Henrik Ponten från Antipiratbyrån och Lars Gutavsson, IFPI vägrar kommentera det historiska som hände igår.
Lyssna på följande klipp från Ekonomiekot:
Det centrala citatet från Kristina Ahlinder är:
"Vi måste absolut för fram varför upphovsrätten är så viktig och vilken funktion den har för författare och för andra kreatörer."Spännande, men berätta då Kristina. Vad är, enligt Svenska Förläggareföreningen, syftet med en upphovsrätten? Och hur ska/bör den vara utformad?
Är syftet med upphovsrätten att skapa kultur till gagn för mänsklighetens utveckling? Är det ett självändamål att ha en stor kulturell allmänning, ett gemensamt kulturarv som vi alla kan ta del av, eller är det bara en bonus som kommer av allt skapande? Eller är målet med upphovsrätten att tjäna pengar? Och vad är då, i konsekvensens namn, en lagom längd på upphovsrätten?
Är det lagom med 5 år, 10 år eller kanske så länge som 20 år (!), innan ett verk bör bli allmänt tillgängligt som inspirationsskälla i vårt gemensamma kulturarv? Eller bör det kanske ta mer än 100 år, innan en författares verk kan göras tillgängligt för allmänheten? Är det i upphovsrättens (och mänsklighetens) intresse?
Mer lästips kring vår nuvarande upphovsrätt:
Marcus Fridholm: Happy birthday to you???
Sydsvenskan: Upphovsrätten sopar rent bland kulturskatterna
Felten Fabulerar: På webben regerar piratpartiet
Svara Kristina!
Du får gärna svara via e-post, telefon eller direkt här på bloggen. Men ett svar om varför upphovsrätten är så viktig vore trevligt. Se detta som en lysande möjlighet att "nå ut med ert budskap", precis det du sa att ni behövde bli bättre på. Vi som läser böcker vill veta, och jag lovar att sprida ditt svar vidare enligt bästa förmåga!
Blandade tips:
Två inslag från morgonens rapport-sändningar. Den första innehåller en lysande intervju med Rick Falkvinge:
Gomorron Sverige: Hägglund, Olofsson och Falkvinge om valet (Notera att länken pajar 15 juni...)
Det andra inslaget är från Play Rapport, om Piratpartiet:
Uppdatering - Kristina Ahlinder svarar
Jag fick idag ett e-post från Kristina. Det är lång och jag publicerar texten med hennes medgivande:
"Det är upphovsrätten som ger upphovsmannen, författaren i det fall jag refererar till, rätten till sin eget verk. Det är bara hon som bestämmer över det, hur och om det ska exploateras och det är också hon som har rätt till ev. intäkter från den exploateringen.Tack för svaret Kristina!
Genom upphovsrätten kan författaren avtala med ett förlag om utgivning av det egna verket under specificerade förutsättningar – och få betalt för den utgivningen och för den försäljning som förhoppningsvis kommer efter utgivningen. Författaren kan avtala med förlaget om utgivning av verket som ljudbok och som e-bok och också få ersättning för det.
Upphovsrätten handlar inte bara om pengar, att upphovsmännen har rätt att tjäna pengar på sina verk. Oavsett om utgivningen leder till någon försäljning eller ej har upphovsmannen rätt till sitt verk. Men hade inte upphovsmannen den rätten, att själv förfoga över det hon kreerat, skulle inte heller möjligheten till intäkter finnas.
Upphovsrätten är viktig för upphovsmännen därför att den ger dem rätten till det de själva har skapat. Ingen annan har rätt att exploatera deras verk oavsett om den personen tjänar pengar på exploateringen eller ej.
Upphovsrättens innebär att en författare, som kanske lagt ned flera års arbete på ett verk, kan avtala med ett förlag om utgivning, få ett grundhonorar och därefter royalty för varje försäljning av verket och också del av biblioteksersättningen för varje utlåning. Genom upphovsrätten kan det rinna in royalty till författaren under lång tid, hon får en inkomst som gör det möjligt att fortsätta skriva. På det sättet kan upphovsrätten sägas ha som huvudfunktion att göra skapandet möjligt, att stimulera det kreativa arbetet. Upphovsmannens suveräna rätt till sitt verk är också en garanti för hennes yttrandefrihet, för att hennes verk är skyddat mot andras intrång.
Författare har säkerligen olika drivkrafter, inte bara den att tjäna pengar. Men för att kunna utveckla sitt skrivande på ett professionellt sätt behöver författaren inkomster. Hon måste kunna få det för att få den tid som hon behöver för att skriva och för att kunna utveckla sitt skrivande.
Och - det finns runt 30 siter för legal nedladdning av ljudböcker och e-böcker och för beställning av tryckta böcker på internet. Alla dessa lagliga siter säkerställer att upphovsmännen får betalt för sina verk, förlagen får ersättning och kan investera i nya författarskap. Alla som är intresserade av böcker kan få tag i dem som tryckta, som ljudfiler eller som e-böcker, på ett lagligt sätt. Ingen behöver vända sig till siter med illegalt upplagda filer.
Det finns förstås mer att säga om detta. T ex hur unga, nya företagare som försöker etablera sig i bokbranschen (och andra branscher) ska överleva om det som de som skriver, de som producerar i samma ögonblick verket är klart finns att tillgå på illegala siter. Det är ett stort problem. För vilka överlever då? Hur blir det med mångfalden? Hur blir det då med yttrandefriheten? Den svenska bokbranschen är jätteintresserad av ny teknik, digitala böcker etc. Men vi vet också att allt som är digitalt också illegalt läggs ut på internet."
[...]
Skyddstidens längd är ju inte någon nationell fråga. För att det ska fungera måste internationella överenskommelser till. Jag, och SvF, kan inte säga exakt hur lång en rimlig, optimal tid är, om den ska vara längre eller kortare än idag. Men helt klart är det att skyddstiden inte kan vara allt för kort, snarare relativt lång, för att ha någon funktion/värde."
Några spontana reflektioner - Bakgrunden till varför vi har upphovsrätten är ganska väl beskriven och den är vi ganska överens om. Dock duckar Kristina för den konkreta frågan - vilka slutsatser ska man dra av upphovsrätten i dagens samhälle?
Kan det vara så att 70 års upphovsrätt efter upphovsmannens död inte stimulerar hen till ytterligare skapande? Det kanske är lite knepigt att skriva 50+ år efter att man dog? Jag citerar "Tor" från en kommentar i Per Ankersjös senaste inlägg:
"Idag skyddas verk i upp till 130 år. Det skulle utan problem gå att kapa 100 år av det utan att det skulle märkas för upphovsmännen. Samtidigt skulle det betyda väldigt mycket för kulturen. Det är inte rimligt att upphovsrätten är så mycket längre än patenträtten. Rätten till erkännande kan förstås löpa livet ut - det låser ju inte in kulturen på det sätt som spridningskontrollen gör.
Vi behöver komma tillbaka till en punkt där vi ser upphovsrätten som ett stimulansmedel (precis som vi ser på patent) - den är ett privilegium inte något slags naturlig rättighet."
Kristina Ahlinder, någon annan från Svenska Förläggareföreningen eller vem som, är helt öppen att svara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar