Debattartikel i NT - Medborgarna förtjänar en modern upphovsrätt

Idag hade jag en debattartikel publicerad i Norrtelje Tidning tillsammans med Gun Svensson - Medborgarna förtjänar en modern upphovsrätt

Här är artikeln i sin helhet:

Medborgarna förtjänar en modern upphovsrätt

Roslagen har kulturella tillgångar av stort värde. Speciellt sommartid med dess rika utbud av olika aktiviteter. 

Men människor, dessa sociala och skapande varelser, behöver omges av en miljö där de har möjlighet att uttrycka detta på olika sätt året runt. Antingen genom att skapa själva eller ta del av vad andra har skapat. Därför behöver vi en fungerande upphovsrätt också i vår digitala värld med internet och smartphone.

Förslaget om en reform av upphovsrätten som EU-kommissionen presenterade häromdagen är ett stort steg bakåt. Det är uppenbart att kommissionär Oettinger låtit reformen kidnappas av de största aktörerna inom nyhetsförmedlings-, film- och musikindustrin. 

I stället för en modernisering av det 15-åriga upphovsrättsramverket presenterar Oettinger planer på att ge även företag som producerar nyheter samma närstående rättigheter som film- och musikindustrin. Det är inte en lagstiftning med rimligare balans mellan dessa företag och medborgarna. Det kommer att slå tillbaka mot dessa branscher på lång sikt, men förslaget är dessutom en katastrof för yttrandefriheten, startup-företags förmåga att utvecklas samt kampen för ett Europa utan digitala gränser.

Det finns inte heller något i det aktuella förslaget om att minska de orimliga skyddstiderna, som även gäller för företag som köpt upp och därmed erhållit närstående rättigheter. Upphovsrätten utgör ett tidsbegränsat monopol och handlar inte om äganderätt.

I dag kan en musiker skriva ett stycke musik och upp till 70 år efter dennes död är användandet av detta förbjudet utan tillstånd. De enda som tjänar på dagens extremt långa skyddstider är företag med mängder av titlar i sina arkiv. För dem blir det stora inkomster, trots små belopp för varje verk.

Ett tydligt exempel på detta är filmbolaget Disney, som varit med och lobbat igenom lagstiftningen med allt längre skyddstider för filmer i USA. Disney gör själva filmer på kända verk som Bröderna Grimms sagor, Snövit, Robin Hood och andra folksagor. Sedan använder Disney upphovsrätten för att stämma eller hota alla andra som också vill göra film baserade på dessa gamla sagor i många decennier efter att de själva producerat filmen.

EU har tidigare skapat en del lagstiftning för att skydda oss konsumenter, men här verkar man bara ha tagit hänsyn till lobbyister. Effekten kan i förlängningen bli att upphovsrätten dödar vårt gemensamma kulturarv genom att låsa in de verk som skapas i dag i arkiven hos ett fåtal stora företag, som kan medge användning mot betalning och på vissa villkor under hela deras skyddstid.

Med ett uns av fantasi borde politiker kunna föreställa sig vad detta får för konsekvenser för medborgarna. Genom kortare skyddstider på kultur ger vi dagens och kommande generationer av kulturskapare möjlighet att inspireras och influeras av de som gått före dem. Vi ger också människor i allmänhet möjligheten att uppleva mer och rikare kultur.

Gun Svensson, Piratpartiet

Markus Berglund, Centerpartiet

Bakåtblickande och framåtblickande om liberalismens segrar och utmaningar av Henrik Sjöholm

Här är delar av ett tal som hölls av Centerstudenters tidigare ordförande, Henrik Sjöholm, på förbundets 70-årsjubileeum som uppmärksammades med ett seminarium i Uppsala den 13 augusti 2016.

Henrik var ordförande 1995-97, efter Jeanette Forss och före Elisabeth Thand. Han har även jobbat för Centerpartiet i början av 2000-talet; talskrivare åt Maud Olofssons tal, partistrateg och höll i pennan för 2001 års idéprogram - "Där människor får växa".



Hela seminariet sändes på Facebook och kan ses på Centerstudenters sida:
https://www.facebook.com/Centerstudenter/videos/1069874623090627/

Läs hela talet nedan

Det talade ordet gäller:

När jag nu tittar tillbaka 20 år, så ser vi att vi var lyckligt lottade. Vi drev politik i en tid då liberalismen troddes ha segrat. Att världen obönhörligen gick mot det som Francis Fukuyama beskrev som historiens slut, då den liberala marknadsekonomiska ordningens skulle etablera en ny guldålder.

Idag vet vi att vi hade fel. Hoten var så mycket större än någon föreställde sig. Idag ser vi det auktoritära slutna samhällets revansch. I Sverige och i Europa. I Brexit och Le Pens framgångar. I Donald Trumps vulgaritet. I Turkiets och Ryssland. Filippinerna och Thailand. Ungern och Rumänien och Polen.

