Federley och nya Centerpartiet

Svenska Dagbladet har idag en längre intervju med CUF:s avgående ordförande Fredrik Federley. Mycket kul och intressant läsning.

Den före detta folkpartisten Johan Ingerö gör en analys av innehållet och jag håller med honom till 100 %. Bland annat skriver han:

Vi [i folkpartiet] ansåg att ungdomar gick med i Cuf för att spela innebandy, på samma sätt som vi förmodade att centerkvinnornas huvudsakliga syfte var att sticka grytlappar till diverse basarer.

Och det är precis så det var för mig. Jag gick med i CUF runt 1990 i första hand för att spela innebandy. Olof Johansson var inte vidare intressant för en tonåring på den tiden. Men allt eftersom har mitt politiska intresse väckts och nu anser jag mig vara en högaktiv centerpartist. Jag bedriver propaganda på webben och skriver ibland centerpartistiska ledare för Norrtelje Tidning. Bland annat ska jag göra ett inhopp till i slutet på denna vecka.

Men allt började alltså i ett ganska oliberalt, oideologiskt och oengagerande centerparti för 15 år sedan. Därför är det extra roligt att partiet nu har vänt på hela skutan och är både liberalt, ideologiskt och väcker känslor. Jag hoppas också Ingerö har rätt i sin förutsägelse att centerpartiet mycket väl kan komma upp till 15% i nästa val. Tack vare sin liberalism.

Ding!

Rubriken syftar på att jag igår "dingade" för sista gången på ett bra tag. Jag blev alltså level 70 i spelet World of Warcraft. Level 70 är den högsta leveln man kan uppnå i och med spelets expansion "The Burning Crusade". Expansionen har varit väldigt roligt så här långt och jag hoppas att den kommer fortsätta vara det ett bra länge till.

World of Warcraft är ju ett väldigt socialt spel. Tack vara spelet har jag lärt känna många härliga människor. Bland annat stötte vi på ett par personer som bodde grannar med oss här i Uppsala. Men jag har också återknutit bekantskapen med flera gamla vänner från Jönköpings rollspels- och medeltidsliveskretsar. Så nyligen som för en månad sedan var jag och min flickvän i träffade ett dussin "Rimfrostare" på en medeltidskgrog i Gamla Stan i Stockholm där vi hade en mycket trevlig kväll.

För mig så har min dator har ersatt TV-tittande i väldigt stor utsträckning. Jag tittar max en timme i veckan på TV. Däremot spenderar jag säkert 8 timmar om dagen framför datorn. Delvis är det mitt "jobb" nu när jag är arbetslös att söka jobb. Och det gör jag via datorn. Utöver det bloggar jag en del. Men framför allt läser jag nyheter, diskussioner och andra bloggar. Många olika bloggar. Och på kvällarna sitter jag ofta och spelar World of Warcraft med min flickvän om vi inte har planerat något speciellt.

Spelet är som sagt väldigt socialt. Det har skapats en subkultur kring spelet med både exkluderande drag och typisk gruppdynamik. Människorna i mitt gille Rimfrost, som jag oftast spelar med, är alla svensktalande och jag tror att det har lett till en större känsla av tillhörighet. Dessutom är det lättare att träffas regelbundet, som vi gjorde i Stockholm senast eller i Småländska Eneryda i somras.

Med andra i gillet pratar vi ett speciellt språk. En blandning mellan amerikanska ord, speltermer, ord från Warcraft och så lite svenska. Precis som alla andra subgrupper är det nästan omöjligt för utomstående att förstå vad vi pratar om utan det mesta behöver "översättas". Vi skrattar åt samma saker. Exempelvis vinnarna i Blizzards senaste serietävling. (Blizzard är företaget som skapat och skapar World of Warcraft.) Om du inte har inblick i spelet så kommer du nog inte förstå många av skämten, men för oss som förstår poängen är många av dem de hysteriskt roliga.

En intressant diskussion om communityn i WoW kan du hitta här. Personigen anser jag att alla som vill känna sig som en del i en större grupp lätt kan göra det. Men det är frivilligt. World of Warcraft går väldigt lätt att spela utan att ha så mycket interaktion med andra människor. Men gör man det missar man ju en stor del av det som är roligt. Speltypen heter ju MMORPG, av en anledning.

Precis som inom alla grupper skapas det kändisar. Individer som sticker ut lite extra. Vissa har till och med blivit närmast ikoner inom Warcraft-sfären. En sådan är DrakeDog, en koreansk spelare som spelade en warlock. Han har producerat en mängd filmer där han visar hur han spelar och lagt ut dessa på nätet. Han är så känd att en sökning på Google på hans namn ger cirka 38000 träffar.

Även vårat lilla gille är ganska känt i den stora WoW-världen. Jag får nästan dagligen besök på bloggen av personer som har hittat hit via Google när de letade efter "Rimfrost" och "Warcraft" eller liknande termer. Igår hittade någon hit via denna sökning. Där fanns också den server vi spelar på, Aszune, med bland sökorden. Tyvärr hamnar många besökare i detta gamla inlägg andra hamnar på denna sida. Adressen där var inaktuell, så jag har uppdaterat den. Rimfrosts nya hemsida är alltså www.svea-rike.se.

