Spionmusik

Dagens blogginlägg blir kort, bara två musik-klipp om hur Sverige var förr, då staten övervakade och höll koll på medborgarna, inte för att de var oroliga för rikets säkerhet, utan för att de medborgarna annars skulle kunna göra något som var dåligt för dom själva. Dricka alkohol till exempel....

Povel Ramel - De ajabajande fingrarnas land


Galenskaparna - SÄPO-agenternas sång

Waze - GPS-appen som gör dig till "King of the road"

Jag har använt Waze i ett par år och det är, efter Facebook, den app jag använder klart mest. Jag åker 15 mil ToR till jobbet varje dag och det är väldigt tacksamt att ha en realtidsuppdaterad bild av trafikläget och eventuella hinder eller problem på vägen.

Wazeär crowdsourcad och fungerar så att alla som använder appen skickar in positionsrapporter till servern, så att alla kan se om trafiken flyter långsamt på vissa sträckor, eller kanske står helt stilla. Dessutom kan alla som vill rapportera in händelser från vägen. Till exempel vägarbeten, olyckor, vilda djur eller nästan vad som helst, så att alla andra som ska åka samma sträcka kan få en förvarning om detta. Appen ökar på så sätt trafiksäkerheten.

Ett konkret exempel är när vi åkte söderut från Uppsala för ett tag sedan. Vi valde att åka genom Stockholm men i höjd med Trafikplats Hallunda talade Waze om att vi skulle välja en annan väg,  "Sväng av åt höger". vi gjorde som Waze sa åt oss och insåg i efterhand att det nog sparade oss en eller ett par timmars köande...

Vi kom från nederkanten på bilden och fick följa den lila linjen vid sidan om E4:an istället för att fastna i köerna bakom olyckan. Och vi kom på E4:an igen, kort efter olyckan och alla köer.

Ju fler vi är tillsammans

Skaffa Waze och hjälp dina medtrafikanter att hålla trafikinformationen på vägen uppdaterad. Ju fler som använder samma app, destå mer information samlar vi tillsammans in och delar med oss av.

Läs mer om Waze här

Och är du precis som jag en frekvent användare av Waze så kan du få fina titlar. Jag är själv "King of the road" eftersom jag tillhör den procent i Sverige som lägger in mest information.

Mikrotransaktioner, Play-To-Win och Free-To-Play

De senaste åren har en annorlunda affärsmodell dykt upp bland dataspel - gratis, men med transaktioner efter att man köpt spelet, så kallade Free-To-Play. Ibland är det helt frivilliga köp man som spelare kan välja att göra, ibland är det nästan ett måste eller ger stora fördelar om man betalar, då kallas det oftast för "Pay-To-Win" och anses av många vara den absolut värsta modellen.

Spel som har "rättvisa" modeller, som alltså inte låter mängden investerade pengar påverka hur stor chans man har att vinna är till exempel Moba-spelen Smite eller DOTA2. Där används pengar bara till att påverka utseendet på hjältar och liknande, inte spelförmågor. Vissa spel har relativt låga "tak" på transaktionerna medan andra kan svälja hur mycket pengar som helst, och ändå låta andra spendera mer pengar och få en fördel när man spelar mot varandra. Det är alltså knappt inte

Jim sterling har en del att säga om Free-To-Play, eller som han kallar det: Fee 2 Pay

The Jimquisition: Fee 2 Pay


Som gammal arkard-spelare så borde man dock inte klaga över mikrotransaktioner ochkostnader för att spela, det var ju nästan det enda sättet att spela häftiga spel på förr i tiden...

 

Läs också  Svampriket om hur mikrotransaktioner kan urarta och sluta vara "mikro"...

Svampriket - Free-to-play och mörkertalet

Eller kolla in South Parks uppgörelse med freemium-modellen:

South Park - Freemium isn't free

Stötta Fenix - för en roligare fritid

Just nu pågår en Kickstarter-kampanj där speltidningen Fenix försöker samla in pengar för att få en stabil ekonomi de kommande åren, så att de kan bibehålla tidningens kvalitet och omfång.

