tisdag, november 06, 2012

Botswana med Thabela Travel och Karibu Safari 2012


Under Oktober 2012 gjorde jag och min flickvän en resa till Botswana. Skälet var tvådelat, dels att åka på en Safari i norra Botswana och dels att besöka huvudstaden Gaborone och där åka på en guidad tur för att lära oss mer om “Damernas detektivbyrå” och se miljöerna som inspirerat författaren av böckerna.

Resan överträffade förväntningarna jag hade med råge! Vi kom precis sådär nära de vilda djuren som man bara har sett dom göra på TV. Till exempel hade vi redan andra dagen en elefant som promenerade runt i vårt tältläger och åt av gräset:

Elefant i lägret

Vi har lagt ut en hel del bilder från vår safari, det är bland annat dom som du ser i det här inlägget, men du hittar alla uppladdade bilder på flickr. Klicka på någon av bilderna, eller på denna länk för att se bilderna i större format:

Bilder från Botswanaresan 2012

Denna reseberättelse är ett urval om allt vi var med på under vår semester i Botswana. Men det blev ändå en hel del, så du får klicka på länken nedan om du inte ser resten av inlägget:


En välplanerad gruppresa

Vi reste på en gruppresa, arrangerad av Thabela travel. Det var smidigt och skönt med en arrangerad resa och en svensk guide när man besöker en helt ny världsdel, men det återspeglades också på det saftiga priset.

Vi började med en lång flygresa. Arlanda - Frankfurt - Johannesburg. Så långt allt väl och enligt planerna. Från Johannesburg flög vi sedan vidare med ett mindre plan, till Maun i norra Botswana, där vi skulle byta till små cessna-plan för vidare transport ut i Okawangodeltat. En vinglig och lite spännade start på semestern.

Efter att ha landat på en skumpig sand-landningsbana hälsade vi på våra lokala guider/chaufförer och sedan gav vi oss ut på vår första “game-drive” i de fyrhjulsdrivna jeeparna. Det är på game-drivesen man ser de flesta djuren, allt i tryggt skydd av bilen.

Leopard
Men som redan visat så hände det också att djur letade sig in i vårt läger, utan att vi behövde leta efter dom.

Vi startade alltså vår safari vid Xakanaxa - “platsen med vass” - i “Moremi game reserve” som ligger i Okavongodeltat. Och där bodde vi de första två nätterna, innan vi fortsatte norrut.

Mungo på spaning

Vi bodde i ganska välutrustade tält med ganska bekväma tältsängar (om än lite korta och smala för mig) och de flesta nätterna hade vi tillgång till en service-stuga med toalett och handfat, snarlik motsvarande stuga på svenska campingplatser. Vi var tio svenskar plus vår svenska guide och vi blev servade av två chaufförer/guider, en kock, en tält/lägeransvarig och deras assistent. Totalt alltså sex personer som jobbade åt oss tio. Man behövde alltså inte anstränga sig så mycket, om man inte ville.

På safarin såg vi enormt många olika djur. Vi hade till exempel tur och såg fyra av “The big five” - Elefant, Afrikansk Buffel, Lejon och Leopard. Den enda vi saknade var noshörningar, men de är i princip utrotade i Botswana, så det var inget vi hade väntat oss.

En bekvämare avslutning

Efter vår vecka i tält flyttade vi in på lite exklusivare lodges/hotell. Först i Kasane, nära Chobe-reservatet och senare i Victoria Falls i Zimbabwe och avslutningsvis i Gaborone. Det sista hotellet hade till och med en strikt klädkod på en av sina restauranger, så vi valde att äta i grillen och pool-baren på hotellet, som också hade väldigt god mat, kanske ska tilläggas.

I lodgerna hade vi det bekvämt, åt en rejäl frukost och efter en eventuellt Game Drive hade vi större delen av dagen ledig och softade då vid poolen eller var på SPA-avdelningen och fick lite massage. På kvällarna åt vi god mat, ofta buffeer där man kunde prova gryta med Impala-antilop och liknande, men även med ganska "normal" mat, som man även kan hitta på en finare svensk buffé.

Viktoriafallen var imponerande. Ett mäktigt dån mötte oss när vi närmade oss och när vi kom ut ur djungeln som omger fallen var luften fylld med vattendimma. Och då var det ändå lågvatten under vårt besök eftersom regnperioden ännu inte startat. Se hur svårt det var att få kameran att fokusera i vattendimmorna i detta klipp:



Notera också badarna som står på kanten till fallen! De är på en badplats på Zambia-sidan, precis på kanten av Viktorifallen och vi funderade på om vi skulle göra ett besök dit, men vi avstod...

Några häftiga och udda upplevelser:

Båtturen i Xakanaxa - Mängder med fåglar lever i deltat och vi fick möjlighet att uppleva många av dom på riktigt nära håll. I ett buskage hittade vi till exempel fyra olika, stora fåglararter som häckade nästan som en enda stor familj.

Leva sida vid sida

Elefanthjorderna i Chobe - På en av kvällsturerna i Chobe hamnade vi i ren rama kvällsrusningen ner till floden. Vi såg säkert 100-tals elefanter, som i sina flockar var på väg ner för att dricka och ta ett svalkande kvällsdopp i Chobe-floden. Mäktigt!

Tittut 2

Bilstrul - Vägarna var i princip obefintliga, så det hände en del med våra jeepar. Vår jeep körde fast i en sandgrop, men chauffören kunde köra loss när alla vi passagerare hoppade av. Vi hade också en vagn på vår bil, i alla fall för det mesta.