Tyvärr måste jag meddela alla som är intresserade att bli medlemmar i Rimfrostatt vi sedan ett tag tillbaka har haft rekryteringsstopp. Vi släpper alltså inte in nya medlemmar eftersom vi har haft en så stor tillströmmning av folk de senaste måndaderna. Men stoppet är bara tillfälligt och förhoppningsvis kommer vi att öppna på portarna igen inom inte allt för lång tid.

Jag avslutar med en bild från sommarträffen 2006 hos TD i Eneryda, Småland. Höjdpunkten från årets semester:

NEO före sin tid

Och när jag skriver NEO så syftar jag på tidningen NEO, inte hjälten från filmen Matrix. Tidningen är väldigt bra och väl värd en prenumeration om du inte redan har en. Den är välskriven och fördjupande. Kort sagt ett bra tillskott till floran av samhällstidningar.

Tidningen har sedan tidigare en blogg, som jag följer sporadiskt och utvalda artiklar från papperstidningen som hamnar på webben. Men snart kommer detta att kompletteras med en VIP-sektion. Just nu ser det mest roligt ut. Det enda som finns just nu är två "opublicerade artiklar". I den ena står det bara "Yada yada yada yada." och den andra:

Detta är en opublicerad VIP-artikel
Artikeln är grymt läsvärd förstås.
Tjosan hejsan! Här står det en massa spännande saker förstås.

Ett bildbevis:

Det är nog inte meningen att sidan ska ligga på webben, men nu gör den det. Före sin tid.

Förhopppningsvis kommer sidan att bli mer intressant framöver. Jag hoppas att VIP-sektionen kommer nå upp i tidningens klass.

Dagens snackis

Dagens snackis i bloggsfären är, utan konkurrens: "Centerns nya nyliberalism är en fara för Alliansen" på DN Debatt, skriven av folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag.

Kort sagt har han fel. Det är bara några av centerpartiets företrädare som driver en mer rak liberalism och tonar ner socialliberalismen. Men på vilket sätt skulle folkpartiet liberalerna kunna tycka att liberalism är fel? Personligen uppskattar jag centerpartiets nya tydliga hållning där de sätter människoan före systemet, men det är knappast nyliberalism.

Oavsett om han har rätt eller inte så kommer inlägget att bli dagens snackis. Just nu är det mer än 30 bloggar som har kommenterat ämnet och pingat Knuff.se, men listan ökar för varje minut.



Bloggen Bent har bästa rubriken hittills idag:"FP:s Erik Ullenhag leker Niccolo Machiavelli, ser jag…"

Men även andra bloggar har skrivit intressanta saker:
Blogge Bloggelito är härligt satirisk.
Henrik Sjöholm undrar vilket partis trovärdighet som egentligen skadas av debattinlägget.
Magnus Andersson tackar Ullenhag för att han hjälper till att göra reklam för liberalismen.
Per Ankersjö oroar sig för att folkpartiet ska bli (s) nya bitch efter valet 2010. Tänkvärt för oss som inte längtar tillbaka till 90-talet då centerpartiet hade den rollen.
Johan på P, L & C ifrågasätter hela bakgrunden till att kalla (c) för nyliberaler.

En intressant tendens är att det huvudsakligen är folk på vänsterkanten som ger Ullenhan sitt stöd.
Ett exempel är Jonas Morian som tackar Ullenhag för att han sår split och splittring inom Alliansen. Och det är väl ungefär där någonstans som jag tycker att Erik Ullenhag bör börja ifrågasätta vad fasen det är han har ställ till med. Och till vilken nytta?

Nu är det slut!

Igår var min sista dag på Norrtelje Tidning. En trevlig avslutning på en rolig och intensiv period. Jag har nog utvecklat mitt skrivande mer under de senaste två månaderna är jag gjort på de senaste två åren.

Det har varit väldigt stimulerande att veta att tidningen har 15.000 prenumeranter (= cirka 20.000-25.000 läsare), även om inte alla läser just det jag skriver. Det slår mycket högre än de 40-50 läsare jag har här på en bra dag. För även om toppnoteringarna har landat på flera hundra, så är det undantagsfall. Dessutom har jag tappat en stor del av min läsekrets och måste bygga upp den igen. Det blir så när man bara skrivit tre inlägg på två månader. Läsarna är väldigt flyktiga, så det är en ständig kamp om att dra tillbaka dom. (er!)

Idag är det alltså dags att anmäla sig som arbetslös igen. Hittar du något intressant informatör/webbredaktörsjobb så får du gärna meddela mig. Det är praktiskt om jobbet ligger i Stockholm, Uppsala eller däromkring eftersom jag bor i Uppsala.

Torekull ger inte upp

Bertil Torekull ger inte slaget förlorat, trots att det kanske är dags. Han skriver ytterligare ett generalangrepp på Bildt. Denna gång i Ystads allehanda.

Om detta säger Ingerö allt som behöver sägas. (Hittad via Hammaqvist.)

Jag skrev gårdagens ledare om Torekulls inlägg på DN-debatt.

Missade du början på debatten om Carl Bildts blogg kan du börja här.