lördag, december 21, 2019

Japan 2019 - semester i det uppåtgående solens rike.

Kort sammanfattning - Ja, Japan rekommenderar jag varmt som turistmål.

Det är strukturerat, ordningsamt och förvånansvärt billigt att semestra i. Tokyo sägs ju vara en av världens dyraste städer, men då måste de i första hand syfta på boende, för både resor, mat och nästan alla andra utgifter var klart billigare än i Sverige.

Några saker jag rekommenderar extra mycket:
  • Maten - passa på att äta japanskt när du är där - ramen-nudlar, udon-nudlar, okonomiyaki, sushi.
  • Att dyka ner i den Japanska kulturen - Klä upp dig i kimono, prova på kalligrafi och origami, och lär dig gärna prata lite japanska.
  • Nara och de bugande rådjuren - en häftig upplevelse.
  • TeamLab - Planets och Borderless, i hamnområdet i Tokyo.
  • Lär dig köa! - Om du tror vi svenskar är bra på att köa så är det läge att inse att du har fel. De flesta butiker har effektiv flödeshantering av kunderna och kö-markeringar i gatan finns nästan överallt, både till bussar och populära restauranger. Nyttja dessa, eller gör dig till socialt utstött!
Saker du kan skippa i Japan:
  • Grönt te, kallat matcha, dvs det som serveras i princip överallt och är huvudingrediensen i den i traditionella te-ceremonin. Smakar gräs.
  • Japanskt toalettpapper (både servetter och toalettpapper påminner om rispapper -  glättigt och tunt.
  • No-teater. Besök gärna ett teater-evenemang, men se till att det inte är en 4 timmar lång föreställning på ett språk du inte förstår...
  • Du behöver inte besöka ALLA slott och gamla byggnader! Många är byggda/totalrenoverade efter WWII och är dessutom ganska snarlika. Designen och arkitekturen har inte utvecklats jättemycket i Japan genom århundradena. Många slott och andra byggnader innehåller dock museer och annat som kan vara intressant att besöka, för att lära sig mer om historien och den plats man befinner sig på.
På flickr kan du se fler bilder från vår semester!

Dagbok från Japan 2019

11 september:

Flygresa via Helsingfors med Finnair, allt gick smidigt, men totalt tog det cirka 12-13 timmar totalt, utan vidare mycket sömn, så när vi kom fram till hotellet i Ginza, Tokyo, vid lunchtid, orkade vi inte göra mycket mer än äta äta en glass i värmen, tugga i oss en enklare middag och sedan sova.


12 september:
20190912_111830
 Vi inledde med att vara väldigt "turistiga" och besökte Sensoji-templet, tillsammans med tusentals andra. Vägen upp till templet var fylld av turister och kantades av souvenir-affärer, närmare templet möttes vi av en “vägg” av starkt doftande rökelse.
Efteråt hann vi också med en guidad båttur på floden och ett besök i Hamarikyu Gardens, där vi drack traditionellt grönt te i tehuset som låg mitt i en liten sjö (parken var trevlig, men teet rekommenderas som sagt inte!).

20190913_104437  

13 september

Vi besökte det kejserliga palatset i Tokyo och fick en möjlighet att följa med på en guidad tur inne på det kejserliga palatsets område. Det var gratis, men endast ett par 100 personer per dag släpptes in. Det var väldigt uppstyrt och guidningen skedde på minst fyra språk.

På väg ifrån palatset såg vi  en kö med huvudsakligen unga tjejer som sträckte sig ett drygt kvarter. Det var biljettsläpp (eller insläpp) till musikalen “Dream Boys” och fans hade köat där länge.

14 september:

Akihabara stod på schemat. Där fanns det spelhallar och mängder med butiker inom elektronik och andra nörderier.

Bland annat besökte vi “AKB48 Cafe och Shop”, caféet som är kopplat till det 48 flickor/kvinnor starka J-popbandet "AKB48". När vi beställde lite dricka fick vi fyra samlar-underlägg och tanken var väl att vi skulle samla de övriga 44 underläggen också...

