltid.

Jag blir också förfärad när politiker (åter, speciellt de som borde veta bättre) är så totalt blinda för den personliga integritetens värde. Människors rätt till en egen sfär, sina egna små hemligheter, nojor och egenheter är oerhört viktig. Här finns en osynlig gräns. När man passerar den – då förvandlas människor från fria medborgare till hunsade undersåtar. Då får vi ett samhälle som bygger på rädsla och misstänksamhet."

Som sagt, kommer du till Stockholm på lördag och manifesterar med oss andra? Det behövs...

Avrunda med Scaber Nestor, Farmor Gun och Jens O.