Jag har haft ett par meningsutbyten med Norrteleje Tidnings publisher (chefredaktör och ansvarig utgivare i ett) om det lagbrott de gjort genom att sprida youtubeklipp med illegalt uppladdade filmer.
Daniel Nordström försvarar tidningens agerande, men jag är ganska säker på att han själv förstår att han gjort fel, så jag räknar med att det kommer dröja ett bra tag tills tidningen gör något liknande igen. (Kanske tar det fyra år igen, som det gjorde senast.) :-)
NEJ! Ett Elitserielag får inte skattepengarna att regna över kommunen
I Uppsala diskuteras nu Sirius-haveriet, där fotbollslagets hemmaplan är för dålig att spela matcher på vid den här tiden på året - till spelpremiären i högsta ligan - att de tvingas spela sina "hemmamatcher" i Gävle, på en konstgräsplan istället (se nedan).
Upprördheten har varit stor över den "skam" som politikerna tydligen har dragit över Uppsalas anseende. Många kräver att skattepengar ska spenderas för att gräsplanen ska vara spelbar närhelst elitserien startar, även om det råkar vara orimligt tidigt. Och ett av de vanligast förekommande argumenten för att spendera just våra gemensamma skattepengar på just detta är att " ─ Det är ju bra för näringslivet och kommunen."
Det är dags att slå hål på en gammal myt - nej ett lag i högsta ligan "genererar" varken någon extra tillväxt eller mer skattepengar till kommunen. Det finns aktuell forskning på det ämnet från Örebro Universitet.
Emelie Värjas licentiatavhandling på Örebro Universitet handlare om precis detta:
Slutsatsen
är nämligen att en elitidrottsklubb INTE har någon inverkan på den
ekonomiska tillväxten i en kommun, eller antalet skattekronor man får
in.
" – För nu säger många politiker att det här ger tillväxt i kommunen.
Det har jag försökt undersöka och inte hittat något vetenskapligt stöd
för. Men politikerna måste ju ändå avgöra om det är värt pengarna att
stötta elitidrotten. Fast då på andra grunder.
Och detta citat exempel är från en UNT-artikel om just detta, när et blev klart att Sirius gick upp i högsta ligan:
"Men om fler kommer hit för att se fotboll borde väl det gynna näringslivet?
–
Jo, om det så att flera som inte annars skulle ha besökt Uppsala gör
det för att se elitspel så kommer de naturligtvis att spendera mer
pengar. Men det innebär samtidigt att en massa Uppsalasupporters kommer
att åka till andra städer och spendera pengar på samma sätt. De som nu
går på fotboll skulle kanske gått på bowling om inte det funnits ett
elitlag. Då hamnar pengarna bara i en annan verksamhet i stan. Det ökar
inte tillväxten."
Det finns en del som pratar om att Uppsala kommun har ett avtal med Sirius om att hyra planen, men det argumentet är inte relevant eftersom grundprincipen är att kommunen i så fall inte heller ska ingå dylika avtal. (Dock kan man tycka att kommunen i så fall ska leva upp till avtalet och sedan säga upp det snarast.)
Så när är det ok att bygga en ny arena?
Jag
kan personligen tänka mig att det är ok att använda skattepengar till bygga idrottshallar och liknade för
motionsidrottare, med bland annat syfte att stärka folkhälsan, men när förväntningarna att
skattebetalarna ska betala för ett fåtal klubbars elitsatsningar så blir
jag sur. Arneafebern som vissa kommunpolitiker drabbats av är dåligt för kommunens ekonomi och i förlängningen därför också för innevånarnas ekonomi.
Om man bygger en större arena som återkommande lockar till sig mycket personer "utifrån" till sina evenemang kan det ge ekonomiska effekter genom jobb och liknande, men jag har inte sett så mycket undersökningar som tyder på att exempelvis Friends Arena skulle varit ett direkt lyckokast, varken för ägarna eller för Solna kommun...
