Lars Leijonborg avgår på folkpartiets landsmöte i september i år. Detta efter att Stockholms länsförbund har sagt sig vilja byta ut honom. Trist för Leijonborg, men det är nog bra för Alliansen och folkpartiet på sikt. På så sätt får Alliansen möjlighet att arbeta ihop sig i god tid till valet 2010.
Jag betvivlar inte att Lars Leijonborg hade kunnat få en majoritet av de 181 ombunden på landsmötet, även om det har blivit lite av en dominoeffekt med fler och fler partiavdelningar som uttrycker avgångsönskningar. Men ska man kunna leda ett politiskt part räcker det inte med 50 procent av medlemmarna/avdelningarna bakom sig, det behövs mer. Leijonborg har haft sin storhetstid. Den kom i samband med valet -02 där folkpartiet fördubblade opinionssiffrorna på kort tid före valet. Då hade han stor förtroende bland sina egna. Men har man en gång legat på topp och sedan förlorat förtroendet är det nästan omöjligt att kämpa sig tillbaka igen. Lars Leijonborg hade haft en tung tid framöver sig.
Nu väljer han istället den något enklare vägen att avgå "friviligt". Och det är nog bäst på lång sikt. Nu ska det bli spännande att se hur potentiella kandidater radar upp sig i media.
1 kommentar:
Han hade väl varit i samma situation som Olof Johansson var i under sista året han var partiledare. Johansson valdes, men konflikten om honom bara fortsatte och skymde helt politike.
Skicka en kommentar