Clay-O-Rama, eller hur jag lekte med lera på Lincon

Dags för en liten rapport från LinCon, Linköpings årliga spelkonvent för brädspel, rollspel och figurspel. En variant av figurspel är Clay-O-Rama, ett lerfigurskonfliktspel med mycket glimt i ögat.

Grundförutsättningarna är att alla deltagare (cirka ett halvdussin) får var sin lerklump till sitt förfogande, för att bygga en egen figur, en "Claydonian". Denna figur får sedan ett namn och egenskaper beroende på hur den ser ut. Gör du den kort och bred kommer den att vara långsam och tålig, medans en avlång figur med många ben kommer att vara snabb, men mer skör.

Mitt deltagande i årets upplaga av Clay-O-Rama presenteras här i bild och text. (Klicka på bilderna för närbilder.)

Jag modellerade fram en figur vid namn Skubb-Sår. Kort, tjock med stora klubbformade händer och ett avlångt huvud. Jag (orange) är här redan involverad i nästrid med Ler-enhörningen Linus (vit) och Pokemon-draken Darin (röd).

Bara ett par rundor senare blandar tentakelmonstret Gay-Lord (svart) sig i striden. Klubb-Sår har fått sig ett par rejäla törnar av Linus hästbett som bland annat tagit i ryggen.



Alldeles strax återställs dock ordningen av Klubb-Sår som anfaller Gay-Lord med sin special-attack "The Tackling". Det sköra, men farliga, tentakelmonstret flyger över halva spelplanen och går i bitar. Det är bara för ägaren att sätta ihop sin figur igen och hoppas på bättre lycka nästa gång.

Oturligt nog förlorar Klubb-Sår, mycket beroende på att armarna inte satt fast ordentligt, utan trillade av efter halva striden. Jag kan, trots att jag förlorade mot Darin, varmt rekommendera en Clay-O-Rama-fight på nästa konvent. Det är stor underhållning på en alldeles egen nivå!

Efter en kamp när leran har blivit gammal och torr kan det hända att det istället skapas ett riktigt lermonster. Namn - okänt, färg - ganska blandat, utseende - elakt!



Vill du testa själv hemma kan läsa mer på BordgameGeek och även hitta regler.