Det man också måste tänka på är alternativkostnaden - vad hade kommunen kunnat göra om de INTE spenderat 100-tals miljoner på en ny arena eller på andra sätt stöttat elitsatsningen från en enskild klubb? Hade de kunnat förbättra vården, skolan eller omsorgen? Kanske sänkt kommunalskatten lite, så innevånarna själva kan välja vad de vill spendera sina fritidspengar på? Alternativen är många och väl värda att tänka på!
"Är det dags att vi lagstiftar om att organisationer som verkar med hjälp av skattepengar är skyldiga att anmäla misstänkta oegentligheter och sedan låta rättsväsendet avgöra om brott har begåtts eller ej?"
Självklart är det värt förakt när skattepengar som drivits in under tvång slösas bort genom bidragsfusk. I det här fallet är det Socialdemokraternas Abbas Zarrinpour som fuskat till sig arvode genom att föreningen han jobbar åt inte gjort löneavdrag på rätt sätt när han varit på politiska uppdrag och inte heller berättat detta innan han fått ut arvodet för sitt politiska uppdrag.
Sophia undrar om man därför ska lagstifta om en anmälningsskyldighet för de föreningar som får skattepengar. Mitt korta svar är - nej.
Det finns stora problem med ytterligare regelverk.
Däremot bör man skriva in i regelverken att de föreningar som hjälpt till eller på annat sätt gjort att andra kan fuska till sig pengar ska såklart bli utan bidrag eller stöd i fortsättningen. Handlar det om medvetet bidragsfusk så finns det redan idag lagar för att straffa bedrägerier.
Risken med lagstiftning är istället att det blir ytterligare ett betungande regelverk för små ideella föreningar att förhålla sig till.
Det finns gott om annat slöseri med skattepengar att angripa innan man börjar tvinga ideella föreningar att agera angivare.
Viktigt med proportionalitet
Proportionaliteten borde vara en av de viktigaste sakerna för politikerna att fokusera på:
att ägare av små vattenkraftverk som funnits i generationer inte ska behöva betala en halvmiljon i avgift för att få skicka in en ansökan om att eventuellt behålla kraftverket
att små banker inte ska behöva följa samma byråkratiska regelverk som de systemviktiga, multinationella bankerna (ja, här talar jag lite i egen sak)
att ideella föreningar inte ska behöva agera polis bara för att de får bidrag från kommunen
Roslagen har kulturella tillgångar av stort värde. Speciellt sommartid med dess rika utbud av olika aktiviteter.
Men
människor, dessa sociala och skapande varelser, behöver omges av en
miljö där de har möjlighet att uttrycka detta på olika sätt året runt.
Antingen genom att skapa själva eller ta del av vad andra har skapat.
Därför behöver vi en fungerande upphovsrätt också i vår digitala värld
med internet och smartphone.
Förslaget om en reform av upphovsrätten
som EU-kommissionen presenterade häromdagen är ett stort steg bakåt.
Det är uppenbart att kommissionär Oettinger låtit reformen kidnappas av
de största aktörerna inom nyhetsförmedlings-, film- och musikindustrin.
I
stället för en modernisering av det 15-åriga upphovsrättsramverket
presenterar Oettinger planer på att ge även företag som producerar
nyheter samma närstående rättigheter som film- och musikindustrin. Det
är inte en lagstiftning med rimligare balans mellan dessa företag och
medborgarna. Det kommer att slå tillbaka mot dessa branscher på lång
sikt, men förslaget är dessutom en katastrof för yttrandefriheten,
startup-företags förmåga att utvecklas samt kampen för ett Europa utan
digitala gränser.
Det finns inte heller något i
det aktuella förslaget om att minska de orimliga skyddstiderna, som även
gäller för företag som köpt upp och därmed erhållit närstående
rättigheter. Upphovsrätten utgör ett tidsbegränsat monopol och handlar
inte om äganderätt.