En kväll när vi var på väg till vår lägerplats blev vi anropade på komradion av den andra bilen. Då hade vi råkat tappa vagnen, utan att märka det! Och det var bultarna i fästet till dragkroken som hade gått av och lossnat, så vi fick helt enkelt lämna vagnen där och återvända nästa dag med nya bultar. Det löste sig, precis som det mesta annat i Afrika, även om det kanske inte går riktigt lika snabbt och smidigt som hemma.

Den andra bilen hade också sin beskärda del av missöden. Bland annat råkade de ut för en punktering precis när vi skulle stanna för lunch. Det var ju tur i oturen, för nu kunde chaufförerna ju byta däck under tiden som vi andra smaskade i oss maten. De fick jobba hårt för lönen, Ronald och Discho.

En annan rolig episod har vi tyvärr bara fått återberättat, då det också hände den andra bilen. Men enligt uppgift så brann det i alla fall rejält i den. En massa rök och en del eld. Det var tydligen en elkabel som låg på golvet och som hade klämts under ett av de portabla kylskåp som vi hade i bilarna. Men alla klarade sig utan skador.

Båttur på Chobe-floden - På en av de sista safari-kvällarna såg vi flera flodhästar, krokodiler och lyckades komma mycket nära elefanterna när de var nere i vattenbrynet. Många snygga bilder blev det. Här är ett par:

"Jag kan också dricka!"

Badande Elefant

Promenad med lejon - Sista dagen i Zimbabwe gick vi på en “Lion walk”. Det var ett center där de arbetade med att föda upp och återplantera lejon i det vilda. Och vi kunde som besökare få gå en promenad med de halvvilda (ej tama!) lejonen. Vi fick även klappa lejonen, men vi skulle vara noga med att hålla oss snett bakom djuren hela tiden och inte göra för häftiga rörelser. Även om de var vana vid människor så hade de sina naturliga instinkter kvar.

På centret fanns också volontärer från Sverige, så delar av guidningen kring området fick vi på svenska.

Jakt-träning
Lejonungar fotade i det vilda, ej på centret

Vi har också en videofilm av vår lejon-vandring, men vill du se den får du komma och besöka oss. :-)

En tur i “Damernas Detektivbyrås” fotspår

Efter besöket vid Viktorafallen gjorde vi ett besök i Botswanas huvudstad - Gaborone. Vi flög dit och spenderade en heldag på en guidad tur om deckarserien Damernas Detektivbyrå, kombinerad med en del information om huvudstaden.

Vi hade en bra guide som på ett målande sätt beskrev och berättade om de olika platserna vi besökte och i hur de platsar i berättelserna om Precious Ramotswe i  Alexander McCall Smiths böcker och filmatiseringar. Tyvärr var en av de platser vi hade sett mest fram emot att besöka - inspelningsplatsen för TV-serien, också den största besvikelsen. Efter inspelningarna har ingen tagit ansvar för husen och förfallet har efter några år lett fram till att det hela ser ut såhär:



Istället för en turistattraktion ser det alltså nästan ut som en soptipp...

Men trots att delar av den guidade turen om Damernas Detektivbyrå inte levde upp till förväntningarna var det väldigt intressant att få veta mycket om Botswana och hur landet funkar och samtidigt återuppleva den berättelse som till stor del är orsaken till att vi besökte landet över huvud taget.

Sammanfattning

Häftig, men dyr resa. Att se de stora, vilda Afrikanska djuren i sin naturliga miljö är svårslaget och Viktoriafallen är fantastiskt!

Långa halsar  

Saker som var lite mindre bra:
“Kvalitén” på vägarna i reservaten. De kan i sina bästa stunder nästan jämföra sig med riktigt dåliga svenska skogsvägar och i sina värsta stunder är de inte vägar alls. Det var ofta skumpigt och skakigt, trots att vi hade en väldigt bra och erfaren chaufför. Man var rejält mörbultad efter camping-delen av resan. Så har du problem med rygg eller nacke är den här resan inte något för dig.

En annan tråkig sak var att bilderna från Viktorafallen och Gaborone förvann när jag skulle flytta över dom till datorn och inte går att locka fram ens med reparationsprogram eller dylikt. Men bilder på de flesta djuren kom över till datorn utan missöden. Och det är alltså dom du kan se här:

Botswana 2012 på flickr (klicka på den bild du vill se och navigera dig sedan med pilarna på tangentbordet)

Tack till alla som var med på resan och delade vår upplevelse. Våra guider; Rolf, Ronald och Disho, Kocken Thandia, lägeransvarig Gao, multiassistenten Ben, samt våra medresenärer; Olof, Kristina, Leif-Göran, Kristin, Hubert, Rita, Sture och Gunilla.

Tillägg - Bilder som vi tryckte upp på canvas

2 kommentarer:

  1. Såååå coolt, jag skulle själv vilja åka dit men är nog för "liten" men jag hoppas att ni haft en underbar resa ja en upplevelse för hela livet... :D ;)
    Mvh Wilma, Mathilda, Mattias & Alva

    PS: mamma undrar vad ni fick den bra kameran ifrån :DS

    SvaraRadera
  2. Ja, det var som sagt häftigt. Och du är inte "för liten", men du ska nog inte åka dit ensam. Om vi säger så. Kolla på de två länkar som handlar om Lion walken. Där kan du bland annat läsa mer om att vara volontär i Afrika.

    Det kanske kan vara något att se fram emot?

    SvaraRadera

Alla kommentarer mottages tacksamt, så länge du håller en civiliserad ton. Och om du vill vara anonym - skriv i vart fall under med något slags signatur, så att de anonyma kommentatorerna går att hålla isär.