Bakåtblickande och framåtblickande om liberalismens segrar och utmaningar av Henrik Sjöholm

Här är delar av ett tal som hölls av Centerstudenters tidigare ordförande, Henrik Sjöholm, på förbundets 70-årsjubileeum som uppmärksammades med ett seminarium i Uppsala den 13 augusti 2016.

Henrik var ordförande 1995-97, efter Jeanette Forss och före Elisabeth Thand. Han har även jobbat för Centerpartiet i början av 2000-talet; talskrivare åt Maud Olofssons tal, partistrateg och höll i pennan för 2001 års idéprogram - "Där människor får växa".



Hela seminariet sändes på Facebook och kan ses på Centerstudenters sida:
https://www.facebook.com/Centerstudenter/videos/1069874623090627/

Läs hela talet nedan

Det talade ordet gäller:

När jag nu tittar tillbaka 20 år, så ser vi att vi var lyckligt lottade. Vi drev politik i en tid då liberalismen troddes ha segrat. Att världen obönhörligen gick mot det som Francis Fukuyama beskrev som historiens slut, då den liberala marknadsekonomiska ordningens skulle etablera en ny guldålder.

Idag vet vi att vi hade fel. Hoten var så mycket större än någon föreställde sig. Idag ser vi det auktoritära slutna samhällets revansch. I Sverige och i Europa. I Brexit och Le Pens framgångar. I Donald Trumps vulgaritet. I Turkiets och Ryssland. Filippinerna och Thailand. Ungern och Rumänien och Polen.

Liberalismen är under attack globalt. Inte bara den ekonomiska liberalismen, utan än mer den sociala friheten, yttrandefriheten och rättsstaten.

För att tal med Poppers ord, så rör sig världen mot mer tribalism och mindre öppenhet. Mer slutenhet och mindre tolerans.
Det påverkar också andra partier. Också dem som stått upp för öppenhet och tolerans. Som hellre talar om ”kultur” än om individer. Vägen mellan öppna era hjärtan och håll gränsen är väldigt kort. Men ändå så oändligt lång.

I ett sådant klimat behövs liberaler som ser bortom den förenklade konflikten mellan vänster och höger. I stor utsträckning är den avgjord i Europa genom den europeiska välfärdsmodellen. Den stora konflikten står idag, som the Economist konstaterade i sitt senaste nummer, mellan öppenhet och dem som vill dra upp vindbryggan.

Då måste liberaler stå upp för öppenhet. Men vi måste också förstå varför det sker.

På 90-talet skrev Benjamin Barber boken ”Jihad vs McWorld”. Många avfärdade honom som en dysterkvist och bakåtsträvare. Men läser man boken idag, så fick han skrämmande rätt.

Han förutspådde hur modernisering, digitalisering, konsumistisk monokultur skulle kunna driva människor tillbaka till rötterna. Få dem att avfärda inte bara västs excesser och ytlighet, utan också de grundläggande värden om individuell frihet, demokrati och rättsstat som byggt de mest framgångsrika samhällen människan någonsin skådat.

En del av felet ligger hos oss själva. Väst underskattade kraften i det som kom att ske. Istället för att på allvar inkludera de länder som kastat av sig tyranniets ok efter Berlinmurens fall, så fastnade man i en triumfatorisk känsla av seger. Vi såg möjligheterna med digitalisering, automatisering, robotisering, men underskattade gravt dess risker.

Det är inte konstigt att människor reagerar när förutsättningarna för överlevnad hotas. När man tror att jobben försvinner till Kina och Bangladesh, att de automatiseras bort eller att de tas över av människor med mycket lägre lön. Så har det alltid varit. Det som är nytt är att rädslan och hotet upplevs av en global medelklass som på många håll inte sett någon ökade köpkraft de senaste femton åren, medan den rikaste procenten blivit allt rikare.

Den utvecklingen kommer att fortsätta. Automatisering och robotisering flyttar ytterligare ekonomisk makt från löntagare till kapitalägare. Hotar tryggheten från dem som har förvärvsarbete, men berikar den som äger robotarna. Det är en monumental förändring av marknadsekonomins grundvalar och det är en gigantisk utmaning att ta sig an frågan om hur framtida välstånd ska finansieras och fördelas. Om hur teknikens löften om en bättre framtid ska vara ett löfte för alla, inte bara för ett fåtal.

För att sammanfatta det: Fördelningsfrågor är alldeles för viktiga för att överlåtas åt en antiglobalistisk vänster och en protektionistisk höger. De är centrala för att värna legitimiteten i den liberala marknadsekonomin.

Det ställer stora krav på den liberala idédebatten. Enorma krav på liberala spjutspetsar som centerstudenter att inte bara stå upp för öppenheten, utan också på att förstå tribalismens drivkrafter och den liberala demokratin måste leverera för att värna trygghet, öppenhet och välstånd. Att klara det är avgörande för alla oss som tro på att handel och möten mellan människor är vägen till välstånd och frihet.

I det arbetet tror jag inte att dagens generation ledande politiker räcker till. Därför att de är fostrade i ett politiskt klimat som bygger på en traditionell och på många sätt förlegad konflikt. De har sin skolning i en debatt som ständigt gör hönor av fjädrar, där procentsatser blir till ideologi, men som blundar för den globala utmaningen att värna det öppna samhället i övergången till den digitala och automatiserade tidsåldern.

Därför är jag så tacksam att få detta tillfälle att inte bara förbundets viktiga roll på 90-talet. För vår uppgift var i ett historiskt ljus lätt. Utan också för att sätta fingret på den än viktigare och mycket svårare uppgift som dagens centerstudenter står inför. Ni behövs. Ni behövs mer än någonsin.

Jag var en av många som hade förmånen att vara med och skriva historia i Centerpartiet för 20 år sedan, under partiets utveckling till ett modernt och liberalt parti. Jag kommer alltid att vara stolt och tacksam för den möjligheten.

Ni som är dagens generation har en större uppgift än så; att tillsammans med liberaler i Sverige och andra länder skriva den historia som handlar om att värna den liberala demokratin från det svåraste angrepp vi sett på många decennier.

När vi om 20 år samlas för att fira 90-årsjubileum. Då kommer jag förhoppningsvis att vara där. Då kommer jag att lyssna på Simon Palme som håller jubileumstal och berättar om hur centerstudenter var med om att värna liberalismen i ett mörkrets tidevarv. Och jag kommer att vara lika stolt då som jag är idag över att en gång ha fått leda detta fina förbund.