Fenix är idag Sveriges bästa och roligaste speltidning för alla som är intresserade av rollspel, brädspel, kortspel och figurspel. Konkurrensen är dock inte jättehård idag, och bara av den anledningen är det värt att stötta de som finns kvar. Som trogen läsare vill jag ju att Fenix ska både behålla god kvalitet och finnas kvar, även i framtiden. (Dessutom vill man ju fortsätta läsa Birger Barbaren!)

Är du redan prenumerant så kan du till exempel istället signa upp dig via Kickstarter istället och få en billigare prenumeration (i skrivande stund är fortfarande hälften av Early Bird-prenumerantplatserna lediga).

Stötta Fenix på Kickstarter här!

Jag har tidigare varit med och Kickstartat flera andra projekt, bland annat spelfigurer och dataspel och jag kommer med all sannolikhet vara med om fler i framtiden.

Det är en spännande finansieringsmodell där vi som konsumenter själva kan bestämma vilka företag och produkter vi vill se och inte låta någon annan finansiär eller mellanhand bestämma det åt oss. Dessutom brukar man ofta bli belönad om man är en tidig supporter.

Nästa års roligaste event - Uppsala Magic & Comedy

19 till 24 april nästa år går det jag förväntar mig ska bli årets roligaste evenemang av stapeln - festivalen Uppsala Magic & Comedy.

Det var två år sedan som en trollkarl vid namn Johan Ståhl själv drog arrangemanget med den första kombinerade magi- och komedifestivalen. Vi besökte en hel del av föreställningarna och roades kungligt. Så därför är ett återbesök denna gång självklart! Läs artikel i UNT om festivalen.

Läs mer och boka biljetter här!

En av de mindre scenerna 2014

Denna gång är John Cleese från Monthy Python det stora dragplåstret med sin föreställning "Last time to see me before i die". Och till den har vi redan biljetter, men vi tänkte också gå på flera andra föreställningar. Bland annat Close up, Magiska bröder, Varietén och vi avslutar såklart med den stora Galashowen på lördag kväll.

Jag fanns med på scenen senast

På förra festivalen hade vi väldigt bra platser på många föreställningar eftersom alla i Uppsala inte hade koll på hur bra festivalen och alla uppträdanden var. Bland annat satt vi på på första raden till Inés la Maga föreställning med hennes enormt fingerfärdig magi. Och jag blev därför upplockad på scenen för att hålla fast hennes armar i ett fåfängt försök att hindra henne från att trolla bort mynt från sin hand till ett övertäckt glas som stod på ett bord en meter bort.

Ganska exakt såhär gick det till. Man kände sig ganska bortkollrad då...

INÉS LA MAGA - travelling coins from Inés la Maga on Vimeo.

Inés är inte med i den här gången, men många andra magiker och komiker är det, så boka biljetter nu.

(Detta inlägg är skrivet helt frivilligt och utan någon kompensation från festivalen. Jag vill helt enkelt både ge folk en chans att se riktigt bra underhållning och samtidigt se till att festivalen går bra så att den återkommer.)

Jag - en brottsling?

Är jag en förhärdad brottsling? Källa: Wikimedia (CC BY-SA 3.0)

Musikförläggarna har skapat en mikro-licens för de personer och föreningar som publicerar noter och låttexter. Tanken är att personer som gjort det ska kontaktas av Musikförläggarna och sedan tvingas betala en licensavgift på 300 kronor per år.

Dagens Nyheter - Betalmodell införs för låttexter

Och jag tillhör de människor som har begått upphovsrättsbrott, dock utan att veta om det. Bland annat har jag räddat reklamlåten "Googli Draxell" från att falla i glömska. Jag publicerade nämligen hela den reklamlåten, alltså både texten och själva musiken på min blogg för sex år sedan.

