Möte med Maud Olofson och det Osynliga partiet

Maud Olofsson var på besök i Uppsala idag för att träffa väljare. Det var en härligt solig dag på Forumtorget mitt i centrala Uppsala när Maud kom dit med sin pressekreterare Frank och DN-journalisten Gunnar Jonsson i släptåg. Till en början var det ett traditionellt torgmöte där Maud berättade om sin dröm för Sverige. Förvånansvärt många stannade och lyssnade, vilken bådar gott inför valrörelsen. Mauds tal stördes dock av en fraktion av det Osynliga partiet (), som stod och skrek osammanhängande om att (c) ville avskaffa LAS. Maud försökte bemöta slagorden, men fick bara mer skrik som svar. Ett par av de närvarande poliserna gick fram för att prata med tjejerna, men fick bara en utskällning om att ”tjejerna också hade yttrandefrihet”. Men de slutade att störa mötet i alla fall.

Efter att de slutat skrika tog jag mig tid att prata lite med de tre som var på plats, men det var huvudsakligen bara en av dem som pratade med mig. (den brunhåriga tjejen på bilden nedan) Resonemanget var, som vanligt, osammanhängande. Jag tog det väldigt försiktigt, för när jag talade om att LAS faktiskt utgör ett hinder för arbetsgivare att anställa folk, blev hon så upprörd att hon skakade. Hon var ganska beläst och slängde sig med namn på ryska filosofer, som jag aldrig hört talas om. Men när jag ställde frågan om vem som hade skyldighet att leverera de rättigheter hon ansåg sig ha rätt till, bland annat jobb, blev hon helt konfunderad. Så långt hade hon nog inte tänkt i sin vilja att "alla ska ha det lika bra och "avskaffat klassamahälle". Jag var tvungen att ta flera pauser i sina samtal med henne eftersom hon var så upprörd, men jag lyckades få ur dem att de kallade sig själva anarkosyndikalister, men att det inte ville kännas vid det osynliga partiet. Det sista påståendet kontrasterades dock av det faktum att de alla hade knappar med ”spöket” på och en munkjacka, med samma logga, bars av en av tjejerna. Jag försökte verkligen att lyssna och förstå vad det är för samhälle en anarkosyndikalist eftersträvar och hur man ska lyckas nå dit. Men jag fick istället höra att borgare ska bekämpas med alla medel, våld ej undantaget, och att Centerpartister är rasister. Det mesta framspottat med mycket ilska, och även om jag aldrig kände mig hotad, var det nog bra att polisen var där. (och Säpo)

Kontentan av hela diskussionen blev väl att (dessa) anarkosyndikalister inte riktigt har alla fiskar i håven och att de flesta är riktigt arga, med de vet inte hur de ska kanalisera sin ilska.

Som jag skrev så var även DN representerade, genom journalisten Gunnar Jonsson. Han skulle skriva ett personporträtt/reportage om Maud och hennes politik, precis som DN redan gjort med exempelvis GP och Maria Wetterstrand. Även jag vart lite intervjuad, men jag räknar inte med att komma med i tidningen. Jag och Gunnar hade en mycket intressant diskussion om den liberala delan av Centerpartiet och om hur valet i höst skulle gå. Han gjorde ett mycket sympatiskt intryck, även om jag var lite på min vakt eftersom min erfarenhet har lärt mig att man aldrig kan lite helt på en journalist. :-)

Besöket, som helhet, blev positivt. Ganska många människor stannade till och lyssnade, en del dröjde sig kvar efteråt och diskuterade enskilt med Maud och hennes dröm för landet. Det kom också lite regn i slutet av hennes besök, men det gjorde nog bara att de som var intresserade vågade sig fram lite lättare, för att kunna stå under tälet. Jag tror också att det kommer att bli en del media kring detta, eftersom det var många journalister där, inte bara DN. Men det får vi se imorgon.














Bild över mötet: Maud i mitten. I bakgrunden ser man en polis (till vänster) som bevakar de osynliga partisterna (mitten) och DN-Gunnar (till höger). Klicka för en större bild.

Jonas Morian skrev ett intressant inlägg om problemet med att vara en organisation utan företrädare, som () är. Vådan av att vara osynlig.

Moderskeppet har lämnat ett fyndigt och tankeväckande bidrag till debatten genom att beskriva hur det skulle kunna gå til om ens läkare sympatiserade med Osynliga partiet. En dag i ():s Sverige.

Avslutningsvis länkar jag till Wille:s, otroligt roliga, ekonomiska teori som han tror att () vill ha det. "Joe Laberos Magiska röv"-teorin.

Edit: Layoutjustering- Bildtexten hade kommit fel