I dag kan en musiker
skriva ett stycke musik och upp till 70 år efter dennes död är
användandet av detta förbjudet utan tillstånd. De enda som tjänar på
dagens extremt långa skyddstider är företag med mängder av titlar i sina
arkiv. För dem blir det stora inkomster, trots små belopp för varje
verk.
Ett tydligt exempel på detta är filmbolaget
Disney, som varit med och lobbat igenom lagstiftningen med allt längre
skyddstider för filmer i USA. Disney gör själva filmer på kända verk som
Bröderna Grimms sagor, Snövit, Robin Hood och andra folksagor. Sedan
använder Disney upphovsrätten för att stämma eller hota alla andra som
också vill göra film baserade på dessa gamla sagor i många decennier
efter att de själva producerat filmen.
EU har
tidigare skapat en del lagstiftning för att skydda oss konsumenter, men
här verkar man bara ha tagit hänsyn till lobbyister. Effekten kan i
förlängningen bli att upphovsrätten dödar vårt gemensamma kulturarv
genom att låsa in de verk som skapas i dag i arkiven hos ett fåtal stora
företag, som kan medge användning mot betalning och på vissa villkor
under hela deras skyddstid.
Med ett uns av fantasi
borde politiker kunna föreställa sig vad detta får för konsekvenser för
medborgarna. Genom kortare skyddstider på kultur ger vi dagens och
kommande generationer av kulturskapare möjlighet att inspireras och
influeras av de som gått före dem. Vi ger också människor i allmänhet
möjligheten att uppleva mer och rikare kultur.
Här är delar av ett tal som hölls av Centerstudenters tidigare ordförande, Henrik Sjöholm, på förbundets 70-årsjubileeum som uppmärksammades med ett seminarium i Uppsala den 13 augusti 2016.
Henrik var ordförande 1995-97, efter Jeanette Forss och före Elisabeth Thand. Han har även jobbat för Centerpartiet i början av 2000-talet; talskrivare åt Maud Olofssons tal, partistrateg och höll i pennan för 2001 års idéprogram - "Där människor får växa".
När jag nu tittar tillbaka 20 år, så ser vi att vi var lyckligt lottade. Vi drev politik i en tid då liberalismen troddes ha segrat. Att världen obönhörligen gick mot det som Francis Fukuyama beskrev som historiens slut, då den liberala marknadsekonomiska ordningens skulle etablera en ny guldålder.
Idag vet vi att vi hade fel. Hoten var så mycket större än någon föreställde sig. Idag ser vi det auktoritära slutna samhällets revansch. I Sverige och i Europa. I Brexit och Le Pens framgångar. I Donald Trumps vulgaritet. I Turkiets och Ryssland. Filippinerna och Thailand. Ungern och Rumänien och Polen.
Liberalismen är under attack globalt. Inte bara den ekonomiska liberalismen, utan än mer den sociala friheten, yttrandefriheten och rättsstaten.
För att tal med Poppers ord, så rör sig världen mot mer tribalism och mindre öppenhet. Mer slutenhet och mindre tolerans.
Det påverkar också andra partier. Också dem som stått upp för öppenhet och tolerans. Som hellre talar om ”kultur” än om individer. Vägen mellan öppna era hjärtan och håll gränsen är väldigt kort. Men ändå så oändligt lång.
I ett sådant klimat behövs liberaler som ser bortom den förenklade konflikten mellan vänster och höger. I stor utsträckning är den avgjord i Europa genom den europeiska välfärdsmodellen. Den stora konflikten står idag, som the Economist konstaterade i sitt senaste nummer, mellan öppenhet och dem som vill dra upp vindbryggan.
Då måste liberaler stå upp för öppenhet. Men vi måste också förstå varför det sker.
På 90-talet skrev Benjamin Barber boken ”Jihad vs McWorld”. Många avfärdade honom som en dysterkvist och bakåtsträvare. Men läser man boken idag, så fick han skrämmande rätt.
