- FRA-förslaget, som förväntas klubbas i Riksdagen redan nu i maj är en sådan fråga.
- Hanteringen av Pirate Bay och den orimliga jakten på fildelare är en annan.
FRA-förslaget måste stoppas! Men det är Bara Piratpartiet som jag vet är aktivt motståndare till detta. Även om (s), (v) och (mp) alla har antytt att det är ett dåligt förslag.
Vad gör Centerpartiet?
Därför undrar jag vad dessa tre "favoritriksdagsledamöter" har tänkt att rösta:
- Annie Johansson
- Fredrik Federley
- Solveig Zander (min lokala representant)
I ett slag kommer staten, genom FRA att slänga hela vår integritet på sophögen. Jag hoppas de som röstar för kommer tycka det var värt det, även i efterhand.
Annie och Fredrik ställer inte upp i min valkrets, men Solveig gör det och jag kommer med all sannolikhet att kampanja mot en representant som har sålt ut all min integritet. OM Solveig nu inte kan motivera sitt röstande. Har ni kanske blivit hotade av FRA, eller har ni bara fått mer information än vi vanliga dödliga medborgare?
Det har skrivits mycket om detta, både i bloggsfären och en del utanför. Här är några länkar:
FRA-dagen hos Rosetta Sten
Rick Falkvinge - Piratpartiets ordförande
Om Förslaget på Wikipedia
Jag hoppas jag ska slippa skämmas för att jag kallar mig själv Centerpartist...
Ps. En Framtidsdialog där man har för avsikt att avlyssna medborgarna, istället för att lyssna på dem är inte någon bra grund för en "dialog"...
2 kommentarer:
Om mitt minne inte sviker mig såg Annie Johansson till att inte vara närvarande, så att hon blev utkvitterad. Tror hon var i Bryssel och tror att Fredrik Federley nämnde att det var väldigt taktiskt val av dag att vara i Bryssel.
Men jag kan ha fel, det var ett år sedan.
Hursomhelst, bra att sätta lokalt tryck på din ledamot!
(Det här är en kommentar till Markus, inte till Mårten.)
Jag fick rösträtt 1979. Vart tredje år skulle politikerna lyssna på mig. Jag tyckte det var en förlust för demokratin när vi 1994 övergick från treåriga till fyraåriga mandatperioder, eftersom min åsikt då skulle efterfrågas mer sällan.
Tydligen anser även politikerna det, eftersom de nu vill lyssna på oss allihop 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Jag inser att vi inte kan ha riksdagsval varje söndag, men det finns ett gammalt svenskt ord "lagom" som vi borde använda oftare. Att i tid och otid smyga in mikrofoner i människors privata samtal med varandra i den händelse de skulle säga något som staten kan ha nytta av är så "olagom" det bara kan bli; det visar på en närmast kriminell brist på hyfs.
Givetvis inser jag att det stora flertalet av oss i praktiken inte kommer att ge något utslag på FRA:s "trådradar"; FRA har inte tid att granska allt som deras datorer kan fånga upp. Det spelar ingen roll. Den verkliga kränkningen utgörs inte av risken att ens ord faktiskt blir lästa eller hörda av en annan människa; kränkningen uppstår redan i och med själva beslutet att avlyssna människor mot deras uttryckliga vilja! Att upptäcka en dold mikrofon i lägenheten är kränkande även om jag inte har sagt ett hörbart ord på hela tiden.
Med det beslutet säger politikerna att de inte litar på sina egna väljare, eller på någon annan heller för den delen. Ok, varför skall jag då vart fjärde år ge uttryck för vad jag tycker, och ge dem mitt förtroende? De kanske inte tror på vad jag säger då heller?
Samtidigt kastar sig rättsväsendet över enskilda människor som, utan att betala, har mage att lyssna på sådant som sägs eller sjungs offentligt. Kan man ana viss dubbelmoral här? Om jag säger till FRA, "Visst, ni kan få lyssna på mina privata konversationer med vänner hemma och utomlands, bara ni betalar för det," skulle jag få återbäring på min teleräkning då? Alternativt, skulle FRA med ett hånflin skicka mig ett skriftligt svar med upplysningen att jag kan försöka stämma dem i en domstol på Seychellerna där de har sin postbox?
Det handlar om förtroende, om tillit, och om respekt för varandras legitima intressen. Om man vill ha något av detta, då skall man också vara beredd att bjuda på det. Annars blir det ingen affär.
Skicka en kommentar