Jag fick idag se reklam från Svenska Spel om Lotto. Det var väldigt positivt skrivet om fördelarna med att spela Lotto, men framför allt kommer de med ett påstående flera gånger i texten:
" ─ Pensionärsparet från Malmö är minst sagt tursamma, varje vecka i fyra och ett halvt år har de vunnit på Lotto."
Rent matematiskt går det, mig veterligen, inte skapa ett Lotto-system som vinner varje vecka, nästan oavsett hur mycket pengar man spenderar. Så kan inte Lotto visa att det verkligen finns ett par som har vunnit 220+ veckor i rad (vilket de med all sannolikhet inte kan) så bör denna typ av missledande reklam omedelbart stoppas. Jag har anmält den till Lotteriinspektionen, så vi får se vart det leder.
Lotteri ÄR en ren förlustaffär, särskilt i Sverige där statliga Lotto endast delar ut 45 procent av insatserna som vinst (det mesta går ju in som en form av extraskatt på dumskallarna som spelar på statens lotteri). Lotto ska man ALDRIG spela på om man vill vinna pengar, det kan endast användas som någon form av underhållning eller tidsfördriv. Och då kanske som en "krydda i tillvaron" eller en lätt adrenalinkick för de som inte vågar hoppa Bungyjump? Det går ju spela på olika system som ökar chanserna att vinna, men jag förutsätter att Svenska Spel/Lotto inte har gjort det möjligt
att vinna mer pengar än man förlorar.
Jag anser att Svenska Spels reklam dessutom också avviker kraftigt från Lotterilagen krav på "måttfullhet" bara genom att berätta att man kan vinna på Lotto 220+ veckor i rad:
47 a § Vid marknadsföring av lotteri till konsumenter ska måttfullhet iakttas.
Annonsen/artikeln:
I textformat för den som inte kan zooma in bilden:
Lottoparet som har vunnit varje vecka i flera år
Pensionärsparet från Malmö är minst sagt tursamma, varje vecka i fyra och ett halvt år har de vunnit på Lotto. I mitten av februari kom den hittills största vinsten - full pott på Lotto 2 gav 2 063 571 kronor. – Det var inte så dumt, skrattade mannen som lämnade in den vinnande raden.
Paret från Malmö, som är i 75-årsåldern, är verkligen unika. Att vinna på Lotto varje vecka i fyra och ett halvt år är högst ovanligt.
– Jag har aldrig hört om något liknande, de måste verkligen veta vilka nummer de ska satsa på för att Lottobollarna ska studsa deras väg, sade Svenska Spels vinnarkommunikatör Magnus Fridell som fick uppdraget att ringa och gratulera vinnarna.
Mannen, som spelar Lotto tillsammans med sin fru, har ofta haft fyra rätt, men att de till en av dragningarna i februari ville satsa på fem eller sex rätt när de lämnade in sitt spel.
– Jag satt i solen och skrev nummer från 1-15 och sedan från 14-35, och den här gången fungerade det. Jag trodde först att vi vunnit 21 kronor men när jag kollade Lottoraden en extra gång på söndagsmorgonen såg jag att vi även vunnit en högvinst.
Paret har en härlig dröm de vill uppfylla om de vinner tillräckligt mycket på
– Jag och frun har sagt till många av våra vänner att vi vill bjuda dem på en resa när vi vinner, det är ett mål vi har haft. Oavsett om de vill stanna en vecka eller tre månader så vill vi betala. Vinner vi lite mer så kommer vi att göra det.
NEJ! Ett Elitserielag får inte skattepengarna att regna över kommunen
I Uppsala diskuteras nu Sirius-haveriet, där fotbollslagets hemmaplan är för dålig att spela matcher på vid den här tiden på året - till spelpremiären i högsta ligan - att de tvingas spela sina "hemmamatcher" i Gävle, på en konstgräsplan istället (se nedan).
Upprördheten har varit stor över den "skam" som politikerna tydligen har dragit över Uppsalas anseende. Många kräver att skattepengar ska spenderas för att gräsplanen ska vara spelbar närhelst elitserien startar, även om det råkar vara orimligt tidigt. Och ett av de vanligast förekommande argumenten för att spendera just våra gemensamma skattepengar på just detta är att " ─ Det är ju bra för näringslivet och kommunen."
Det är dags att slå hål på en gammal myt - nej ett lag i högsta ligan "genererar" varken någon extra tillväxt eller mer skattepengar till kommunen. Det finns aktuell forskning på det ämnet från Örebro Universitet.
Emelie Värjas licentiatavhandling på Örebro Universitet handlare om precis detta:
Slutsatsen
är nämligen att en elitidrottsklubb INTE har någon inverkan på den
ekonomiska tillväxten i en kommun, eller antalet skattekronor man får
in.
" – För nu säger många politiker att det här ger tillväxt i kommunen.
Det har jag försökt undersöka och inte hittat något vetenskapligt stöd
för. Men politikerna måste ju ändå avgöra om det är värt pengarna att
stötta elitidrotten. Fast då på andra grunder.
Och detta citat exempel är från en UNT-artikel om just detta, när et blev klart att Sirius gick upp i högsta ligan:
"Men om fler kommer hit för att se fotboll borde väl det gynna näringslivet?
–
Jo, om det så att flera som inte annars skulle ha besökt Uppsala gör
det för att se elitspel så kommer de naturligtvis att spendera mer
pengar. Men det innebär samtidigt att en massa Uppsalasupporters kommer
att åka till andra städer och spendera pengar på samma sätt. De som nu
går på fotboll skulle kanske gått på bowling om inte det funnits ett
elitlag. Då hamnar pengarna bara i en annan verksamhet i stan. Det ökar
inte tillväxten."
Det finns en del som pratar om att Uppsala kommun har ett avtal med Sirius om att hyra planen, men det argumentet är inte relevant eftersom grundprincipen är att kommunen i så fall inte heller ska ingå dylika avtal. (Dock kan man tycka att kommunen i så fall ska leva upp till avtalet och sedan säga upp det snarast.)
Så när är det ok att bygga en ny arena?
Jag
kan personligen tänka mig att det är ok att använda skattepengar till bygga idrottshallar och liknade för
motionsidrottare, med bland annat syfte att stärka folkhälsan, men när förväntningarna att
skattebetalarna ska betala för ett fåtal klubbars elitsatsningar så blir
jag sur. Arneafebern som vissa kommunpolitiker drabbats av är dåligt för kommunens ekonomi och i förlängningen därför också för innevånarnas ekonomi.
Om man bygger en större arena som återkommande lockar till sig mycket personer "utifrån" till sina evenemang kan det ge ekonomiska effekter genom jobb och liknande, men jag har inte sett så mycket undersökningar som tyder på att exempelvis Friends Arena skulle varit ett direkt lyckokast, varken för ägarna eller för Solna kommun...
Det man också måste tänka på är alternativkostnaden - vad hade kommunen kunnat göra om de INTE spenderat 100-tals miljoner på en ny arena eller på andra sätt stöttat elitsatsningen från en enskild klubb? Hade de kunnat förbättra vården, skolan eller omsorgen? Kanske sänkt kommunalskatten lite, så innevånarna själva kan välja vad de vill spendera sina fritidspengar på? Alternativen är många och väl värda att tänka på!
"Är det dags att vi lagstiftar om att organisationer som verkar med hjälp av skattepengar är skyldiga att anmäla misstänkta oegentligheter och sedan låta rättsväsendet avgöra om brott har begåtts eller ej?"
Självklart är det värt förakt när skattepengar som drivits in under tvång slösas bort genom bidragsfusk. I det här fallet är det Socialdemokraternas Abbas Zarrinpour som fuskat till sig arvode genom att föreningen han jobbar åt inte gjort löneavdrag på rätt sätt när han varit på politiska uppdrag och inte heller berättat detta innan han fått ut arvodet för sitt politiska uppdrag.