Lakes Lakonismer - Sonny Luxo - Googli Draxell

Anledningen till att jag hävdar att jag räddat den låten från att falla i glömska är att det handlar om  en reklamlåt från mitten av 90-talet, för en nischprodukt (svenskt godis). Och jag har aldrig hört den spelas i radio eller, varken då eller på senare tid. Och innan jag publicerade låten så fanns det en (1) sida på internet som skrivit om Googli Draxell och den är nu nere. Kvar av den sidan finns nu en länk dit från ett forum på AlltOmTv.

Google när jag publicerade Googli Draxell (Både flickr och Soundcloud är "mina" träffar)

Efter min publicering har låten plockats upp av många mp3-botar på nätet och en hel del andra sajter.  vilket förhoppningsvis kommer leda till att även framtida generationer ska ha möjlighet att höra den roliga, påhittade sången. Och det måste väl ändå vara det främsta målet för en konstnär eller artist? Att inte att bli bortglömd?

Problem med licensen

Jag tycker som sagt var att jag har gjort en kulturell välgärning som bevarar Googli Draxell för omvärlden och då tycker jag inte att jag ska behöva betala för det. Men ÄVEN om jag nu skulle vilja "göra rätt för mig" så är jag diskvalificerad från att skaffa licensen.

Exempelvis får sajten där texten är publicerad "inte uttrycka politiska eller religiösa åsikter", vilket jag ju gör typ hela tiden. Det är ju liksom min blogg och jag har politiska åsikter. Och jag får inte heller ha "mer än 10 000 unika besökare per år". Och där beror det lite på hur de räknar, men om man räknar som man brukar göra i webbsammanhang, alltså genom att addera "unika besökare per 24-timmarsperiod", så hamnar jag snett på det kravet också. Då antar jag att jag måste lägga tid på att förhandla med Musikförläggarna om en ännu dyrare licens? Trots att jag liksom bara gjort en god sak?

Kort sagt så delar jag Piratpartiets åsikt i den här frågan: "Det här är ett fruktansvärt beslut"

Piratpartiet: "Upphovsrättsindustrin ger sig på bloggade sångtexter"

Texthäften på nätet

En annan anledning till att Musikförläggarna borde sluta jaga lyrics-sajter i allmänhet och enskilda bloggare i synnerhet är ju att de generellt sett gör en tjänst för artisten. För väldigt mycket av den musik som skapas idag konsumeras digitalt och då följer det inte med några texthäften. I många fall tvingas då lyssnarna (konsumenterna) att gå ut på nätet och försöka hitta texterna där. Vilket ofta hade varit väldigt svårt, om det inte var just för alla lyrics-sajter. Så nu slipper skivbolagen och artisterna att publicera sina texter online, eftersom det är en service som någon annan bistår med.

Alternativet är ju i många fall att många lyssnare kanske råkar höra fel på texten, i värsta all kommer folk gå runt och nynna på psalmen "Trygga räkan" eller försöka överrösta de andra i luciatåget med "Staffan var en tallegren"...

Köp boken - Trygga räkan

Migration är ett engagerande ämne

Häromdagen delade jag en länk om migration. Det handlade om Mral Kechechien från Syrien som nu har både bostad och jobb, som läkare i Kall i Åre kommun, men ändå ska utvisas. Till länken tillade jag det självklara att flyktingar som kommit hit för att söka asyl av skyddsskäl men som under tiden här i Sverige skaffat både jobb och bostad helt enkelt ska klassas om som arbetskraftsinvandring och få stanna.

Denna självklara åsikt har fram tills idag fått över 5 340 likes och nästan 560 delningar. Och från min Facebook-sida där jag är glad om jag får 5 likes på ett inlägg.

