söndag, februari 28, 2016

Sverige behöver en vass satiriker som Aron Flam

För ett par år sedan började jag lyssna på podden Till slut kommer någon att skratta (TSKNAS), det var också då jag insåg hur rolig Aron Flam är. Jag har tidigare hört honom på något evenemang och ett klipp på Youtube, men det tar ett tag innan hans humor växer. Den är ofta provocerande, över gränsen, men nästan alltid också tänkvärd. Och att han dessutom ofta är väldigt kärnfull, kortfattad och lakonisk gör att en rekommendation från den här bloggen passar som handen i handsken.

Ett exempel är hans senaste special på Youtube - KÖN. Den handlar bland annat om kvotering av sex, facklig kartellbildning och just kön. Det är helt gratis att se den, även om han gärna tar emot dricks via Swish.


Lyssna på Dekonstruktiv kritik


En 3D-utsktriven miniatyr av Aron själv, placerad på ett medvetet ställe
Han började nyligen också podda, där kan man lyssna på en väldigt stor spridning av ämnen där bara Aron Flam är den sammanhållande länken. Den är intressant eftersom han där får möjlighet att diskutera ämnen som aldrig berörs i TSKNAS.

De första tre avsnitten har avhandlat Alexander Bard, en intervju med anonym, regimkritisk satiriker i Egypten (dock med skitdålig ljudkvalitet) och ett samtal om romer i Rumänien med Aaron Israelson.

Lyssna på podden där poddar finns eller här:

Dekonstruktiv kritik på Soundcloud

Stöd och uppmuntra Aron

Jag gillar Aron Flam och tycker han behövs på den svenska humorscenen, den hade blivit avsevärt mycket smalare och tråkigare utan honom. Tycker du samma sak kan du göra något av följande:

tisdag, februari 23, 2016

Ska våra unga få diskutera idéer och ideologi alls?

LUF Stockholms stämma är nog ett av de mest omskrivna avdelningsmötena i de svenska ungdomsförbundens historia!

De gjord ett uttalande från årsmötet om de frågor de tyckte var de viktigaste som diskuterats under sitt årsmöte; liberala reformer på arbetsmarknaden och migration:
" ─ Välfärd är bra. Men att rädda liv är bättre. [...] Höga löner är bra. Men att motverka utanförskap är bättre."
Men det var inte detta som medierna lyckades fiska fram ur skörden av motioner. Istället är det två helt andra motioner. En om att man ska ha rätt att bestämma hur ens kropp ska hanteras när man dör (utan begränsningar i princip) och en om att två myndiga personer ska ha rätt att ha sex med varandra, oavsett eventuellt släktskap.

Och jävlar vilket hallabaloo det blivit!

Jag är dock av den åsikten att det är viktigt för ungdomar att få diskutera idéer, utan att begränsas av praktiska problem. Eller för att citera en vän till mig:
" ─ Förmågan att kunna tänka klart utan att ta hänsyn till tabun och omgivningens uppfattningar är av yttersta vikt i den politiska fostran. Sen kan det få osmakliga konsekvenser av att vara ideologiskt konsekvent, men det är också viktigt att få testa gränserna i en säker miljö så man vet vad de går innan besluten får riktiga konsekvenser i våra demokratiska församlingar."
Stikkan Ljunggren säger samma sak på Facebook, om behovet att få prata ideologier:
" ─ Att alla jävlar som gnäller över att ideologierna är döda, visionerna borta, partierna ligger under mittenpolitikens våta filt och mellanmjölkstristessen gjort slut på idédebatten, nu bör skrida till ungliberalernas försvar. Inte för sakfrågan, utan för att de försöker pigga upp oss med några intresseväckande tankar. Gör detta, eller håll käften med det politologiska lipsillandet i fortsättningen!"
Och Petter Bergner i Örnsköldsviks Allehanda:
" ─ Vore det bättre för Liberalerna om det unga gardet bestod av idel slätstrukna broilers, ständigt redo att behaga för att få klättra några pinnhål i karriären? Det är väl just idédebatt som ett L på dekis verkligen behöver, och då bör man nog leva med att ungdomsförbundet befolkas av en och annan fritänkande vildhjärna."
Likaså Erik Hultgren, på ledarsidan på BLT:
" — Att ifrågasätta självklara moraluppfattningar är en fantastisk övning för att börja fundera kring samhället och vilka principer som ska styra politiken. Resultatet blir kanske inte det önskvärda, men världen vore sämre utan debatten.
[alternativet är, skriver Erik, att man]
lägger enbart sordin på debattlustan, och fördummar nästa generation."
Mattias Svensson i en Metro-krönika:
" ─ Men en del vill göra sjuka och äckliga saker och ett samhälle måste någonstans rymma även dem. Att inte tvinga sina levnadsval på alla andra är en bra början. Det innebär också friheten att välja bort sjuka saker som många råkar gilla. Alla måste inte se Melodifestivalen, rösta på Socialdemokraterna eller dansa ”små grodorna” på midsommar."
Men med allt detta sagt så kan man ju inte annat än att skratta åt reaktionerna också. Ett axplock på humor:

Cornucopias twittersamling -  LUF incesterar på gravallvarlig politik

Aftonbladet - 11 hån mot Luf efter förslagen om incest och nekrofili

Dagens Svenskbladet - LUF:s förslag, "Ett naturligt steg i Liberalernas utveckling"

Thomas Gür - Stor samling med ordvitsar (även i kommentarerna)

Två relaterade Monty Python-sketcher, om än inte direkt skapade för detta sammanhang.