Stämningen inne på cafét var intressant. Alla besökare (mest medelålders män) satt som i en biosalong med flera stora TV-skärmar runt väggarna som visade videos från bandets bästa konserter blandat med musikvideos. Gjorde man en stor beställning fick man önska en video till spel-listan. Maten/fikat imponerade inte, men det är ju sannolikt inte heller därför man kommer hit.

15 september:

Den här dagen promenerade vi via shoppingstråken från nöjeskvarteren runt Shibuya till nördkvarteren Harajuku. Delar av av vägen var hysterisk - hög musik, skyltar som blinkade, skrikande inkastare vid varje butik och mängder - MÄNGDER - med besökare och turister, överallt!

I Shibuya passade vi på att provsmaka svindyra present-vindruvor, som fanns att köpa i många butiker. Druvorna kostade cirka 150 kronor för ett plastglas, alltså cirka 18-20 stycken druvor, i affären vi handlade i - nästan 10 kronor per druva. Men de var enormt stora, helt kärnfria och riktigt goda! Vi såg också päron som kostade 120 kr/styck. Det fanns även ännu dyrare, men också helt normalt prissatta vindruvor och annan frukt.

I Shibuya besökte vi några olika butiker och sedan testade vi på lite spel och dobbel inne i en klassisk spelhall (fyra våningar hög!). Där fick vi,  helt spontant, en burk med spelmarker från en tjej som skulle åka hem. Snällt av henne, även om vi snabbt hade spelat bort alltihop!

För att varva ner och komma bort från all hets och stress bestämde vi oss för att besöka ett katt-café, där det enda man kan göra är att sitta och ta det lugnt med en valfri dricka, samtidigt som man gosar med valfritt antal katter.


20190915_164156
En idé lika enkel som genial och tydligen funkar affärsidén riktigt bra i delar av Tokyo, då det fanns ett antal katt-cafeer, men även bla. igelkottscaféer och ugglecaféer.

16 september:

Idag råkade vi springa rätt in i ett marathon lopp, precis utanför hotellet! Mycket poliser, vakter och publik (och så några löpare också förstås!).

Vi var egentligen på väg till gamla fiskmarknaden, Tsukiji Outer Market, som nu för tiden mer har fokus på turister och andra besökare, snarare än professionella fiskgrossister. Mycket mat (med marint fokus såklart, men inte enbart) och en del souvenirer och annat matlagningsrelaterat.

Tyvärr hade vi inte tur med vädret, det kom lite regn, men det gick bra ändå. Delar av marknaden var dessutom under tak.

Efter fiskmarknaden var det ÄNTLIGEN dags för den första måltiden i Japan med klassiska Ramen-nudlar (nudelsoppa på riktigt smakrik buljong)! Det var en rejäl lunch och vi fick in mat för ett mindre kompani och gick från restaurangen Ippudo både mätta och nöjda!
Dessutom kostade det hela mindre än 200 per person, inklusive dricka.)

20190916_154824
På kvällen besökte vi Tokyo Skytree - ett högt torn med stor utsiktsplattform 450 upp i luften! Vi fick en del trevliga bilder, och det gick bra, trots min höjdrädsla.

17 september:

TeamLab Borderless var målet för dagen - en gammal lagerlokal i Tokyos hamn som nu är ombyggd till ett digitalt, interaktivt museum. Animerade fjärilar som förpuppas på din axel, japanska skrivtecken som regnar ner för väggarna och förvandlas till det som står om du hinner nudda tecknet innan det försvinner, eller tungt dunkande, närmast hypnotisk musik, i takt till starka strålkastare i ett rum fyllt med speglar. Det var annorlund och väldigt varierat!

Vi hann också besöka TeamLabs andra ställe i Tokyo - Planets - men mer om det senare.


18 september:

Det var lite regnigt så vi besökte Sonys showroom i shoppingkvarteren i Ginza. Där umgicks vi bland annat med en Aibo - en söt liten robothund. Som en Tamagotchi, fast på riktigt.