Han förutspådde hur modernisering, digitalisering, konsumistisk monokultur skulle kunna driva människor tillbaka till rötterna. Få dem att avfärda inte bara västs excesser och ytlighet, utan också de grundläggande värden om individuell frihet, demokrati och rättsstat som byggt de mest framgångsrika samhällen människan någonsin skådat.
En del av felet ligger hos oss själva. Väst underskattade kraften i det som kom att ske. Istället för att på allvar inkludera de länder som kastat av sig tyranniets ok efter Berlinmurens fall, så fastnade man i en triumfatorisk känsla av seger. Vi såg möjligheterna med digitalisering, automatisering, robotisering, men underskattade gravt dess risker.
Det är inte konstigt att människor reagerar när förutsättningarna för överlevnad hotas. När man tror att jobben försvinner till Kina och Bangladesh, att de automatiseras bort eller att de tas över av människor med mycket lägre lön. Så har det alltid varit. Det som är nytt är att rädslan och hotet upplevs av en global medelklass som på många håll inte sett någon ökade köpkraft de senaste femton åren, medan den rikaste procenten blivit allt rikare.
Den utvecklingen kommer att fortsätta. Automatisering och robotisering flyttar ytterligare ekonomisk makt från löntagare till kapitalägare. Hotar tryggheten från dem som har förvärvsarbete, men berikar den som äger robotarna. Det är en monumental förändring av marknadsekonomins grundvalar och det är en gigantisk utmaning att ta sig an frågan om hur framtida välstånd ska finansieras och fördelas. Om hur teknikens löften om en bättre framtid ska vara ett löfte för alla, inte bara för ett fåtal.
För att sammanfatta det: Fördelningsfrågor är alldeles för viktiga för att överlåtas åt en antiglobalistisk vänster och en protektionistisk höger. De är centrala för att värna legitimiteten i den liberala marknadsekonomin.
Det ställer stora krav på den liberala idédebatten. Enorma krav på liberala spjutspetsar som centerstudenter att inte bara stå upp för öppenheten, utan också på att förstå tribalismens drivkrafter och den liberala demokratin måste leverera för att värna trygghet, öppenhet och välstånd. Att klara det är avgörande för alla oss som tro på att handel och möten mellan människor är vägen till välstånd och frihet.
I det arbetet tror jag inte att dagens generation ledande politiker räcker till. Därför att de är fostrade i ett politiskt klimat som bygger på en traditionell och på många sätt förlegad konflikt. De har sin skolning i en debatt som ständigt gör hönor av fjädrar, där procentsatser blir till ideologi, men som blundar för den globala utmaningen att värna det öppna samhället i övergången till den digitala och automatiserade tidsåldern.
Därför är jag så tacksam att få detta tillfälle att inte bara förbundets viktiga roll på 90-talet. För vår uppgift var i ett historiskt ljus lätt. Utan också för att sätta fingret på den än viktigare och mycket svårare uppgift som dagens centerstudenter står inför. Ni behövs. Ni behövs mer än någonsin.
Jag var en av många som hade förmånen att vara med och skriva historia i Centerpartiet för 20 år sedan, under partiets utveckling till ett modernt och liberalt parti. Jag kommer alltid att vara stolt och tacksam för den möjligheten.
Ni som är dagens generation har en större uppgift än så; att tillsammans med liberaler i Sverige och andra länder skriva den historia som handlar om att värna den liberala demokratin från det svåraste angrepp vi sett på många decennier.
När vi om 20 år samlas för att fira 90-årsjubileum. Då kommer jag förhoppningsvis att vara där. Då kommer jag att lyssna på Simon Palme som håller jubileumstal och berättar om hur centerstudenter var med om att värna liberalismen i ett mörkrets tidevarv. Och jag kommer att vara lika stolt då som jag är idag över att en gång ha fått leda detta fina förbund.