Och i princip alla delningar av länken/inlägget är av typen "håller självklart med" eller "Sunt förnuft". Jag hoppas det tyder på ett stort engagemang att de migranter som kommer hit, oavsett orsak, och anstränger sig för att integreras och skapa ett nytt liv i Sverige har ett stort stöd av många.

SVT Jämtlands artiklar om Mral:
Starka reaktioner på beslutet 
Mral: ”Måste försöka få dem att tro på mig”

Dagens krångliga spårbyte

Redan idag finns det dock  vissa möjligheter att göra ett sådant skifte som jag prata om ovan, eller ett "spårbyte" som det kallas, men de är både administrativt krångliga och har väldigt många begränsningar, vilket Mrals fall ovan visar.

Migrationsverket - Asylsökande som fått arbete och vill ansöka om arbetstillstånd

Och det är inte bara Mral som fallit utanför ramarna, ett annat exempel är Sheikh, som visar på hur trång regelverket är.

Eva Björklund Persson på Facebook - Det här är Sheikh

Värt att notera är dock att det inte räcker med att ändra regelverken kring själva "spårbytet" även reglerna kring arbetskraftsinvandring behöver bli betydligt generösare om det ska funka i praktiken. Annars kommer de här och många andra som dom att utvisas.

Alla med på det?` :-)

När jag ändå pratar om migration så vill jag dela med mig av ett citat från Johanna Jönsson (c) i dagens Riksdagsdebatt om migration "Andrum":

En blogg med lagom ambitioner - #Blogg24

Uppdateringstakten på den här bloggen är inte vad den var förr. Delvis eftersom Facebook och andra medier tagit över en spridandet av intressanta länkar och möjligheten till debatt, och delvis av andra orsaker.

Men jag har inga planer på att låta bloggen falla i glömska (eller bli en ren resedagbok). Därför har jag tidigare sneglat på projektet Blogg100, men jag har känt varje år att det projektet är lite för stort för mig med drygt 3 månaders engagemangshorisont. Så när Sophia tipsade om #Blogg24 så kände jag att det var helt rätt. Även om det kommer just nu, vid en tidpunkt på året då man har som mest att göra. Speciellt gäller detta på jobbet i år, då vi utöver allt det vanliga också ska öppna ett nytt bankkontor.

Är du också intresserad av att delta i #Blogg24 så kan du också anmäla dig till Facebookgruppen. Det är frivilligt men gör man det i grupp så kan man eventuellt få lite pepp och goda råd ifall (eller kanske snarare när) inspirationen tryter...

#Blogg24 på Facebook 

Lite riktlinjer för #Blogg24, för den som känner sig behöva den styrningen

Lycka till!

Dansinspiration en gråmulen dag

När vädret är som det är idag, gråmulet och någon plusgrad, så kan man behöva lite uppiggande. Och eftersom det dessutom är dagen efter årets julmiddag med jobbet så behöver man en extra kraftig dos. Den kommer serverad här, i form av fyra dans-videos:

66 (Old) Movie Dance Scenes Mashup (Mark Ronson-Uptown Funk ft.Bruno Mars)


Sebastian Linda - Life is Dance


Amymarie Gaertner - Freestyle Friday

Top 10 Movie Dance Scenes Of All Time



Trevlig lördag! 

Iran - ett land i långsam förändring

Alla samlade framför hotellet i Khur

Efter två veckors semester i kommer här en kort sammanfattning av resan och vad vi gjorde där.

Bäst och sämst med Iran

Bäst: Folket. De flesta vi träffade var generösa och väldigt trevliga. Det var lätt att få kontakt med folk, men svårare att kommunicera då ganska få kunde prata engelska. Även på fina hotell var det ibland svårt med språket.

Sämst: Makthavarna och deras kvinnofientliga lagar - krav på slöja och heltäckande kläder så att man inte råkar visa någon hud i ett land där temperaturen ofta överstiger 40 grader även i skuggan? Och varför gäller det bara kvinnorna? Nästan medeltida regler.