På vägen tillbaka till hotellet tittade vi in på ett litet mysigt café på en bakgata för att testa en äkta japansk sötsak - anmitsu. Men för att vara en "sötsak" så var det inte vidare sött. Och då dränkte man ändå allt i någon sirapsliknande dressing/sås.

20190918_125644
Man kan säga att det var roligare för ögonen än för munnen att konsumera detta. För vackert var det.


Senare hoppade vi på snabbtåget, "Shinkansen", till Japans gamla huvudstad Kyoto, där vi planerade att stanna i fem dagar.
 
19 september:

Apa Villa Hotel Kyoto Ekimae, hotellet vi bodde på i Kyoto var billigt, men så fick man också ett väldigt litet rum, och en ännu mindre toalett för pengarna. Jag kunde inte stänga dörren när jag gick på toaletten och det var knappt att jag kunde stå raklång...

Hotellet låg bara ett stenkast från stationen och var nyrenoverat med trevlig personal, men ändå inget jag skulle rekommendera.

Första dagen i Kyoto besökte vi det gamla slottet Nijo. Det byggdes på tidigt 1600-tal av shogun-familjen Tokugawa under en period när shogun styrde Japan, men styret överlämnades till kejsaren slutet på 1800-talet.

Själva centralborgen var dock helt inklädd i byggnadsställningar på grund av den planerade 24-åriga(!) renoveringen av hela området som man påbörjat 2011. Men man fick besöka det kvarter där shogunen normalt bodde och tog emot besök. Där kunde man beskåda alla de rum där shogunens gäster slussades in i innan besöket, beroende på hur bra relation de hade med shogunen och dennes familj.

20 september

Idag vad det buddhist-templet "Den gyllene paviljongen" som hade äran att få bli besökt av oss.

20190920_120426
Det var väl ett coolt förgyllt tehus som låg fint vid en liten damm så alla bilder blev Instagram-vänliga. Men annars blev vi inte överdrivet imponerade. Tall och barrträd finns det så det räcker hemma. Även om trägårdsmästarna sopade marken och handplockade minsta barr som fallit ned. Parken var dock lite roligare än många andra parker, även om valfri stadspark i Sverige är ungefär lika intressant.


Efter guldpaviljongen tänkte vi vara lite kulturella, och var annars ska man vara det än i Kyoto?

På Turistbyrån (ja, de har sådana kvar i Japan!) hade jag sett reklam för en "blandad föreställning med Japansk kultur bestående av sång, musik och dans, i cirka två timmar". Det tyckte vi lät lagom eftersom vi inte kan många japanska ord.

Men eftersom de inte sålde biljetter på turistbyrån fick vi själva ta oss till Shiramine-Jingu-templet i god tid innan föreställningen och köpa biljetter i kassan. Det visade sig att biljettsläppet som skulle vara en timme innan föreställningen, öppnade typ en halvtimme innan, så vi hade stått och väntat ungefär en timme i onödan eftersom det dessutom fanns gott om lediga platser när showen började.

Det hängde lite regn i luften, men föreställningen började ändå som planerat under bar himmel och inte i den närliggande teatern som stod utmärkt som "reserv-lokal" i händelse av regn.

Det hela inleddes med någon typ av solfjäder-dans, där en person rörde sig fram och tillbaka över scenen med en solfjäder i handen ackompanjerad av 5 sångare, 3 trummisar och en flöjtist. Trummisarna verkade nästan köra sitt ackompanjemang oberoende av resten, sångarna sjöng lite när de kände för det och flöjtisten pep också emellanåt. Själva "dansen" var inte heller så mycket att yvas över, det liknade mest någon typ av oregelbunden gång, med ett plötsligt markerat stamp, då och då, fram och tillbaka över scenen, men den kändes i alla fall medveten och kanske även inövad.
Helheten blev ganska suggestivt, särskilt sångarna som lät som en blandning mellan mongoliska strupsångare och mässande katolska munkar, med den uppenbara likheten att vi inte fattade vad någon av dem sjöng om. Efter första numret kom det ett nästan identiskt nummer till, med solfjäder-dans. Och ett till. Och ett till.... Jag tror det var 7 eller 8 nästan likadana nummer där det enda som skiljde var antalet sångare i kören och med stora skillnaden att könet på huvudartisten växlade ibland, där nästan hälften var kvinnor, men resten av ensemblen var män rakt igenom.