Den första om dödgrävaren. som avhandlar hur man hantera döda människor:
"Burn 'er, bury 'er, or dump 'er… in the Thames":

Monty Python's Flying Circus - Undertaker Sketch

Och den klassiska sketchen om organdonationer, innan man dör, från Meningen med livet:

Monty Python's The Meaning of Life - Organ Donor
Paintpolitik: "Bara för att något inte är förbjudet innebär det inte att du MÅSTE göra det."

Fler länkar

Annat på ämnet:

Jonatan Lönnqvist, SvDLord Devlin spökar i sängkammaren

Dougherty - Incestuös politik

Gothbarbie - Incest

Tillägg: Sofia Mirjamsdotter, Sundsvalls Tidning - Medvetna missförstånd blockerar debatten

Här kan det också vara relevant att länka in den debatt om tidelag som fördes i riksdagen för några år sedan, när de rödgröna med stöd från några andra partier (SD eller FP?) drev igenom ett återkriminaliserande. Men som med alla sexualpolitiska-frågor så är gränsdragningarna bland det knepigaste och det fanns inte tillräckligt stöd för att fokusera på det relevanta - djurplågeri. Eller att stoppa djurs lidande. Istället fokuserar de som drev lagändringen på det som är äckligt.

YouTube: Eskil Erlandsson om gränsdragningsproblem med tidelag

Avslutningsvis också ett par länkar som faktiskt är kritiska mot förslagen från LUF, men som samtidigt är relativt intellektuellt hederliga eller lite välformulerade, inte bara hysteriska:

PJ Anders Linder - Respekt för de döda, respekt för de levande

Sjätte mannen - Unga liberaler och gamla lik

måndag, februari 08, 2016

Riksbanksigelkotten - eller "prognoser är svårt"

Andreas Bergström, vice vd på den liberala tankesmedjan Fores, skriver i en krönika i Hallandsposten om svårigheterna med prognoser. Speciellt när människor och psykologi är inblandat. Bland annat påminner han om "Riksbanksigelkotten":
"Förra året föddes också Riksbanksigelkotten, när den liberala ledarskribenten Hanna Marie Björklund ritade ögon och ben på ett diagram över Riksbanksräntan och Riksbankens prognoser.

Räntan har de senaste åren rört sig i en mjuk puckel (igelkottens kropp). Vid varje räntebeslut har Riksbankens prognos varit att räntan snart ska sticka brant uppåt (taggarna). Lika spektakulärt fel varje gång."
Han tycker också att:
"En rimlig tanke är att staten inte borde finansiera forskning och prognoser som mest ger okontrollerbara eller vilseledande resultat. Men vi kan inte vänta oss att forskare och prognosmakare inom en disciplin ska leda den utrensningen, de har allt att förlora på att säga att det de har hållit på med inte fungerar."

Riksbanksigelkottens taggar?


För den som undrar hur "Riksbanksigelkotten" ser ut så är det denna:
Riksbanksigelkotten, av Hanna Björklund
Riksbanksigelkotten, av Hanna Björkund

Läs hela krönikan här:
Andreas Bergström, Hallandsposten - Stoppa nonsensforskningen!

Fler som skrivit om "Riksbanksigelkottar" och problemen med felaktiga prognoser:

Mats Kinnwall, SvD Börsforum - ”Igelkottarna” hotar Riksbankens trovärdighet

Johan Ehrenberg, ETC - Dags att låna sig rik

fredag, februari 05, 2016

Sjunkande arbetslöshet bland ungdomar - tack Löfven?

Ungdomsarbetslösheten är nu den lägsta på åtta år. Och det är trevlig och bra att unga människor kommer in på arbetsmarknaden. Jag har dock hört flertalet socialdemokrater ta åt sig äran för detta, för att de just nu sitter i regeringsställning.

Man kan dock undra hur mycket sossarna hunnit påverka då de bara innehaft statsministerposten i 1½ år, och budgeten de styrt på varit Alliansens till största delen fram tills alldeles nyligen.

Siffrorna har ju liksom gått åt rätt håll ända sedan de toppade i anslutning till finanskrisen 2009:
Säsongsrensade siffror, grafen från SCB.
Hur många tror att den fortsatta kurvan neråt, mot en minskad ungdomsarbetslöshet sedan september 2014 är Socialdemokraternas förtjänst?

Läs mer om ungdomsarbetslöshet hos ekonomifakta.