Men det kommer nu krav på reformer, både från det egna folket och utifrån i samband med att embargo och sanktionerna mot Iran försvinner. Det kommer dock gå långsamt eftersom makthavarna kommer streta emot så mycket de kan. Förhoppningsvis kan en ökande turism att leda till en snabbare förändringstakt, men det är än så länge bara en förhoppning.

Lyckade utflykter och mindre lyckade utflykter

Statyer vid Persepolis

Det jag tyckte var den häftigaste upplevelsen på semestern var besöket i Persepolis, ruinerna efter huvudstaden i det persiska riket som står kvar till stora delar 2500 år efter att det uppfördes!

Den minst lyckade utflykten blev till Kavir-öknen där vi spenderade ungefär 5 timmar i en minibuss med huvudsakliga målet att besöka saltöknen som bildats efter en uttorkad sjö, men när vi skulle ta infarten in för att komma till den gamla sjöbottnen så var vägen borta. Avtagsvägen bestod av två stora jordhögar. Vi fick ändå en trevlig kväll när vi åt bakpotatis som kolgrillats i eld och en övernattning på ett mysigt hotell i staden Khur, men 10 timmars resa för att inte få se det vill åkt dit för kändes inte direkt motiverat.

Häftiga byggnader

Vi såg en hel del moskéer och andra häftiga byggnader. Det har gjorts mycket mosaik i Iran både förr och på senare år.

Stor skillnad mellan det offentliga och privata jaget

Många i Iran håller inte alls med de religiösa fundamentalisterna som styr landet, men eftersom straffen för att opponera sig är stora så blir folket fortsatt kuvade. Och då friheten att göra som man vill i sitt eget hem är stor är hemmet en viktig säkerhetsventil.

Separata badständer för kvinnor

När vi var på ön Kish ute i Persiska viken såg vi gott om badstränder, men bara män som badade. Kvinnorna, om de syntes till, satt fullt påklädda på standen under tiden deras män svalkade sig och hade roligt i vattnet. Det fanns dock en strand där även kvinnor fick bada, eller snarare endast kvinnor fick bada. Den stranden låg dock sju kilometer bort och hade höga murar, säkerhetskontroller, vakter (kvinnliga!) och visiteringar. Allt som kunde användas som en kamera, alltså även mobiltelefoner, togs i säkerhetskontrollerna och låstes in i ett skåp. Väl där inne var det dock fritt att ha minimala baddräkter eller till och med vara helt topless (har jag hört). Det relevanta är att inga män kan se vad som händer.

Varierande mat

Maten var väldigt varierad. Vi åt på många olika ställen, allt från fina hotellrestauranger på ett 5-stjärnigt hotell till ett billigt gatukök med plastmöblerna placerade på trottoaren till en vältrafikerad rondell. Men det mesta var gott, speciellt var alla matställen väldigt bra på grillspett (kebab). Och inte bara kebab med kyckling utan även lamm, fisk eller nötkött. Ibland hade vi också möjlighet att äta sådan mat som vi tycker är lite mer exotisk - välsmakande persiska grytor som Ghormeh sabzi och Khoresh bademjan. Det var dock svårt att hitta vanliga restauranger ibland,  däremot fanns det gott om billiga snabbmatsställen överallt. Är det kanske för dyrt för de flesta iranier att äta på restaurang regelbundet?

Se fler bilder här:
Fler bilder från resan finns på Flickr - Iran 2015

Resan, dag för dag

Här kommer en kort redogörelse dag för dag, i form av lite dagboksanteckningar. Det var en intensiv resa och det behövdes för att komma ihåg allt vi gjorde.

Resan med Qatar Air

Vi flög från Arlanda via Doha, en modern och fräsch flygplats, men det blev en omväg på ett par timmar åt varje håll. Men eftersom flygplanen var rymliga och fräscha med bra “in-flight-entertainment-system” gjorde det inte så mycket.

När vi landade möttes vi av många av Monis släktingar och vänner. En trevlig välkomstkommité och smidigt med skjuts direkt till det som skulle bli vår “hem” i två veckor - hos Monis bror Morteza.

Dag 1 (efter fyra timmars sömn) - Iranskt bröllop!

Vi besökte pilgrimsmålet 8:e imamens grav. Kvinnorna var tvungna att ikläda sig en chador, helkroppsslöja, för att inte visa något annat än ansiktet.  Fasaden hade vanlig, snygg mosaik utanför, men enormt imponerade spegel-  och guldmosaik i taket hela insidan. Väggarna invändigt var täckta med med grön marmor, golvet med röd marmor. Persiska mattor överallt, även utomhus. Man fick därför ta av sig skorna när man skulle gå in i byggnaden.

Det fanns en stor bazaar i närheten som vi sprang igenom, på väg till en god lunch. Ett försäljar-bås i den bazaaren kostar runt en miljon dollar att köpa.

På kvällen skulle vi besöka ett bröllop med en släkting till Monis familj - vi var som ordentliga svenskar först plats, men brudparet kom snart för att vara på plats före de flesta  gästerna. Efter någon timme sittandes på det upphöjda "podiet" utbytte brudparet löften och ringar, imamen sprang ut efter att ha frågat bruden och kom tillbaka 30 sekunder senare för att fråga brudgummen också. Sedan blev det  presentöverlämning. När den var slut fick alla män lämna rummet och gå till vår egen lokal en våning ner. Endast brudgummen fick stanna kvar.

Vi män satt nere hos oss och  snackade politik och hälsade på gamla vänner och släktingar (vi umgicks  mest med Monis andra bror Mahmoud). Efter någon timme kom brudgummen  också ner till oss och skakade hand med alla. Då började den riktiga festen uppe hos kvinnorna (slöjorna och en del andra täckande kläder åkte av) och dansen började. Det blev även lite dans även hos oss, bland annat någon variant av det vi känner som "kosackdans". Sedan gick brudgummen upp till kvinnorna igen och maten serverades, en  rejäl buffé (inte bara kakor och frukt). Någon timme senare var festen slut och brudparet åkte iväg i en fin bil samtidigt som man sköt fyrverkerier.

Dag 2 - vilodag efter bröllopet

Moni och hennes döttrar behövde brottas med den enorma myndighetsbyråkrati som makthavarna skapat. Bland annat skulle de skaffa en stämpel i sina Iranska pass, men efter ett par timmars jagande på myndigheten visade det sig att den egentligen inte alls hade behövts, men myndigheternas syfte var uppnått.

På eftermiddagen besökte vi en närliggande by och kollade in småbutiker i en utomhusgalleria och drack bananmilkshake. Till lunch åt vi på en vegetarisk restaurang.

På kvällen blev det BBQ på taket till Mortezas hus. Resten av släkten gjorde oss sällskap.

Dag 3 (1 oktober)

Flyg till Shiraz, på det 5-stjärniga lyxhotellet fick vi sötsliskigt rosenvatten vid ankomsten. Senare gick vi till Vakil bazaar där de bland annat sålde mycket tyger, men även en del annat.

En av de många tygbutikerna på Vakil bazaar

På kvällen besökte vi ett gravmonument/park till poeten Hafiz.  Vi utlänningar fick betala upp till åtta gånger så mycket i inträde som Iranier på många av turistmålen, men det var fortfarande en ganska billig penning. Det var en skön kväll med mycket folk i parken. I Shiraz vart det betydligt mer turister än i Mashad.

Dag 4 - Persepolis

Vi spenderade heldagen på resande fot. En taxiresa 45 minuter norr om Shiraz fanns ruinerna efter perserrikets huvudstad - Persepolis. Det var inte enormt stort men en hel del lämningar fanns kvar på  den begränsade ytan. Imponerande stadsmur, mycket pelare och andra höga  statyer samt fina och fortfarande enormt detaljerade väggreliefer. Bland annat fanns en förteckning över alla kulturer man hade  kontakt med i form av avbildningar på en särskild vägg “Wall of nations”.

