Nu har gruvstrejken i LKAB:s gruvor tagit slut. Problemet kvarstår dock med missnöjda arbetare som vill ha högre lön. Jag håller med om att en erfaren och kompetent borrare som jobbar 800 meter under jorden och faktiskt riskerar sitt liv, bör få mer än 21.000 i månadslön. Men facket har valt att ha centrala förhandlingar med arbetsgivarnas motpart. Detta är för att alla som arbetar i samma bransch ska få lika mycket i lönepåslag varje år. Allt för att företagen inte ska kunna konkurrera med låga löner.
Men gruvfacket vill både äta kakan och ha den kvar! De vill ha centrala avtal för att få en vettig grundhöjning och lokala förhandlingar så att de ska kunna klämma de företag så råkar gå bra vissa år på mer pengar. Det är både motsägelsefull och girigt.
Även om vinstdelningsprogram inte är helt kompatibla med statliga företag så är det självklart att ett företag inte kan höja sina fasta utgifter med 25% varje år det går bra. Vad tvingas de då göra när det vänder igen?
Jag skrev en ledare i Norrtälje Tidning om bonusprogram. Istället för att upprepa mig hänvisar jag till den.
Även Peter Gustavsson har skrivit om strejken och de "kak-problem" som uppstår med en solidarisk lönepolitik från fackets sida. Och som vanligt har han skrivit bra.
Ps. Jag kan ju påpeka att jag själv är nöjd medlem i facket, dock inte något av LO:s förbund...
2 kommentarer:
25% !!
Kan du ta och räkna fram den summan och visa hur du tänker.
25 % var en påhittad siffra, plockad ur luften.
Syftet var att visa att det är synnerligen olämpligt att öka de fasta kostnaderna, om inkomsterna är osäkra.
Skicka en kommentar