Jobbigt att ha affär - först dyra kassaapparater och nu förbud för kort-avgifter

Det är inte lätt att vara affärsinnehavare just nu. Nyligen började skattemyndigheterna jaga handlare som saknar ett "godkänt" kassaregister. Alltså ett som kostar tiotusentals kronor. Jag skrev om detta tidigare. Men i praktiken är det en utgift som hamnar på oss kunder även om det goda syftet är att underlätta granskning av alla affärer, så att man inte ska kunna fuska med kontanterna.

Men nu har också den nya lagen som förbjuder avgifter vid betalning med kort införts. Med andra ord måste en affärsinnehavare först betala ett svindyrt kassasystem, så att han inte ska kunna fuska med kontanter, och sedan måste handlaren sluta ta betalt för de utgifter han har i samband med en kortbetalning. Eftersom investeringen i en dyr kassaapparat är en fast kostnad, medan varje betalning med kort dessutom medför en rörlig kostnad, så kommer hela effekten att bli ett tryck mot fler och fler småköp med kontanter, från handlarnas sida, då de vill undvika att någonting äter upp deras marginaler som i slutändan riskera att göra varje ny kund till en förlustaffär. Alltså kan vi se fram emot en sannolik en minskning av kortköpen, troligtvis precis tvärt emot avsikten med lagen. Själv tycker jag det är kortsiktigt och klåfingrigt, ja närmast populistiskt av politikerna med en dylik lag.

(Per tycker däremot att lagen är en bra idé.)

Andreas Krohn kommenterar lagen genom att ställa det mot avtalsfriheten - Fingrar gör avtryck i syltburken

"Detta är ett tydligt exempel på en politisk reglering med gott uppsåt, men som knappast gör situationen bättre. Den som vill sälja en glass för 19 kronor har egentligen nu tre alternativ:
1) Sälja med förlust
2) Höja priset
3) Neka att låta folk köpa den med kort.

Alla tre alternativ är dåliga för den som säljer glass."

Johan Folin kommenterar det hela i Svenska Dagbladet också - Mats Odells förbud bäddar för bakslag

"Ett annat alternativ är att årsavgifterna för korten höjs. De måste dock höjas rätt ordentligt för att kompensera intäktsbortfallet. Eftersom varje köp ger en intäkt på minst tre kronor och en genomsnittlig kortanvändare använder sitt kort nästan trehundra gånger om året måste årsavgifterna höjas med omkring tusen kronor. Förutom att det innebär att den som inte använder sitt kort särskilt mycket får betala lika mycket som en frekvent kortanvändare, så innebär det ett överförande av kostnaden från butik till kund. Precis det som Mats Odell vill stoppa."

Anders Mildner, också på SvD kritiserar bankerna som en del av problemet - Det paradoxala med våra betalningar

"Egentligen skulle man kunna sammanfatta det så här: allt som på något sätt har med banker att göra är fortfarande krångligt, osocialt och segdraget."

Det finns dock hopp. I en UNT-artikel om den nu förbjudna kortavgiften kommer en handlare med sin lösning:

"Men det finns sätt att komma runt lagen. På Hugos kafé har man på ett kreativt sätt försökt att kringgå avgiftsproblematiken genom att helt enkelt kalla det chipbidrag.
– Jag tycker att det är en suverän idé, vi har en liten knapp på kassaapparaten där det står chipbidrag. Det är helt frivilligt och vi tvingar ingen. Känner man att man inte vill betala ska man inte göra det heller, säger kaféets  ägare Olle Hedstrand."

Och att ge en frivillig avgift kan de ju aldrig hindra folk från att göra. I alla fall inte utan att samtidigt förbjuda dricks på restauranger!

Läs också Viktualiebrodern och följ hans kamp för att återupprätta kontanterna som betalningsmedel. Här är hans senaste inlägg - Återupprätta kontanter som betalningsmedel, del 5