Vi besökte också två monument norr om Shiraz, den ena bestod av fyra historiska händelser uthuggna på en klippvägg, Naqsh-e Rajab. Det andra var ett monument med uthuggna salar direkt i berget, Naqsh-e Rustam. Slutligen besökte vi grav-kryptan till Cyrus the Great i Pasargadae.

Vi avslutade dagen på hotellets mysiga innergård.

Dag 5 - Iranskt bad

Vandrade runt i Erams trädgård. En välskött botanisk trädgård mycket buskar och träd. Inte jätteimponerande,  men ändå en häftig kontrast till det dammtorra, sandiga landskapet som var det normala i Iran.

På hotellet fick vi ett Iranskt  bad och massage under dagen. Den var ganska “nypig” och inget jag rekommenderar. På kvällen letade vi ett tag efter en restaurang, men vi hittade ingen så det blev snabbmat vid en vältrafikerad rondell - falafel och korv-vårrullar.

Dag 6 (lämnade Shiraz och flög till Isfahan)

Jag och Emma gjorde ett sista besök på basaaren helt själva. Jag köpte en ny keps eftersom min hade blivit borttappad någonstans, troligtvis i en av de många taxibilar vi åkte i.

Lunchen på hotellet var riktigt god och sedan hängde vi i lobbyn i väntan på taxin till flyget.

Den ena taxin vi tog till flyget dumpade oss vid internationella flygterminalen istället för den  nationella, trots våra ihärdiga protester på flera språk. Så vi fick  helt enkelt traska bort till rätt terminal, där resten av sällskapet väntade oroligt.

Hotellet i Isfahan var sådär (bara 4 stjärnor!). Det var lite rörigt med rumstilldelningen och när vi kom upp på rummen insåg vi att det tydligen var tillåtet med rökning i alla rum, så det var ganska inpyrt.

Dag 7 - Det stora torget

Shejk Lotf-ollahs moské på Naqsh-e Jahan square

Vi spenderade nästan hela dagen runt världens näst största torg, Naqsh-e Jahan square. Där besökte vi de många små butikerna i basaaren och vi tittade in i en av de omkringliggande moskéerna. På väg därifrån gick vi in i det som kallades “40 pelares hus” - Chehel Sutun och beundrade de vackra takmålningarna. I Isfahan köpte vi också på oss lokalproducerat godis, gaz, för att ha med oss hem.

Si-o-seh pol bridge i Isfahan

På kvällen vandrade vi längsmed den för säsongen helt uttorkade floden Zayanderud och tittade på de gamla upplysta broarna. Sedan roade vi oss med att äta på hotellets roterade restaurang på översta våningen.

Dag 8 - Kavir

Tidig morgon - i en fräsch minibuss ut mot Kavir-öknen. Vi hade med oss tre guider/chaufförer. Stannade för att fika i Nain och kollade på den gamla moskén från 300-talet. Slutmålet var bland annat saltöknen. Vi checkade in på “Bali Desert hotell” i  Khur, mysigt och med gamla, väl inluggna sängar.

Innergården på den gamla moskén i Nain

Infarten till Salt plains var av oklar anledning avstängd/uppgrävd så det fick vi aldrig se, men vi  fick i alla fall se några vilda kameler/dromedarer vid vägen.

Sedan  blev det en liten grillkväll i öknen utanför en närliggande by där bland annat  kolgrillad, ugnsbakad potatis och färska granatäpplen stod på menyn. Sedan blev det också en ganska sen middag på hotellet.

Dag 9 (flyg tillbaka till Mashad)

Kamelridning stod på programmet. Kändes inte så välorganiserat, ungefär som resten av utflykten, men killarna vid kamel-hägnet hade varit med förr och styrde upp det hela. Vi fick rida i två grupper, båda gångerna med en medföljande kamelskötare till fots, så det gick lugnt till. Det var guppigt, men kul.