Sophia undrar om man därför ska lagstifta om en anmälningsskyldighet för de föreningar som får skattepengar. Mitt korta svar är - nej.
Det finns stora problem med ytterligare regelverk.
Däremot bör man skriva in i regelverken att de föreningar som hjälpt till eller på annat sätt gjort att andra kan fuska till sig pengar ska såklart bli utan bidrag eller stöd i fortsättningen. Handlar det om medvetet bidragsfusk så finns det redan idag lagar för att straffa bedrägerier.
Risken med lagstiftning är istället att det blir ytterligare ett betungande regelverk för små ideella föreningar att förhålla sig till.
Det finns gott om annat slöseri med skattepengar att angripa innan man börjar tvinga ideella föreningar att agera angivare.
Viktigt med proportionalitet
Proportionaliteten borde vara en av de viktigaste sakerna för politikerna att fokusera på:
att ägare av små vattenkraftverk som funnits i generationer inte ska behöva betala en halvmiljon i avgift för att få skicka in en ansökan om att eventuellt behålla kraftverket
att små banker inte ska behöva följa samma byråkratiska regelverk som de systemviktiga, multinationella bankerna (ja, här talar jag lite i egen sak)
att ideella föreningar inte ska behöva agera polis bara för att de får bidrag från kommunen
Om du kunde leva om en dag i ditt liv, vilken väljer du?
För mig del är svaret ganska enkelt - någon av de dagar då jag fått umgås med goda vänner och föra roliga, stimulerande samtal som jag gör mig smartare, ger mig nya insikter och som får mig att växa som människa. I bästa fall har vi också kommit lite, lite närmare att lösa världens problem efter en sådan kväll. :-)
Jag tänker alltså inte på någon specifik dag som jag skulle vilja leva om, även om jag skulle kunna nämna flertalet tillfällen, utan just den där situationen, med det goda samtalet. Det vill jag ha mer av i mitt liv.
Därför bestämde jag mig i år för att arbeta för att det ska bli fler sådana kvällar. För de situationerna kommer inte av sig själv.
Det är lite som Leonard Nemoy sa i sin sista tweet:
A life is like a garden. Perfect moment can be had, but not preserved, except in memory. Live Long And Prosper!
Så man bör kanske inte försöka leva om den bästa dagen, man ska nog försöka skapa nya och fler upplevelser. Att odla sin trädgård helt enkelt. Med vänner och lyckliga stunder.
Citat från Röhlanders nyhetsbrev:
" ─Det där fick mig att fundera. Låt säga att det verkligen gick att göra,
det vill säga leva om en redan levd dag. Vilken skulle man då välja -
och varför just den?
I den frågans svar kan det finnas nycklar till vad som gör dig lycklig. I
svaret finns även ledtrådar till hur du skapar en ännu bättre framtid.
Vad jag menar är att om du kan välja ut en dag du redan har levt och som
du gärna skulle uppleva igen, då kan du undersöka vad den dagen
innehöll för komponenter. Anta att du har hittat en favoritdag. Då
undrar jag:
Var du ensam eller var du bland andra människor? I så fall: med vilka?
Var du mestadels inomhus eller utomhus den här dagen?
Var det en dag fylld av aktiviter, eller var det stilla vatten?
Vad fanns det för övriga omständigheter som gjorde den här dagen så bra?
Vika tankar och känslor cirkulerade i ditt inre system?
Efter lite sådant grundarbete kommer du säkert, liksom jag själv gjorde,
hitta viktiga byggstenar. Genom att lokalisera en favoritdag som du
redan har levt kan du finna värdefullt innehåll till det som även kommer
att bli din framtids bästa dagar. Jag tror nämligen att mycket av det
som fanns då fortfarande är tillgängligt.
Därför avslutar jag med samma fråga: Om du kunde leva om en dag i ditt liv, vilken väljer du?"
Över jul- och nyårshelgen 2016-2017 semestrade vi på Nya Zeeland och i Australien. Den primära anledningen med att besöka just Nya Zeeland var såklart att få se Hobbiton i verkligheten. Eller snarare de kulisser från filminspelningen som finns kvar.
Men vi passade såklart också på att göra en hel del annat. Här kommer en redogörelse över vad vi gjort, i första hand för oss själva och för att hjälpa minnet på traven, men även för de som är nyfikna.
De bilder som inte är inkluderade i detta inlägg hittar du på flickr. Där berättar och visar jag också saker och händelser som jag inte nämner nedan.
Resan som helhet blev väldigt lyckad, Nya Zeeland är ett underbart land att semestra i och tanken väcktes flera gånger på att flytta dit. Vi övernattade till stor del på Bed and Breakfast-ställen och är väldigt nöjda med det valet. Servicen är personlig och priset oftast snäppet billigare än hotell, men det kan vara smart att kolla upp boendet på nätet innan, så man inte går på en nit.
Nya Zeeland som land är väldigt brittiskt, det gör att språket är enkelt, kulturen lätt att förstå och maten helt ok. Men ett tips kan vara att leta efter restauranger som har fått “Beef and Lamb excellence award" - det är en kvalitetsstämpel där restaurangerna flera gånger överträffade våra allt mer högre ställda förväntningar!
En annan intressant sak är att på Nya Zeeland får ursprungsbefolkningen ta relativt mycket plats, till skillnad från grannlandet Australien med sina aboriginer, USA s indianer eller samerna i Sverige. Exempelvis har väldigt många platser maoriska namn, de har en egen nationell TV-kanal, flertalet stora museer och rugbylandslaget dansar en maorisk krigsdans, Haka, inför varje match.
Höjdpunkterna från resan var många; alla trevliga möten med både turister och lokalbefolkningen, Hobbiton, lysmaskarna i Waitomo, den enormt vackra naturen, bungyhoppet, Operahuset på nyårsafton, broklättringen i Sydney och mycket, mycket annat.
Resedagboken med nedslag från resan hittar du nedan, inklusive ett gäng videoklipp och bilder.
Ett företag som heter "GKE NV" (Förkortning för "Greenstar® Kanzi® Europe NV") har gjort en hel del reklam på Youtube och andra video-kanaler på sistone.
Exempelvis har deras reklamfilm "Kanzi® – The Girlscout" visats nästan tre miljoner gånger, bara på YouTube. Och jag skulle tro att det är nästan enbart köpta visningar, för den suger.
Och för deras andra äppelsort, Greenstar®, gör det bland annat sådan här reklam på hemsidan - www.greenstarapple.com. För övrigt värsta exemplet av Sälj-Grej-Med-En-Tjej jag sett på bra länge!
Så hur lönsamt är det med äppelförsäljning?
Jag trodde att man som fruktodlare/leverantör i första hand försökte sälja in sina produkter till butiker och grossister, inte privatkunder. Självklart är även handlarna privatpersoner som ser reklam riktat till deras kunder, men det måste ju bli mångfalt dyrare att annonsera på det sättet. Speciellt om man gör det så brett som GKE NV verkar göra.
Men det kanske är dags för ett skifte i Äppel-branschen, där reklam direkt till slutkunderna skapar efterfråga i butikerna, vilket leder till att grossisterna köper in äpplena och odlarna får sina äpplen sålda? Nu för tiden kanske det är så man kan tjäna de stora stålarna där?
(Men då kanske man ändå ska göra lite bättre reklam. Visst har äppel-varumärket Kanzi kommit långt vad det gäller kännedom hos mig, men knappast vad det gäller preferens.)
Roslagen har kulturella tillgångar av stort värde. Speciellt sommartid med dess rika utbud av olika aktiviteter.
Men
människor, dessa sociala och skapande varelser, behöver omges av en
miljö där de har möjlighet att uttrycka detta på olika sätt året runt.