Liberalismen är under attack globalt. Inte bara den ekonomiska liberalismen, utan än mer den sociala friheten, yttrandefriheten och rättsstaten.

För att tal med Poppers ord, så rör sig världen mot mer tribalism och mindre öppenhet. Mer slutenhet och mindre tolerans.
Det påverkar också andra partier. Också dem som stått upp för öppenhet och tolerans. Som hellre talar om ”kultur” än om individer. Vägen mellan öppna era hjärtan och håll gränsen är väldigt kort. Men ändå så oändligt lång.

I ett sådant klimat behövs liberaler som ser bortom den förenklade konflikten mellan vänster och höger. I stor utsträckning är den avgjord i Europa genom den europeiska välfärdsmodellen. Den stora konflikten står idag, som the Economist konstaterade i sitt senaste nummer, mellan öppenhet och dem som vill dra upp vindbryggan.

Då måste liberaler stå upp för öppenhet. Men vi måste också förstå varför det sker.

På 90-talet skrev Benjamin Barber boken ”Jihad vs McWorld”. Många avfärdade honom som en dysterkvist och bakåtsträvare. Men läser man boken idag, så fick han skrämmande rätt.

Han förutspådde hur modernisering, digitalisering, konsumistisk monokultur skulle kunna driva människor tillbaka till rötterna. Få dem att avfärda inte bara västs excesser och ytlighet, utan också de grundläggande värden om individuell frihet, demokrati och rättsstat som byggt de mest framgångsrika samhällen människan någonsin skådat.

En del av felet ligger hos oss själva. Väst underskattade kraften i det som kom att ske. Istället för att på allvar inkludera de länder som kastat av sig tyranniets ok efter Berlinmurens fall, så fastnade man i en triumfatorisk känsla av seger. Vi såg möjligheterna med digitalisering, automatisering, robotisering, men underskattade gravt dess risker.

Det är inte konstigt att människor reagerar när förutsättningarna för överlevnad hotas. När man tror att jobben försvinner till Kina och Bangladesh, att de automatiseras bort eller att de tas över av människor med mycket lägre lön. Så har det alltid varit. Det som är nytt är att rädslan och hotet upplevs av en global medelklass som på många håll inte sett någon ökade köpkraft de senaste femton åren, medan den rikaste procenten blivit allt rikare.

Den utvecklingen kommer att fortsätta. Automatisering och robotisering flyttar ytterligare ekonomisk makt från löntagare till kapitalägare. Hotar tryggheten från dem som har förvärvsarbete, men berikar den som äger robotarna. Det är en monumental förändring av marknadsekonomins grundvalar och det är en gigantisk utmaning att ta sig an frågan om hur framtida välstånd ska finansieras och fördelas. Om hur teknikens löften om en bättre framtid ska vara ett löfte för alla, inte bara för ett fåtal.

För att sammanfatta det: Fördelningsfrågor är alldeles för viktiga för att överlåtas åt en antiglobalistisk vänster och en protektionistisk höger. De är centrala för att värna legitimiteten i den liberala marknadsekonomin.

Det ställer stora krav på den liberala idédebatten. Enorma krav på liberala spjutspetsar som centerstudenter att inte bara stå upp för öppenheten, utan också på att förstå tribalismens drivkrafter och den liberala demokratin måste leverera för att värna trygghet, öppenhet och välstånd. Att klara det är avgörande för alla oss som tro på att handel och möten mellan människor är vägen till välstånd och frihet.

I det arbetet tror jag inte att dagens generation ledande politiker räcker till. Därför att de är fostrade i ett politiskt klimat som bygger på en traditionell och på många sätt förlegad konflikt. De har sin skolning i en debatt som ständigt gör hönor av fjädrar, där procentsatser blir till ideologi, men som blundar för den globala utmaningen att värna det öppna samhället i övergången till den digitala och automatiserade tidsåldern.

Därför är jag så tacksam att få detta tillfälle att inte bara förbundets viktiga roll på 90-talet. För vår uppgift var i ett historiskt ljus lätt. Utan också för att sätta fingret på den än viktigare och mycket svårare uppgift som dagens centerstudenter står inför. Ni behövs. Ni behövs mer än någonsin.

Jag var en av många som hade förmånen att vara med och skriva historia i Centerpartiet för 20 år sedan, under partiets utveckling till ett modernt och liberalt parti. Jag kommer alltid att vara stolt och tacksam för den möjligheten.

Ni som är dagens generation har en större uppgift än så; att tillsammans med liberaler i Sverige och andra länder skriva den historia som handlar om att värna den liberala demokratin från det svåraste angrepp vi sett på många decennier.

När vi om 20 år samlas för att fira 90-årsjubileum. Då kommer jag förhoppningsvis att vara där. Då kommer jag att lyssna på Simon Palme som håller jubileumstal och berättar om hur centerstudenter var med om att värna liberalismen i ett mörkrets tidevarv. Och jag kommer att vara lika stolt då som jag är idag över att en gång ha fått leda detta fina förbund.