SVT sände för några dagar sedan dokumentären Bragden, om när Sverige utmanade och slog Kina i deras nationalsport - pingis.
Det är en sevärd dokumentär oavsett om du är sportintresserad eller bara vill se vad du kan lyckas med om du har kämpaglöd, engagemang, envishet och uthållighet. De svenska pingisspelarnas visar allt detta och mer därtill.
Se dokumentären här, du har tre veckor på dig - Bragden
Passa också på att läsa Andreas Ekströms text om Jan-Ove Waldner:
Kulturnytt i Sveriges Radio har fått mig att reagera, igen. Förra gången var det ett klantigt misstag, då de uppmanade folk att bryta mot upphovsrätten. (Alternativt var det inget misstag, utan ett inlägg i debatten mot den orimliga upphovsrättslagstiftning vi har idag...)
Dels lyfte de ett krav på att betala ut mer skattepengar.Kulturnytt refererade dock i huvudsak till en debattartikel i Svenska Dagbladet som bland annat Maud Olofsson skrivit, där hon krävde att regeringen skulle skramla fram mer pengar för att stödja Kulturhuvudstadsåret i Umeå 2014. Men Kulturnytt väljer att lyfta fram denna debattartikel som viktig, i och med att de tar upp det i första dagens morgonsändning.
Dock är det beslutet fattat i laga ordning och har förankrats i regeringen. Det var mest en fråga om att "Umeå" ville ha pengarna utbetalda, så det kan jag låta bli att klaga på just nu.
Det andra var dock lite värre.
Bittra efterslängar mot Alliansen, av opartiska journalister?
Sveriges Radio hävdar ju att de har ett uppdrag att vara "opartiskt och sakligt" med "oberoende och integritet". Då skär det väldigt illa i mina öron att reportaget om Kulturhuvudstadsåret i Umeå 2014 avslutas med en eftersläng mot Annie Lööf och Näringsdepartementet. Som om det var Näringslivsdepartementet som var ansvariga för att Umeå inte fått några pengar?!
"Nu återstår att se vad Maud Olofssons efterträdare, Annie Lööf, tänker göra åt saken..."
Ja, vad skulle Annie göra? Hon är näringslivsminister, inte kulturminister?
Lyssna på hela reportaget nedan, citatet kommer cirka 1:30 in i sändningen. (Länken funkar bara en månad.)
Varför kastar man bitska kommentarer mot svenska politiker omkring sig i en nationell sändning, på en radiokanal som dessutom hävdar att de ska (och vill!) vara politiskt oberoende? Handlar det om att journalisten i fråga, inte han tygla sitt personliga hat mot liberaler? Eller är det något annat som ligger bakom?
För hade hon velat gnälla på den borgerliga regeringen så hade ju Kulturministern varit ett lämpligare mål, då det är Kulturdepartementet som inte betalat ut några pengar. Men istället hoppar man på en person och ett parti som inte har det minsta med saken att göra.
Vi vet ju från många studier att majoriteten journalister har sin politiska hemvist till bland Miljöpartiet och övriga vänsterpartier, men om de nu hävdar att detta inte ska påverka sin bevakning kanske de ska försöka vara mindre uppenbara i sin kritik mot den borgerliga regeringen.
Ja, det är närmast en detalj. Ett par förlupna ord i en sändning, men om det är sådant journalisterna säger i sändning, vad säger då de om alliansen och Centerpartiet när mikrofonerna är avstängda? Någon på Sveriges Radio som vågar svara på den frågan? Vilken kultur har Sveriges Radio, egentligen?
Sveriges Radio kanske ska börja med en ny slogan: "Opartisk - my ass!"
Den 15-16 september är det dags för Starcraft 2-turnering i självaste Globen i Stockholm! Det är speltillverkaren Blizzard som håller sin regionala Europa-kval inför de officiella värdmästerskapen i e-sporten Starcraft 2. Utöver en plats i VM-finalen står det 60 000 $ på spel.
Hur ska man förklara Starcraft 2 för någon som inte känner till den som e-sport?
Kort sagt är det ett dataspel som är en match mellan två personer. Båda spelarna bygger en arme och försöker med den vinna över sin motståndares arme. Konceptet är förrädiskt enkelt, om än inte lika stiliserat som schack, som också i grunden handlar om en strid mellan två arméer.
TV4:s reporter på Dreamhack Open i våras sammanfattade lite om vad som krävs för att kunna konkurrera i denna e-sport på högsta nivå:
"En del har liknat sporten vid schack, men liknelsen haltar en aning, för det här spelet är mer komplext. Man ska liksom vara börsmäklare, strateg, konsertpianist, lirare, multikompetent och ha en simultanförmåga bortom allt sunt förnuft. För att inte prata om fingertoppskänsla. Och det i sjuka hastigheter. En toppspelare utför i snitt 250-300 aktioner med händerna, i minuten."
Du kan också lära dig lite om historiken och om proffslivet genom denna korta dokumentär som förhoppningsvis kan få ner även nybörjare från "okunnighetens kulle":
Vill du att andra ska ha rätt att kontrollera din yttrandefrihet? Det är precis det som väldigt många politiker just nu arbetar för att göra.
Internet har givit alla en möjlighet att göra sin röst hörd. Alla blir inte lyssnade på, men bara möjligheten att kunna nå många människor med sitt budskap är ändå en enorm förbättring mot hur det var tidigare. Men detta är dock inte älskat av alla.
Filmen handlar mycket om SOPA/PIPA och hur liknande lagstiftningar stoppats av stora folkliga protester, men ändå bara fortsätter välla in i olika former. Många understödda av upphovsrättsindustrin. Hur säkrar vi medborgare vår yttrandefrihet, även på nätet? Går det med så starka ekonomiska intressen som vill stoppa det?
Ett närliggande exempel är ju också ACTA och hur denna luddiga, svårtolkade "handelsöverenskommelse" stoppades i Europaparlamentet, orkestrerade av Piratpartiet, med stort stöd från aktivister och vanliga medborgare:
En liten varning dock, en del av sketcherna är både dålig och osmakliga, men det är väl smällar man får ta med den absurda humorn. Alla gillar inte allt...