Antingen genom att skapa själva eller ta del av vad andra har skapat.
Därför behöver vi en fungerande upphovsrätt också i vår digitala värld
med internet och smartphone.
Förslaget om en reform av upphovsrätten
som EU-kommissionen presenterade häromdagen är ett stort steg bakåt.
Det är uppenbart att kommissionär Oettinger låtit reformen kidnappas av
de största aktörerna inom nyhetsförmedlings-, film- och musikindustrin.
I
stället för en modernisering av det 15-åriga upphovsrättsramverket
presenterar Oettinger planer på att ge även företag som producerar
nyheter samma närstående rättigheter som film- och musikindustrin. Det
är inte en lagstiftning med rimligare balans mellan dessa företag och
medborgarna. Det kommer att slå tillbaka mot dessa branscher på lång
sikt, men förslaget är dessutom en katastrof för yttrandefriheten,
startup-företags förmåga att utvecklas samt kampen för ett Europa utan
digitala gränser.
Det finns inte heller något i
det aktuella förslaget om att minska de orimliga skyddstiderna, som även
gäller för företag som köpt upp och därmed erhållit närstående
rättigheter. Upphovsrätten utgör ett tidsbegränsat monopol och handlar
inte om äganderätt.
I dag kan en musiker
skriva ett stycke musik och upp till 70 år efter dennes död är
användandet av detta förbjudet utan tillstånd. De enda som tjänar på
dagens extremt långa skyddstider är företag med mängder av titlar i sina
arkiv. För dem blir det stora inkomster, trots små belopp för varje
verk.
Ett tydligt exempel på detta är filmbolaget
Disney, som varit med och lobbat igenom lagstiftningen med allt längre
skyddstider för filmer i USA. Disney gör själva filmer på kända verk som
Bröderna Grimms sagor, Snövit, Robin Hood och andra folksagor. Sedan
använder Disney upphovsrätten för att stämma eller hota alla andra som
också vill göra film baserade på dessa gamla sagor i många decennier
efter att de själva producerat filmen.
EU har
tidigare skapat en del lagstiftning för att skydda oss konsumenter, men
här verkar man bara ha tagit hänsyn till lobbyister. Effekten kan i
förlängningen bli att upphovsrätten dödar vårt gemensamma kulturarv
genom att låsa in de verk som skapas i dag i arkiven hos ett fåtal stora
företag, som kan medge användning mot betalning och på vissa villkor
under hela deras skyddstid.
Med ett uns av fantasi
borde politiker kunna föreställa sig vad detta får för konsekvenser för
medborgarna. Genom kortare skyddstider på kultur ger vi dagens och
kommande generationer av kulturskapare möjlighet att inspireras och
influeras av de som gått före dem. Vi ger också människor i allmänhet
möjligheten att uppleva mer och rikare kultur.
Här är delar av ett tal som hölls av Centerstudenters tidigare ordförande, Henrik Sjöholm, på förbundets 70-årsjubileeum som uppmärksammades med ett seminarium i Uppsala den 13 augusti 2016.
Henrik var ordförande 1995-97, efter Jeanette Forss och före Elisabeth Thand. Han har även jobbat för Centerpartiet i början av 2000-talet; talskrivare åt Maud Olofssons tal, partistrateg och höll i pennan för 2001 års idéprogram - "Där människor får växa".
När jag nu tittar tillbaka 20 år, så ser vi att vi var lyckligt lottade. Vi drev politik i en tid då liberalismen troddes ha segrat. Att världen obönhörligen gick mot det som Francis Fukuyama beskrev som historiens slut, då den liberala marknadsekonomiska ordningens skulle etablera en ny guldålder.
Idag vet vi att vi hade fel. Hoten var så mycket större än någon föreställde sig. Idag ser vi det auktoritära slutna samhällets revansch. I Sverige och i Europa. I Brexit och Le Pens framgångar. I Donald Trumps vulgaritet. I Turkiets och Ryssland. Filippinerna och Thailand. Ungern och Rumänien och Polen.
Liberalismen är under attack globalt. Inte bara den ekonomiska liberalismen, utan än mer den sociala friheten, yttrandefriheten och rättsstaten.
För att tal med Poppers ord, så rör sig världen mot mer tribalism och mindre öppenhet. Mer slutenhet och mindre tolerans.
Det påverkar också andra partier. Också dem som stått upp för öppenhet och tolerans. Som hellre talar om ”kultur” än om individer. Vägen mellan öppna era hjärtan och håll gränsen är väldigt kort. Men ändå så oändligt lång.
I ett sådant klimat behövs liberaler som ser bortom den förenklade konflikten mellan vänster och höger. I stor utsträckning är den avgjord i Europa genom den europeiska välfärdsmodellen. Den stora konflikten står idag, som the Economist konstaterade i sitt senaste nummer, mellan öppenhet och dem som vill dra upp vindbryggan.
Då måste liberaler stå upp för öppenhet. Men vi måste också förstå varför det sker.
På 90-talet skrev Benjamin Barber boken ”Jihad vs McWorld”. Många avfärdade honom som en dysterkvist och bakåtsträvare. Men läser man boken idag, så fick han skrämmande rätt.
Han förutspådde hur modernisering, digitalisering, konsumistisk monokultur skulle kunna driva människor tillbaka till rötterna. Få dem att avfärda inte bara västs excesser och ytlighet, utan också de grundläggande värden om individuell frihet, demokrati och rättsstat som byggt de mest framgångsrika samhällen människan någonsin skådat.
En del av felet ligger hos oss själva. Väst underskattade kraften i det som kom att ske. Istället för att på allvar inkludera de länder som kastat av sig tyranniets ok efter Berlinmurens fall, så fastnade man i en triumfatorisk känsla av seger. Vi såg möjligheterna med digitalisering, automatisering, robotisering, men underskattade gravt dess risker.
Det är inte konstigt att människor reagerar när förutsättningarna för överlevnad hotas. När man tror att jobben försvinner till Kina och Bangladesh, att de automatiseras bort eller att de tas över av människor med mycket lägre lön. Så har det alltid varit. Det som är nytt är att rädslan och hotet upplevs av en global medelklass som på många håll inte sett någon ökade köpkraft de senaste femton åren, medan den rikaste procenten blivit allt rikare.
Den utvecklingen kommer att fortsätta. Automatisering och robotisering flyttar ytterligare ekonomisk makt från löntagare till kapitalägare. Hotar tryggheten från dem som har förvärvsarbete, men berikar den som äger robotarna. Det är en monumental förändring av marknadsekonomins grundvalar och det är en gigantisk utmaning att ta sig an frågan om hur framtida välstånd ska finansieras och fördelas. Om hur teknikens löften om en bättre framtid ska vara ett löfte för alla, inte bara för ett fåtal.
För att sammanfatta det: Fördelningsfrågor är alldeles för viktiga för att överlåtas åt en antiglobalistisk vänster och en protektionistisk höger. De är centrala för att värna legitimiteten i den liberala marknadsekonomin.
Det ställer stora krav på den liberala idédebatten. Enorma krav på liberala spjutspetsar som centerstudenter att inte bara stå upp för öppenheten, utan också på att förstå tribalismens drivkrafter och den liberala demokratin måste leverera för att värna trygghet, öppenhet och välstånd. Att klara det är avgörande för alla oss som tro på att handel och möten mellan människor är vägen till välstånd och frihet.
I det arbetet tror jag inte att dagens generation ledande politiker räcker till. Därför att de är fostrade i ett politiskt klimat som bygger på en traditionell och på många sätt förlegad konflikt. De har sin skolning i en debatt som ständigt gör hönor av fjädrar, där procentsatser blir till ideologi, men som blundar för den globala utmaningen att värna det öppna samhället i övergången till den digitala och automatiserade tidsåldern.
Därför är jag så tacksam att få detta tillfälle att inte bara förbundets viktiga roll på 90-talet. För vår uppgift var i ett historiskt ljus lätt. Utan också för att sätta fingret på den än viktigare och mycket svårare uppgift som dagens centerstudenter står inför. Ni behövs. Ni behövs mer än någonsin.
Jag var en av många som hade förmånen att vara med och skriva historia i Centerpartiet för 20 år sedan, under partiets utveckling till ett modernt och liberalt parti. Jag kommer alltid att vara stolt och tacksam för den möjligheten.
Ni som är dagens generation har en större uppgift än så; att tillsammans med liberaler i Sverige och andra länder skriva den historia som handlar om att värna den liberala demokratin från det svåraste angrepp vi sett på många decennier.
När vi om 20 år samlas för att fira 90-årsjubileum. Då kommer jag förhoppningsvis att vara där. Då kommer jag att lyssna på Simon Palme som håller jubileumstal och berättar om hur centerstudenter var med om att värna liberalismen i ett mörkrets tidevarv. Och jag kommer att vara lika stolt då som jag är idag över att en gång ha fått leda detta fina förbund.
Det är inte längre bara indicier att Ryssland stöttar SD. Konkreta bevis om
Ryssarnas försök att påverka svensk inrikespolitik hopar sig nu. Och
Ryssarnas främsta verktyg här är är uppenbarligen Sverigedemokraterna. Eftersom de som parti är outsiders är det såklart lättare för ryssarna att ta kontakt med och få till ett "samarbete" med, särskilt eftersom SD inte tackar nej till någon form av allierad, inte minst en finansiellt stark allierad...
Det stora problemet vi har är att Ryssland investerar i de grupperingar som kan komma att destabilisera ett land och tvinga oss att fokusera på de interna problem som uppstår. Ibland är även väldigt motsägelsefulla grupperingar, som SD, mål för dylika investeringar.
Vi svenskar tror inte detta kan hända eftersom vi litar på varandra, men vi kan bevisligen inte lita på Putin...
På denna länk kan du hitta "originalbilden", alltså affischen som användes i
"Kosackvalet 1928". Där finns flera andra riktigt extrema valaffischer, flertalet kommer från "Sveriges Nationella Ungdomsförbund".
Framför allt är ju deras uppmaning till "Sveriges Kvinnor" något jag hört en hel del travestier på:
" ─ En var som röstar på "Arbetarepartiet", röstar för familjebandens upplösning, barnens förvildning, och sedernas förfall."
Frågan är om vi har ett nytt "kosackval" att se fram emot 2018, där ett av partierna kommer få problem på grund av sina täta kopplingar med Moskva?
Nu har dock Egor Putilov sagt upp sig. Tyvärr verkar SD ha gott om andra kontaktytor mot Ryssland och kommer sannolikt att fortsätta ta emot stöd från öster - Egor Putilov säger upp sig
4 bra länkar med mer läsning om Ryssland och SD:s affärer
I vilket klimat frodas populister? Allt fler populister får allt mer stöd i opinionen, vad beror det på? Och hur skaffar de sig det stödet? Mycket av populisternas styrka kommer från överdrifter, halvsanningar och lögner. Man kan tro att det vore lätt att stoppa sådant idag, när all världens information finns på en snabb söknings avstånd på internet, men så är inte fallet.
Veritasium, om hur upprepning av något får oss att tro att saker och ting är sanna
Samma sak med nyheter som med populister
För det är också så att saker och ting vi hör om oftare framstår som vanligare. Även om skillnaden mot tidigare kanske bara är att vi ser eller hör om något oftare. Precis en sak som Sverigedemokrater lever mycket på - att vi får en skev bild av omvärlden genom media.
" ─ What’s actually happening is our information about what’s wrong in the world is getting better. A century ago, there would be a battle that wiped out the next village, you’d never even hear about it. Now there’s an incident halfway around the globe and we not only hear about it, we experience it."