Precis efter första numret började det droppa lite regn. Vi hade varit smarta och satt oss under någon klängerväxt som bildade ett fint, grönt tak, men artisterna uppträdde under bar himmel. Så efter några nummer var de tvungna att ta en paus för att torka av scenen så att de som dansade inte skulle halka. Efter den lilla, oplanerade pausen ändrades dessutom typen av artist till harpa-spelare. Först en ensam liten tjej som hade en harpa större än sig själv att spela på och efteråt kom det fyra kvinnor som spelade ihop. Alla harpor var sådana som låg ner på marken. Och regnet bara fortsatte droppa ner.

Så efter harporna tvingades vi då byta lokal till den gamla teatern som låg ett par kvarter bort. Det var inte många minuters promenad, men det tog ändå ganska lång tid, säkert närmare en timme för att förflytta all publik, hela ensembeln och dessutom få in alla i lokalen. Den var uppenbarligen inte riktigt avsedd för så många personer. Så personalen sprang runt med dynor och letade sittplatser till alla besökare samtidigt som vi installerade oss på en bänk på övervåningen. De flesta fick sitta på en dyna på golvet, som sig bör i Japan!

20190920_175914
När
föreställningen väl kom igång igen så fortsatte de med ännu fler solfjäderdanser! *suck*.
Efteråt kom det dock ett avbrott i form av en komisk pjäs, som utvecklades till något som liknade en sängkammarfars, dock bara med två skådespelare. Småkul eftersom mimik och rörelsemönster hos de två skickliga skådespelarna var så tydligt, även om vi inte fattade så mycket då allt var på japanska, men de övriga i publiken skrattade gott!

Det avslutande numret - kvällens final - var ännu en variant av solfjäderdans, men där man hade TVÅ huvud-dansare. Man berättade legenden om den gudomliga fjädertäckta manteln som fallit ner från himlen och utöver den enkla fiskare som hittade manteln dök också gudinnan som tappat sin mantel upp på scenen, dock spelad av en man bärandes en kvinnomask. Det var ett väldigt segt och långdraget avslutningsnummer, men gudinnan fick till slut tillbaka sin mantel och vi alla fick gå hem.

En erfarenhet rikare...

21 september:

Dagen före min födelsedag fick jag min “present” - att leka samuraj för en kväll. Vi besökte “Samurai Kembu Theater” och fick där en grundkurs i vad samurajer var och sedan klä oss i kimono. Iklädda traditionella kläder fick vi sedan lära oss använda en katana. Det var svettigt, men kul, att fräscha upp de gamla Iaidō-kunskaperna med svärdet igen, något jag inte tränat på mer än 10 år, då jag körde en del Aikido.

20190921_204149
En upplevelse jag rekommenderar!

22 september:

Vi åt även denna frukost på "Sir Thomas Lipton Cafe" under centralstationen i Kyoto. Emma gillade caféets namn, även om man fick betala extra för att få det obligatoriska Earl Grey-teet till frukost-menyn!

Efter dagens födelsedagsfrukosten besökte vi kejserliga palatset i Kyoto. Man fick möjlighet att gå in på området och promenera runt bland husen, så man hade möjlighet att titta närmare på byggnaderna.

Emma konstaterade att det måste varit ett väldigt tråkigt liv för kejsaren att aldrig få lämna palatset, annat än för något sällsynt officiellt besök någon annanstans. Även om man kunde strosa runt i den vackra parken varje dag.

Som avslutning besökte vi den närliggande restaurangen och bjöds där på mat, väldigt piffigt serverad. Emmas bentobox inslagen i ett fint paket och min mat kom in i form av en kejserlig vagn som man själv fick montera ner för att komma åt all mat!

23 september:

Sista dagen i Kyoto gick vi all in med kulturell appropriering - denna gång i form av kalligrafi och origami!
20190923_145518
Vi fick mycket bra hjälp av vår lärarinna på “Wak Japan” som med fast hand guidade oss genom både konsten att skriva vackert och att vika papper snyggt! Det blev fina souvernirer!

24 september:

Hiroshima. Inget roligt besöksmål, men ändå ett jag sett fram emot. På väg till minnesmuséet i Hiroshima Peace Memorial Park gick vi förbi A-Bomb Dome, ett av få hus som fortfarande stod upp i centrala Hiroshima efter den 6 augusti 1945, klockan 08:15, då en atombomb för första gången i mänsklighetens historia användes i ett krig.

  20190924_173209

Huset användes tidigare till konst och kultur och väggarna blev stående kvar huvudsakligen för att bomben briserade nästan rakt ovanför byggnaden. Och Japanerna lägger en hel del resurser på att bevara huset i det skicket, som ett tydligt monument över vad som hände.

Vi såg väldigt många skolbarn i olika åldrar på väg till museet, många i mellanstadieåldern. Troligtvis får alla skolbarn någon gång besöka minnesmuseet. Vi som bor i Sverige får kanske besöka Vasamuseet eller Kolmården på våra skolresor istället. Vi har det bra som kunnat växa upp långt ifrån krigets fasor. Det är värt att tänka på ibland.

Vi gjorde även annat här i Hiroshima också. Bland annat besökte vi det gamla slottet, strosade runt nere i centrum och åt lite god mat (bland annat riktigt goda hamburgare.)
Dagen avslutade vi på våning 33 på hotellet med en drink i deras skybar och testade lite japansk sake och annan dricka.

25 september:

Direkt efter frukosten åkte vi till Osaka och checkade in på ART Hotel i hamnen nere i Osaka. Där fick vi ett rum på 40:e våningen och fick sedan åka upp ytterligare några våningar för en middagsbuffé (med Halloween/skräck-tema!) på “Sky Buffet 51” och en magnifik utsikt!

26 september:

Denna dagen hade vi fått hjälp av en lokal guide, en kompis kompis, som ville visa upp det bästa hennes hemstad hade att erbjuda. Det blev bland annat ett besök på Osaka slott, med fin utsikt över stan samt ett längre besök på det stora, imponerande akvariet nere i hamnen.



Under dagen säkerställde vår guide, Kayo, också att vi fick uppleva äkta japansk matkultur - på japanskt vis. Hon tog med oss på flera ställen för att vi skulle få testa sådan japansk mat som vi ännu inte hunnit prova på riktigt.

Lunchen åt vi nära slottet i Osaka - omelett och okonomiyaki (typ japansk pizza).

Middagen intogs på en äkta japansk restaurang med små bås för varje sällskap, där det inte fanns ett engelskt ord på menyn eller på personalens läppar.

Där åt vi en variant på shabu shabu - en gryta där man får tillaga maten själv vid bordet. Det var inälvsmat, men med mycket kryddor, så det gick ner.

27 september:

Idag var det dags för en utflykt som Emma sett fram emot - de berömda bugande rådjuren i Nara!

Vi fick träna på att vara artiga när vi besökte rådjuren. Så fort man kom av tåget i Nara började man se rådjur. I början endast i form av souvenirer och på reklamskyltar, men väldigt snart också riktiga rådjur på trottoaren och i parkerna runtomkring. 


Väl inne i parken hittade man hela flockar av rådjur som alla kom fram för att tigga kex från oss besökare. Många genom en kort och nonchalant nickning, andra genom fina bugningar. Och de som bugade finast fick mest kex av oss. (Man skulle bjuda rådjuren på särskilda bröd/kex som man köpte för en billig peng från små stånd runtom i parken.)

I parken låg också Tōdai-ji, ett enormt buddhist-templet där det bland annat går att se världens största Buddha-staty av brons. 15 meter hög. Den var imponerande att mötas av när man kom in i den stora huvudbyggnaden!

28 september:

Sista dagen i Osaka spenderade vi i sagornas och filmernas värld - på Universal Studios!
Det var en mycket välgjord tema-park med otroligt varierat innehåll. Allt från Terminator och Minionerna till Jaws och Hello Kitty! (Så ser det ut idag när ett fåtal bolag äger upphovsrätten för väldigt många olika IP:n.)

Mest tid tillbringade vi hemma hos Harry Potter, i Hogsmeade och Hogwarts, men vi hann med förvånansvärt mycket annat på de få timmar vi hade på oss. Vi hade dock tur som inte besökte nöjesparken under högsäsong, väntetiderna på de populära attraktionerna (som vi undvek) var trots lågsäsongen uppe över timmen. Men vi tog oss i alla fall tid att roas av Jaws-båtturen och Jurrasic Park-flumeriden.

29 september:

Vi började nu närma oss slutet av resan, men på väg tillbaka till Tokyo besökte vi "en liten mysig fiskeby på nordkusten", Kanazawa, med cirka halvmiljonen innevånare.
På eftermiddagen i Kanazawa besökte vi deras fina park och slottet i centrala stan. Det kostade inträde, men bara några tior, och just den parken är nog den jag skulle rekommendera om man vill se en vacker och varierad japansk park. Slottet var, som de flesta andra slott i japan, relativt nybyggt då det gamla brunnit ner, men det är imponerande hantverk och kul att kunna titta närmare på detta från insidan.

Till kvällsmat åt vi extremt fluffiga och absorberande, japanska pannkakor - med maräng i! Emma köpte en standard "Happy pancake" med manukahonung i vispat smör och karamellsirap, och jag en med banan, chokladsås och vispgrädde.

20190929_182825
30 september:

Idag besökte vi Kanazawas motsvarighet till Gamla stan - "Higashi Chaya" även kallat "Geishakvarteren." Där låg det gamla mysiga små trähus med trånga gränder. Man förstår varför det inte finns så många dylika stadsdelar bevarade idag - det är en bra bit från moderna brandskyddsnormer...


Vi passade på att äta de japanska sötsakerna nerikiri igen, som sägs ha skapats här i området.

Som avslutning besökte vi en butik där de tillverkade bladguld för hand genom att pressa små guldtackor mellan papper av finare och finare kvalitet. Här förgylldes allt med bladguld, även teet som vi besökare fick smaka på. Imponerande hantverk!

Kanazawa var ett väldigt trevligt ställe, väl värt ett besök om du har tid, både parken och fiskmarknaden var trevligare än motsvarigheterna på många andra ställen.

Snabbtåget tog oss sedan tillbaka till Tokyo, där vi näst sista kvällen i Japan hamnade på ett ganska nybyggt, flådigt hotell, ett stenkast från centralstationen i Tokyo - med en egen massagestol på rummet! Kanske inte riktigt min storlek, dock.

1 oktober:

Sista dagen i Japan - då besökte vi TeamLabs andra digitala museeum i Tokyo - “Planets”. vi tyckte båda två att denna var bättre än “Borderless” och den hade flera häftiga upplevelser/konstverk, varav flera i vatten. Bland annat ett enormt rum fyllt med en enda stor bean bag och ett spegelklätt rum, knädjupt fyllt med vatten med hologram-fiskar som vi stod och studerade i säkert en halvtimme!

Titta själva!



På väg tillbaka besökte vi Gundams “hemmabas” och den enorma statyn utanför souvenirshoppen, var över 20 meter hög. (Gundam är de japanska föregångarna till Transformers här i västvärlden.)

2 oktober

Har man inte insett det förr så kommer man till insikten att Japan är ett välbefolkat land och att Narita är en stor flygplats när hotellets "free airport shuttle"-tjänst består av tre fullstora bussar, som alla hade egna hållplatser vid flygplatsen!

Japan?

Vi shoppade med oss lite souvenirer och vi tog med oss ännu fler minnen hem. Jag gillade Japan, och besöker det gärna igen, men är kanske inte lika frälst som en del bekanta är.

Se fler bilder från vår resa på flickr

Inga kommentarer: