Frihetsfrontens Sommarseminarium 2011

Här kommer (äntligen) min långa redovisning från årets sommarseminarium med Frihetsfronten, mitt liberala vattenhål där jag fyller på med ideologiska diskussioner från ett liberalt perspektiv varje år.

Eftersom den är så lång så väljer jag att lägga in en länk här så att de som vill läsa om vad föreläsare som Alexander Bard, Henrik Alexandersson och Mattias Svensson sa under helgen på Barnens ö, får klicka på sig vidare:

Läs mer

Jag skriver om föreläsningarna i kronologisk ordning med början på fredag eftermiddag som inleddes av Frihetsfrontens egen ordförande:

Henrik Alexandersson - om EU
Henrik Alexandersson inledde sommarens seminarium med att prata om EU, denna enorma, svällande byråkratiska monstrositet. Han diskuterade uppskattningar på antalet som jobbar som “Eurokrater” och konstaterade krasst att det är ingen som har riktigt koll. Speciellt inte på alla de som jobbar med att implementera EU:s beslut runt om på regional och kommunal nivå runt om i unionen. Dessutom finns det att okänt antal tusen lobbyister, bland annat i EU:s “specialistgrupper” som har stort inflytande och kommer med synpunkter på kommande lagar och regler. Detta skapar stora risker för korporativism inom EU där företagen får oproportionerligt stort inflytande utan insyn från medborgarna.

Hax kom också med ett boktips - The Great European Rip-off, om korruptionen i EU.

Lite citat:

"Det är som “Yes Minister”, fast utan humorn"

“Det jag pratat om nu är bara det strukturella vansinnet, jag har inte ens börjat nämna de förslag som skapas i byråkratin.”

“EU:s byråkrati har blivit en egen livsform.”

Efter diskussionen verkade många landa i åsikten om EU- “Lägg ner skiten och skriv ett frihandelsavtal.”

Daniel Fjällström - Liberala partiet
Daniel började med att citera en tibetansk munk, och berättade sedan hur han blev libertarian tack vare Ron Paul. Han fortsatte sedan med bakgrunden för det Liberala Partiet. Målet var att skapa et politiskt program, utan kompromisser.

Huvuddelen av Daniels föredrag spenderades på att förklara de liberala principer som Liberala Partiet bygger på.

1. Frihet - det viktigaste politiska värdet
2. Individualism
3. Skepticism mot makten
4. Styrelse enligt lagen - Rule of Law
5. civilsamhället
6. Spontan ordning
7. Fri marknadskapitalism
8. Tolerans
9. Fred
10. Begränsad statsmakt

En diskussion uppstod om det var smart av LP att starta ett parti, eftersom man nu vägrade kompromissa. Kompromisser är det praktisk politik bygger på och med den inställningen kommer LP sannolikt aldrig få något inflytande. Flera tyckte att det kanske hade varit smartare att starta en tankesmedja istället.

Daniel försvarade dock beslutet om att ställa upp i riksdagsvalet och nämnde de symbolfrågor som partiet räknade med att driva - övervakning och till EU-valet också Euro-kritik. Jag mobilbloggade innan Daniels föredrag.

Mattias Svensson - om kapitalism
Lördagen inleddes med en “beta-test”. Det var Mattias Svensson som hade en ny tanke, ett embryo till en föreläsning som han ville testa hos Frihetsfronten. Ämnet var “Hur radikal antikapitalism har berikat kapitalismen.”

Mattias inledde med att exemplifiera hur kapitalismen har snott idéer från bland annat feminismen, islam (räntefria lån) och vänstertankar om företagsansvar (CSR).

Sedan tappade han den röda tråden en del och fortsatta med en längre expose över potentiella kapitalistiska lösningar på olika miljöproblem, med fokus på klimatproblemen. Hans lite löstryckta slutsats var att det nog fanns en hel del bra ideér och troliga allierade även i miljörörelserna.

Föreläsningen, om än spretig, kan sammanfattas med:

“Kapitalismen är nyfiken och försöker alltid plocka de bästa ideérna från andra. Kapitalismen är också öppen mot sina motståndare, även de som har som mål att utplåna kapitalismen.”

Joakim Fagerström, ordförande Ludwig von Mises-institutet

Joakim lade fast perspektiven direkt genom att hävda att frihet är synonymt med fredligt samförstånd.

Morgonens andra pass blev tyvärr, om möjligt, ännu spretigare än det första. Joakim var en trevlig talare, men hans tal handlade om alldeles för mycket olika ämnen på än gång.

Han började med att berätta om hur folks tidspreferenser påverkade hur det gick för dem i livet. Folk som var otåliga att få saker de ville ha, alltså hade en “kort tidspreferens”, var ofta överbelånade och fattiga. Personer med mer tålamod, alltså en längre tidspreferens, var oftare entreprenörer och överklass.

Därefter hoppade diskussionen om vilka liberala argument som biter p vilka typer av personer och slutsatsen var att känsloargument biter på de flesta, men det är inget som “gör” folk liberala på samma sätt som logiska, rationella argument.

Joakim hann också med att prata om universella normer, äganderätt till vår egen kropp och en ytterligare diskussion om olika typer av argument.

Även här fanns det ett underlag för en intressant diskussion, men tyvärr försvann den tanken i den spretiga diskussionen.

Vill du själv ta  del av Joakims tankar så har han lagt ut sitt manus på bloggen
- Hur säljer vi och försvarar vår produkt?

Klaus Bernpaintner - Österrikisk ekonomi
Efter lunch fick så Klaus Bernpaintner äntra scenen. Han hade Österikisk ekonomi på schemat. Klaus började med en kort historik, som man bör förankra de flesta teorier med och nämnde bland annat Carl Menger, grundaren av “österikisk ekonomi”.

