Mikrotransaktioner, Play-To-Win och Free-To-Play

De senaste åren har en annorlunda affärsmodell dykt upp bland dataspel - gratis, men med transaktioner efter att man köpt spelet, så kallade Free-To-Play. Ibland är det helt frivilliga köp man som spelare kan välja att göra, ibland är det nästan ett måste eller ger stora fördelar om man betalar, då kallas det oftast för "Pay-To-Win" och anses av många vara den absolut värsta modellen.

Spel som har "rättvisa" modeller, som alltså inte låter mängden investerade pengar påverka hur stor chans man har att vinna är till exempel Moba-spelen Smite eller DOTA2. Där används pengar bara till att påverka utseendet på hjältar och liknande, inte spelförmågor. Vissa spel har relativt låga "tak" på transaktionerna medan andra kan svälja hur mycket pengar som helst, och ändå låta andra spendera mer pengar och få en fördel när man spelar mot varandra. Det är alltså knappt inte

Jim sterling har en del att säga om Free-To-Play, eller som han kallar det: Fee 2 Pay

The Jimquisition: Fee 2 Pay


Som gammal arkard-spelare så borde man dock inte klaga över mikrotransaktioner ochkostnader för att spela, det var ju nästan det enda sättet att spela häftiga spel på förr i tiden...

 

Läs också  Svampriket om hur mikrotransaktioner kan urarta och sluta vara "mikro"...

Svampriket - Free-to-play och mörkertalet

Eller kolla in South Parks uppgörelse med freemium-modellen:

South Park - Freemium isn't free