När vi kom fram till flygplatsen insåg vi att flyget till Mashad var inställt, som vanligt, och vi fick istället dela flyg 4 timmar senare med ett gäng religiösa typer som började mässa och be  när planet skulle lyfta. Spännande!

Dag 10 (Kish)

Efter en natt i Mashad och lite ompackning till nya kläder åkte hälften av oss iväg med flyget mot mot Kish. Det var “bara” tre timmar försenat, mindre väntan än dagen innan...

På Kish hamnade vi på ett snyggt 5-stjärnigt hotell, i alla fall såg det så ut. Men efter att ha synat det lite närmare insåg vi att hotellet hade sina bästa dagar bakom sig. Sängarna var extreeeeemt hårda! Ungefär som träplankor i något mjukare träslag med ett tunt tygöverdrag.

Vi gick ut för en kvällspromenad i den otroligt fuktiga värmen (över 30 grader även efter klockan nio på kvällen) men fick gå en liten bit innan vi hittade stranden. Kish är något dyrare än övriga Iran, men det mesta är också fräschare (gäller allt från hotell, mat, till taxibilar). Exempelvis var  nästan alla taxibilar modernare, typ max fem år gamla, och många Toyotas, snarare än de taxibilar vi åkte i på fastlandet som normalt var inhemskt tillverkade bilar som sett sin 25-årsdag passera.

Det fanns många fina hotell med påkostade fontäner på Kish

Dag 11 - heldag på Kish

Vi jagade efter turistkontoret och den mytomspunna mixade badstranden, där män och kvinnor skulle kunna bada tillsammans. Men den hade makthavarna tydligen avskaffat redan samma år som den kom, alltså 2006, så vi tvingas dela på oss i två par - könsvis.

På  kvinnostranden visiterades alla som gick in efter mobiler och kameror, på männens strand var det bara att betala och promenera in (även om omklädningsrummet delvis var en byggarbetsplats). Kvinnorna sägs ha varit väldigt lättklädda och en hel del till och med topless på sin strand...

Det var lätt att flyta i vattnet med hög salthalt, men man behövde duscha efteråt för att bli av med allt klibbigt salt på kroppen.

På kvällen åkte vi elscooter på strandpromenaden, vi såg en hel del fint och sedan avrundade vi med en trevlig fiskrestaurang vid namn Tutti Frutti.

Nackdelar med Kish - Emma drog på sig en förkylning av växlingarna mellan extrem, fuktig värme och sval luftkonditionering och jag brände mig rejält i solen...

Dag 12 (flyg hem till Mashad)

Näst sista dagen spenderade vi lite Iranska pengar. Jag flög bland annat fallskärm efter en båt. Det var en solig och blåsig stund en bit upp i luften, men det gav inte riktigt den adrenalinkick som jag hade förväntat mig.

På flyget hem noterade vi att många av de andra resenärerna hade shoppat som galna. Huvudsakligen de västerländska varor som går att köpa på Kish, men som inte är lika lätt att få tag på i resten av i Iran.

Dag 13 (sista dagen i Iran)

En av många butiker för frukt och nötter - Hilda saffron

Vi shoppade färska nötter och torkad frukt. Lunchen blev en festlig liten tillställning i form av en släktmiddag hos Mahmoud. På kvällen shoppade vi lite presenter, bland annat två halsband. Även lite mer nötter och andra godsaker köptes i ett försök  att spendera de sista iranska pengarna.

Vi tog ett nattflyg hem med Qatar Airlines, klockan 04 på morgonen. Det jag uppskattade mest med Qatar Airs flygplan var deras justerbara nackstöd, det gjorde att man kunde komma hem rimligt utvilad efter två intensiva veckor i Iran.

Se alla bilder från resan här på Flickr - Iran 2015