Det är inte längre bara indicier att Ryssland stöttar SD. Konkreta bevis om
Ryssarnas försök att påverka svensk inrikespolitik hopar sig nu. Och
Ryssarnas främsta verktyg här är är uppenbarligen Sverigedemokraterna. Eftersom de som parti är outsiders är det såklart lättare för ryssarna att ta kontakt med och få till ett "samarbete" med, särskilt eftersom SD inte tackar nej till någon form av allierad, inte minst en finansiellt stark allierad...
Det stora problemet vi har är att Ryssland investerar i de grupperingar som kan komma att destabilisera ett land och tvinga oss att fokusera på de interna problem som uppstår. Ibland är även väldigt motsägelsefulla grupperingar, som SD, mål för dylika investeringar.
Vi svenskar tror inte detta kan hända eftersom vi litar på varandra, men vi kan bevisligen inte lita på Putin...
På denna länk kan du hitta "originalbilden", alltså affischen som användes i
"Kosackvalet 1928". Där finns flera andra riktigt extrema valaffischer, flertalet kommer från "Sveriges Nationella Ungdomsförbund".
Framför allt är ju deras uppmaning till "Sveriges Kvinnor" något jag hört en hel del travestier på:
" ─ En var som röstar på "Arbetarepartiet", röstar för familjebandens upplösning, barnens förvildning, och sedernas förfall."
Frågan är om vi har ett nytt "kosackval" att se fram emot 2018, där ett av partierna kommer få problem på grund av sina täta kopplingar med Moskva?
Nu har dock Egor Putilov sagt upp sig. Tyvärr verkar SD ha gott om andra kontaktytor mot Ryssland och kommer sannolikt att fortsätta ta emot stöd från öster - Egor Putilov säger upp sig
4 bra länkar med mer läsning om Ryssland och SD:s affärer
I vilket klimat frodas populister? Allt fler populister får allt mer stöd i opinionen, vad beror det på? Och hur skaffar de sig det stödet? Mycket av populisternas styrka kommer från överdrifter, halvsanningar och lögner. Man kan tro att det vore lätt att stoppa sådant idag, när all världens information finns på en snabb söknings avstånd på internet, men så är inte fallet.
Veritasium, om hur upprepning av något får oss att tro att saker och ting är sanna
Samma sak med nyheter som med populister
För det är också så att saker och ting vi hör om oftare framstår som vanligare. Även om skillnaden mot tidigare kanske bara är att vi ser eller hör om något oftare. Precis en sak som Sverigedemokrater lever mycket på - att vi får en skev bild av omvärlden genom media.
" ─ What’s actually happening is our information about what’s wrong in the world is getting better. A century ago, there would be a battle that wiped out the next village, you’d never even hear about it. Now there’s an incident halfway around the globe and we not only hear about it, we experience it."
För ett par år sedan började jag lyssna på podden Till slut kommer någon att skratta (TSKNAS), det var också då jag insåg hur rolig Aron Flam är. Jag har tidigare hört honom på något evenemang och ett klipp på Youtube, men det tar ett tag innan hans humor växer. Den är ofta provocerande, över gränsen, men nästan alltid också tänkvärd. Och att han dessutom ofta är väldigt kärnfull, kortfattad och lakonisk gör att en rekommendation från den här bloggen passar som handen i handsken.
Ett exempel är hans senaste special på Youtube - KÖN. Den handlar bland annat om kvotering av sex, facklig kartellbildning och just kön. Det är helt gratis att se den, även om han gärna tar emot dricks via Swish.
Lyssna på Dekonstruktiv kritik
En 3D-utsktriven miniatyr av Aron själv, placerad på ett medvetet ställe
Han började nyligen också podda, där kan man lyssna på en väldigt stor spridning av ämnen där bara Aron Flam är den sammanhållande länken. Den är intressant eftersom han där får möjlighet att diskutera ämnen som aldrig berörs i TSKNAS.
De första tre avsnitten har avhandlat Alexander Bard, en intervju med anonym, regimkritisk satiriker i Egypten (dock med skitdålig ljudkvalitet) och ett samtal om romer i Rumänien med Aaron Israelson.
Jag gillar Aron Flam och tycker han behövs på den svenska humorscenen, den hade blivit avsevärt mycket smalare och tråkigare utan honom. Tycker du samma sak kan du göra något av följande:
LUF Stockholms stämma är nog ett av de mest omskrivna avdelningsmötena i de svenska ungdomsförbundens historia!
De gjord ett uttalande från årsmötet om de frågor de tyckte var de viktigaste som diskuterats under sitt årsmöte; liberala reformer på arbetsmarknaden och migration:
" ─ Välfärd är bra. Men att rädda liv är bättre. [...] Höga löner är bra. Men att motverka utanförskap är bättre."
Men det var inte detta som medierna lyckades fiska fram ur skörden av motioner. Istället är det två helt andra motioner. En om att man ska ha rätt att bestämma hur ens kropp ska hanteras när man dör (utan begränsningar i princip) och en om att två myndiga personer ska ha rätt att ha sex med varandra, oavsett eventuellt släktskap.
Jag är dock av den åsikten att det är viktigt för ungdomar att få diskutera idéer, utan att begränsas av praktiska problem. Eller för att citera en vän till mig:
" ─ Förmågan att kunna tänka klart utan att ta hänsyn till tabun och
omgivningens uppfattningar är av yttersta vikt i den politiska fostran.
Sen kan det få osmakliga konsekvenser av att vara ideologiskt
konsekvent, men det är också viktigt att få testa gränserna i en säker
miljö så man vet vad de går innan besluten får riktiga konsekvenser i
våra demokratiska församlingar."
" ─ Att alla jävlar som gnäller över att ideologierna är döda, visionerna borta, partierna ligger under mittenpolitikens våta filt och mellanmjölkstristessen gjort slut på idédebatten, nu bör skrida till ungliberalernas försvar. Inte för sakfrågan, utan för att de försöker pigga upp oss med några intresseväckande tankar. Gör detta, eller håll käften med det politologiska lipsillandet i fortsättningen!"
"
─ Vore det bättre för Liberalerna om det unga gardet bestod av idel
slätstrukna broilers, ständigt redo att behaga för att få klättra några
pinnhål i karriären? Det är väl just idédebatt som ett L på dekis
verkligen behöver, och då bör man nog leva med att ungdomsförbundet
befolkas av en och annan fritänkande vildhjärna."
" — Att ifrågasätta självklara moraluppfattningar är en fantastisk övning för att börja fundera kring samhället och vilka principer som ska styra politiken. Resultatet blir kanske inte det önskvärda, men världen vore sämre utan debatten.
[alternativet är, skriver Erik, att man]
lägger enbart sordin på debattlustan, och fördummar nästa generation."
" ─ Men en del vill göra sjuka och äckliga saker och ett samhälle
måste någonstans rymma även dem. Att inte tvinga sina levnadsval på alla
andra är en bra början. Det innebär också friheten att välja bort sjuka
saker som många råkar gilla. Alla måste inte se Melodifestivalen, rösta
på Socialdemokraterna eller dansa ”små grodorna” på midsommar."
Men med allt detta sagt så kan man ju inte annat än att skratta åt reaktionerna också. Ett axplock på humor:
Här kan det också vara relevant att länka in den debatt om tidelag som fördes i riksdagen för några år sedan, när de rödgröna med stöd från några andra partier (SD eller FP?) drev igenom ett återkriminaliserande. Men som med alla sexualpolitiska-frågor så är gränsdragningarna bland det knepigaste och det fanns inte tillräckligt stöd för att fokusera på det relevanta - djurplågeri. Eller att stoppa djurs lidande. Istället fokuserar de som drev lagändringen på det som är äckligt.
Avslutningsvis också ett par länkar som faktiskt är kritiska mot förslagen från LUF, men som samtidigt är relativt intellektuellt hederliga eller lite välformulerade, inte bara hysteriska:
Andreas Bergström, vice vd på den liberala tankesmedjan Fores, skriver i en krönika i Hallandsposten om svårigheterna med prognoser. Speciellt när människor och psykologi är inblandat. Bland annat påminner han om "Riksbanksigelkotten":
"Förra året föddes också Riksbanksigelkotten, när den liberala ledarskribenten Hanna Marie Björklund ritade ögon och ben på ett diagram över Riksbanksräntan och Riksbankens prognoser.
Räntan har de senaste åren rört sig i en mjuk puckel (igelkottens kropp). Vid varje räntebeslut har Riksbankens prognos varit att räntan snart ska sticka brant uppåt (taggarna). Lika spektakulärt fel varje gång."
Han tycker också att:
"En rimlig tanke är att staten inte borde finansiera forskning och prognoser som mest ger okontrollerbara eller vilseledande resultat. Men vi kan inte vänta oss att forskare och prognosmakare inom en disciplin ska leda den utrensningen, de har allt att förlora på att säga att det de har hållit på med inte fungerar."
Riksbanksigelkottens taggar?
För den som undrar hur "Riksbanksigelkotten" ser ut så är det denna:
Ungdomsarbetslösheten är nu den lägsta på åtta år. Och det är trevlig och bra att unga människor kommer in på arbetsmarknaden. Jag har dock hört flertalet socialdemokrater ta åt sig äran för detta, för att de just nu sitter i regeringsställning.
Man kan dock undra hur mycket sossarna hunnit påverka då de bara innehaft statsministerposten i 1½ år, och budgeten de styrt på varit Alliansens till största delen fram tills alldeles nyligen.
Siffrorna har ju liksom gått åt rätt håll ända sedan de toppade i anslutning till finanskrisen 2009:
Är jag en förhärdad brottsling? Källa: Wikimedia (CC BY-SA 3.0)
Musikförläggarna har skapat en mikro-licens för de personer och föreningar som publicerar noter och låttexter. Tanken är att personer som gjort det ska kontaktas av Musikförläggarna och sedan tvingas betala en licensavgift på 300 kronor per år.
Och jag tillhör de människor som har begått upphovsrättsbrott, dock utan att veta om det. Bland annat har jag räddat reklamlåten "Googli Draxell" från att falla i glömska. Jag publicerade nämligen hela den reklamlåten, alltså både texten och själva musiken på min blogg för sex år sedan.
Anledningen till att jag hävdar att jag räddat den låten från att falla i glömska är att det handlar om en reklamlåt från mitten av 90-talet, för en nischprodukt (svenskt godis). Och jag har aldrig hört den spelas i radio eller, varken då eller på senare tid. Och innan jag publicerade låten så fanns det en (1) sida på internet som skrivit om Googli Draxell och den är nu nere. Kvar av den sidan finns nu en länk dit från ett forum på AlltOmTv.
Efter min publicering har låten plockats upp av många mp3-botar på nätet och en hel del andra sajter. vilket förhoppningsvis kommer leda till att även framtida generationer ska ha möjlighet att höra den roliga, påhittade sången. Och det måste väl ändå vara det främsta målet för en konstnär eller artist? Att inte att bli bortglömd?
Problem med licensen
Jag tycker som sagt var att jag har gjort en kulturell välgärning som bevarar Googli Draxell för omvärlden och då tycker jag inte att jag ska behöva betala för det. Men ÄVEN om jag nu skulle vilja "göra rätt för mig" så är jag diskvalificerad från att skaffa licensen.
Exempelvis får sajten där texten är publicerad "inte uttrycka politiska eller religiösa åsikter", vilket jag ju gör typ hela tiden. Det är ju liksom min blogg och jag har politiska åsikter. Och jag får inte heller ha "mer än 10 000 unika besökare per år". Och där beror det lite på hur de räknar, men om man räknar som man brukar göra i webbsammanhang, alltså genom att addera "unika besökare per 24-timmarsperiod", så hamnar jag snett på det kravet också. Då antar jag att jag måste lägga tid på att förhandla med Musikförläggarna om en ännu dyrare licens? Trots att jag liksom bara gjort en god sak?
Kort sagt så delar jag Piratpartiets åsikt i den här frågan: "Det här är ett fruktansvärt beslut"
En annan anledning till att Musikförläggarna borde sluta jaga lyrics-sajter i allmänhet och enskilda bloggare i synnerhet är ju att de generellt sett gör en tjänst för artisten. För väldigt mycket av den musik som skapas idag konsumeras digitalt och då följer det inte med några texthäften. I många fall tvingas då lyssnarna (konsumenterna) att gå ut på nätet och försöka hitta texterna där. Vilket ofta hade varit väldigt svårt, om det inte var just för alla lyrics-sajter. Så nu slipper skivbolagen och artisterna att publicera sina texter online, eftersom det är en service som någon annan bistår med.
Alternativet är ju i många fall att många lyssnare kanske råkar höra fel på texten, i värsta all kommer folk gå runt och nynna på psalmen "Trygga räkan" eller försöka överrösta de andra i luciatåget med "Staffan var en tallegren"...
Häromdagen delade jag en länk om migration. Det handlade om Mral Kechechien från Syrien som nu har både bostad och jobb, som läkare i Kall i Åre kommun, men ändå ska utvisas. Till länken tillade jag det självklara att flyktingar som kommit hit för att söka asyl av skyddsskäl men som under tiden här i Sverige skaffat både jobb och bostad helt enkelt ska klassas om som arbetskraftsinvandring och få stanna.
Denna självklara åsikt har fram tills idag fått över 5 340 likes och nästan 560 delningar. Och från min Facebook-sida där jag är glad om jag får 5 likes på ett inlägg.
Och i princip alla delningar av länken/inlägget är av typen "håller självklart med" eller "Sunt förnuft". Jag hoppas det tyder på ett stort engagemang att de migranter som kommer hit, oavsett orsak, och anstränger sig för att integreras och skapa ett nytt liv i Sverige har ett stort stöd av många.
Redan idag finns det dock vissa möjligheter att göra ett sådant skifte som jag prata om ovan, eller ett "spårbyte" som det kallas, men de är både administrativt krångliga och har väldigt många begränsningar, vilket Mrals fall ovan visar.
Värt att notera är dock att det inte räcker med att ändra regelverken kring själva "spårbytet" även reglerna kring arbetskraftsinvandring behöver bli betydligt generösare om det ska funka i praktiken. Annars kommer de här och många andra som dom att utvisas.
Av oklar anledning hotar Norrtälje kommun sig själva med kraftiga böter
Idag kommer nyheten om att Norrtäje kommun hotar sig själv med vite eftersom de har kvar en parkering i centrala Norrtälje där bygglovet gick ut 2011.
Det är arbetsutskottet för bygg- och miljönämnden som hotar gatu- och parkkontoret med ett vite på 50 000 kronor om de inte avvecklar parkeringen inom sex månader. Har inte de anvariga politikerna andra möjligheter att genomdriva beslut, annat än at hota med saftiga böter?
Vem får pengarna?
Nu har ju gatu- och parkkontoretsagt att de ska ta bort parkeringen som nu saknar bygglov, men vad hade hänt om de hade vägrat? Om de ansåg att behovet av parkeringsplatser i centrala Norrtälje är så stort på sommaren och att de ville ha den kvar (för bristen på parkeringar är stor)? Hade då bygg- och miljönämnden krävt in vitet och sedan höjt beloppet till nästa gång? I slutändan hade det ju bara skyfflats runt pengar inom kommunens budget, så vad vinsten hade varit är synnerligen oklart.
