Här kommer Datalagringen! Det lilla som fanns kvar av källskyddet ryker nu!
För att sammanfatta kort:
Med FRA-lagen kunde man aldrig VETA om en kontakt mellan en journalist och en tipsande medborgare fångades upp. Osäkerheten var dock i sig ett allvarligt hot mot källskyddet.
Nu, med Datalagringsdirektivet VET vi att ALLA kontakter som en journalist har via exempelvis telefon, SMS och e-post lagras på statens order i minst 6 månader.
Denna information ska vara lätt åtkomlig och ska kunna begäras ut, enligt polismetodutredningens förslag, om någon misstänks för att ha begått ett brott som kan ge minst böter. (I princip alla brott)
Det är dags att börja bråka nu, eller förlora det lilla källskydd som finns kvar! Var är Journalistförbundet och övriga som borde vara intresserade?
Andra som skriver bra om Datalagringsdirektivet - Hax, Mårtensson, Blogge, Ola Berg, Kjell Häglund (Hurra, en journalist!), Johanna Nylander, Johan Linander, några Liberaldemokrater på SVT Debatt, Camilla Lindberg lämnar FP, Oscar Swartz, Oscar Fredriksson.
Jag avslutar med detta pessimistiska inlägg från Oscar Swartz:
Oscar Swartz igen - Uppdatera era mardrömmar
Som jag sa på Facebook till Oscar - Kan det bli värre? Eller räcker det nu med övervakningshysteri? Troligtvis slutar det inte här och när våra tidigare mardrömmar nu besannats är det nog tyvärr så att vi får skaffa oss värre mardrömmar...
7 kommentarer:
Märkligt att journalistera inte röromgrytan.
Innebär det att staten kan göra VADSOM utan att någon reagerar?
Skrämmande.
Ja, Anonym, man kan ju börja fundera.
Ps. Jag ser gärna att alla som kommenterar här skriver under någon typ av alias/signatur i alla fall. Man får vara anonym, men jag vill gärna kunna föra en dialog med "någon", inte "något". :-)
Hos Oscar Swartz tror vi oss ha kommit fram till att med "e-post" i denna lag avses sådan e-post som ingår som en del av de allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster som tillhandahålls av en operatör. Det är alltså långt ifrån all e-post (i ordets vanliga bemärkelse) som omfattas av lagringskravet.
Med andra ord, det är den som har e-post hos till exempel Telia och Comhem som berörs (av den svenska lagen), men inte den som använder Hotmail eller GMail, eftersom de senare inte levererar bredbandsanslutning i Sverige.
Det ger oss en utgångspunkt för att motarbeta lagen. Den som har egen domän och dessutom har inflytande över den server som tar emot inkommande e-post kan konfigurera denna att neka att ta emot brev från svartlistade avsändare, precis som många länge gjort beträffande spam. Det är jämförelsevis enkelt att skapa en spärrlista över de domäner och IP-adresser som berörs av datalagringen, så att man slipper kommunicera med dem. Breven returneras helt enkelt till avsändaren med en kort förklaring om orsaken, lämpligen kompletterad med en URL till en webbsida med ytterligare information.
Vill man skicka e-post till den som motsätter sig loggningen och dessutom har omsatt denna tanke i handling, då måste man själv skaffa en ologgad e-postadress (och skicka breven via en ej loggande MTA).
Liknande blockeringsåtgärder kan vidtas beträffande sådan kommunikation som inte är e-post; till exempel kan man blockera åtkomst av webbsidor för den som försöker surfa direkt från de svenska bredbandsoperatörernas nät i stället för via någon anonymiserande proxy. Visserligen omfattas i princip inte vanlig nätsurfning av datalagringsdirektivet, men här handlar det i stället om polisens (och upphovsrättsinnehavarnas) möjlighet att begära ut abonnentuppgifter från nätoperatören.
Att enbart skydda sig själv riskerar att bli en droppe i havet; det påverkar inte den förda politiken. Jag vill i möjligaste mån tvinga andra att skydda sig på samma sätt, och moroten jag lockar med är möjligheten att kommunicera med mig.
Om denna morot inte räcker, så får jag väl ta till piskan också, och per automatik polisanmäla alla som skickar e-post till mig från loggade adresser, antingen för försök till dataintrång eller för medhjälp till brott mot 21 § personuppgiftslagen...
Jo, en kompis till mig som jobbar på en ISP och jag satt och skummade igenom betänkandet och hittade dussintals olika sätt att kringgå lagen på. Den den är inte bara antidemokratisk och farlig, den är MENLÖS också. Precis som fler andra övervakningslagar.
Jag gillar ditt kommande hot om att anmäla folk för "försök till dataintrång eller för medhjälp till brott mot 21 § personuppgiftslagen."
:-)
Det är inte ett hot, det är en målsättning. Förhoppningsvis inte olaga målsättning...
Visserligen är lagen i någon mening ett rörligt mål, eftersom bestämmelserna kan ändras i framtiden, men just kriterierna för vilka operatörer som berörs måste beslutas av riksdagen, så då tar ändringarna längre tid. Det ger oss ett visst försprång.
Min ambition är att lagen skall prövas i praktiken, och inte bara ligga där och tillämpas av aktörer som inte har intresse av eller förmåga att ifrågasätta den. I propositionen nämns möjligheten att bevilja undantag för vissa operatörer som annars skulle vara lagringsskyldiga, liksom rättsväsendets intresse av att dra tillbaka undantagen om "buset" skulle söka sig till just dessa operatörer. Det kan de ju få laborera mig. Själv förlitar jag mig inte på några av regeringen välvilligt beslutade undantag, så om "buset" i stället flyr till samma frizon som jag, då lär vi få höra krav på lagändring. Det enda jag behöver göra i det läget är att utöka spärrlistan (samt eventuellt byta operatör på nytt). Whack-a-mole, liksom. Antingen förbjuder riksdagen till slut all privat kommunikation, eller så får den ett nervöst sammanbrott. Kanske både och.
Jag läste någonstans att vissa anonymiseringstjänster "övertalats" av polisen att lagra användardata i strid med sin egen affärsidé. Om nu den här lagen införs och den inte omfattar anonymiseringstjänsterna, borde dessa då inte kunna peka på lagen och säga att polisen kräver mer av dem än de är skyldiga att göra?
Det är inte alldeles tyst från journalisthåll. Jag bloggar/blev inbjuden att skriva på Second opinion. Svenska journalistförbundets ordförande listar några av SJF:s remissyttranden utmanar de stora mediearbetsgivarna att berätta vad de gör för att hjälpa medarbetarna att skydda sina källor.
Jag hoppas att de antar den utmaningen.
Nej Lillemor, du har helt rätt. Det var jag som började skriva inlägget för bra länge sedan och inte kollade upp vad som hänt mellan skriv-datumet och publiceringsdatumet. Tack för länkarna!
Och det är bara att hålla med - hoppas det händer något, annars är Källskyddet helt rökt. Ingen kommer någonsin våga tipsa pressen om oegentligehter i exempelvis statlig förvaltning igen...
@Anders - jag tror att ett av problemen är att det än så långe är väldigt oklart just vad lagen reglerar och inte. Det komer dröja ett bra tag innan det blir klart... :-/
Skicka en kommentar