Sedan följde en timme man många begrepp. Allt ifrån “trasig värdeteori” till “”lagen om avtagande marginalnytta” och “metodologisk individualism”. För någon som mig som inte är så inläst på ämnet var det en intressant grundkurs, om än lite ofokuserad. Jag hörde dock att flera av de andra deltagarna, varav många “bekänner sig” till den österrikiska skolan, att det inte var så mycket nytt. Men det är ett känt problem när kunskapsnivån skiljer sig så mycket de olika deltagarna emellan.

Klaus avslutade i moll med tre snabba konstateranden:

• Dagens pappersvalutor är dödsdömda, de de helt saknar ett reellt värde.
• Välfärdsstaterna som vi känner dem idag kommer att gå i konkurs
• Demokratin som affärsidé har nått vägs ände.

Den sista förutsägelsen fick mig att hoppa till, men jag fick tyvärr inte tid nog att be Klaus utveckla den punkten.

Klaus utvecklar dock själv sin föreläsning - Svensk liberalism och kristenhet

Alexander Bard - En liberal valsedel 2014
Helgens snackis äntrade sedan scenen - Alexander Bard, en av grundarna från Liberaldemokraterna. Han är ju en riktig entertainer och van talare, som dessutom tycker om att spegla sig i andras beundran för det han säger eller gör. Men om man lyssnade på vad han sa så presenterade han faktiskt en hel del intressant.

Alexander började med en snabb sammanfattning av innehållet i sin bok Nätokraterna. Bland annat nämnde han de fyra stora kommunikativa paradigmskiftena; talspråk, skriftspråk, massmedia (tryckpress) och avslutningsvis internet. Alla har revolutionerat mänskligheten. nu för tiden hävdar Alexander att vi inte är den vi är, utan vi är den person som andra tycker att vi är, att vi speglas i andras ögon. Han hävdade också att pengar har blivit obsoleta och att Attention har ersatt dessa som den viktigaste “valutan” i interneteran. Attention definierar han som kombinationen av Trovärdighet och Uppmärksamhet. Och att ha få, men viktiga personer i sitt nätverk (som Facebookvänner) är bättre än att ha många, men oviktiga.

Alexander Bard fortsatte, i högt tempo, berätta om hur subkulturer nu för tiden ersatt nationalstaten som den naturliga grupperingen.

Han avslutade sin presentation med att gå in på Liberaldemokraterna och hur dessa grundats i första hand för att driva Sverige i en mer liberal riktning. Oavsett om detta skulle innebära att få andra partier att driva liberala frågor, eller själva ställa upp som ett parti 2014. Förhoppningen var dock att Centerpartiet skulle anamma Anne Lööfs liberala ådra och på så sätt utgöra ett alternativ för liberaler i nästa val. Barn förslog också att Centerpartiet skulle fokusera på subkulturen småföretagare, som i mångt och mycket är vår tids bönder.

När han sedan kommit in på mer praktiska detaljer diskuterade han också möjliga symbolfrågor, typ EU-skepsism, knark och sex.

Stig-Björn Ljungren - religion, ideologi och politiska utopier


Sista inbjudna talaren på seminariet var Stig-Björn Ljungren som talade om likheter i berättarteknik och retorik mellan religion och politiska utopier. En tänkvärd timma som friskt blandade politiska metaforer och religiösa berättartekniker.

Likheten i retorik när någon ska berätta om hur bra ett helt kommunistiskt samhälle är och hur härligt himmelriket är, är skrämmande stor. En undertitel på seminariet var just "Det nya riket", och det är en passande metafor.

Småputtrigt trevlig helg-avslutning av Stig-Björn, men inte exceptionellt spännande eller revolutionerande.

Övriga reflektioner från helgen
Jag hade i år fått sällskap av flertalet liberala Centerpartister och slapp därför vara "ensam". Och de erkände att det var en intressant helg. Förhoppningsvis ökar också detta chansen för att antalet gröna liberaler på Barnens ö ska slå rekord nästa år.

Maten som bjuds på sommarseminariet var som vanligt helt ok. Falukorven på lördagen var i år lite bättre än vanligt eftersom receptet piffats till med soltorkade tomater. Gärna mer sånt till nästa år! :-)

Flera av de jag pratade med tyckte att föreläsningarna var bättre förra året, men dels var det ett valår och därför lite mer “spänning” i att prata politik, dessutom var fokuset på årets seminarium mer av “organisatorisk” karaktär. Hur “organisatorisk” man nu kan vara när det gäller att “valla katter” som Henrik Alexandersson kallar det, när man ska få individualistiska liberaler att dra åt samma håll.

Sommarseminariet 2011 - Undergångens år?
Domedagsstämningen vilade tungt över flera av helgens föredrag, allt ifrån Henrik Alexandersson inledande tal om bärsärkande EU-byråkratmonster till Liberala partiets “ingen kommer ändå rösta på oss” och Klaus Bernpaintner “demokratin är slut som affärsidé". Men trots det lät deltagarna aldrig den stämningen ta överhanden, sommarseminariet ska vara trevligt och då ser man till att ha trevligt!

Vardagens bekymmer får vänta till vardagen...

Dessutom var vädret bra nästan hela helgen och diskussionerna under och mellan föredragen var stimulerande, som alltid. Så jag tror de flesta åkte därifrån med ett bättre humör än de hade med sig när de kom dit. Det gjorde i alla fall jag.

Bilderna har jag lånat från Henrik Bejke, och fler bilder från seminariet hittar du på flickr.

Tillägg: Liberala Partiets Fredrik Nyqvist har också skrivit en egen sammanställning av helgen.

Läs om Frihetsfrontens Sommarseminarium 2006, 2009 och 2010.